Varannan tanke [trastkols visor]
Varannan tanke
16 juli 2008
Det slog mig nyss uppå den stig
som genom livet går:
När varannan tanke går till Dig
mig ingen oro når
Om faror ändå hopar sig
och allt mig sorger spår
När ödet gör sig lustelig
och flätar tyngder i mitt hår
Om dagen blir mig vämjelig
min uppgift allt för svår
Om natten tycks mig märkelig
jag mörka vägar trår
När varannan tanke går till Dig
mig ingen oro når
När världen rustar sig till krig
och minnen blir till sår
När döden blir mig allt för vig
och varje säng en bår
När tiden går så saktelig
och sorger hjärtat flår
När livets vinter blir för isig
och aldrig byts till vår
När varannan tanke går till Dig
mig ingen oro når
Vill du då alltid hava mig
i kärleks alla år
Och säga åt min oro: tig!
men älska varje tår
När varje tanke är för Dig
mig ingen oro når
Semlas morgonvisa [trastkols visor]
Semlas morgonvisa
kastaria 2008
Denna morgon som varje morgon
fågeln vaknar och sjunger med
Denna morgon som varje morgon
solen vaknar och ser min nöd
Ser att jag frusit där under fällen
ser att jag kräver ett leende :||
Vänd åter [trastkols visor]
Vänd åter
26 maj 2008
När vinden inget viskar
när inga gudar hör
när himlens tårar piskar
när alla böner dör
Vänd åter till mig, kära
då älskar jag dig än
Då vill jag ha dig nära
som var min hjärtevän
När huden doftar sommarsol
och dansen går på tå
jag minns dig i din bästa kjol
när vi dansade, vi två
Vänd åter...
När stugan är en liten borg
vars väggar allting tål
men jag inte skyddas från min sorg
den inre eldens bål
Vänd åter...
När jag är ung i sinnet
och sommarnatten mild
Är det ändå mest i minnet
som jag är fri och vild
Vänd åter...
När dagen inget vinner
på frågor som jag sport
När alla drömmar brinner
på brasan som jag gjort
Vänd åter...
När kvällen återvänder
och livet somnar in
om du den en tanke sänder
som slutat vara din
Vänd åter...
När klockor slår för slutet
och fuktig är min kind
När allting är förflutet
och andas dödens vind
Vänd åter...
Vill du slå mig följe [trastkols visor]
Vill du slå mig följe
26 maj 2008
Där stod en liten gosse
vid värdshusgrinden grå
Till vargens mörka mosse
han ämnade att gå
Jag måste plocka rötter
åt min syster som är sjuk
Om man går med lätta fötter
är mossen len och mjuk
Säg vill du slå mig följe
om så bara för en dag
Oss skogens makter dölje
om vi gå i vänners lag
Sist kom en liten flicka
och hörde hur han bad
Hon gav honom att dricka
och svarte sedan glad:
Visst vill jag slå dig följe
trots att jag är svag
Inga faror överskölje
de som gå i vänners lag
Så gick de ut i skogen
och grävde fram en rot
Sin svåra uppgift trogen
att finna systerns bot
Till världens fjärran ände
de sen tillsammans gick
Men ändock återvände
och sångens hyllning fick
Så vill du slå mig följe
om än bara för en dag
All världens makter dölje
de som gå i vänners lag.
Lustiga Krogen [trastkols visor]
Låt mig berätta om en krog
dit jag gick när jag var ung
Där drack man och sjöng tills alla log
och tömde helt ledigt sin pung
Den krogens namn så lustigt löd
det roar båd fanskap och from
Där skänktes ut ett sjuhelvetes mjöd
som passar båd tunga och gom
Och flickorna där är glada som jag
nekar de så vill de dansa
Så upp nu och härja till ljusan dag
här ska ingen tveka och svansa
Hade man hål i sin ficka
och inga penningar fann
Nog finge man sig att dricka
om man så tiggde mjöd med en spann!
Smedshustruns katt fick smak på vin
och började skratta och grina
han kråmade kring med ett enfaldigt flin
han blev rentutav en pina
Och gästerna dansa och mjödet rann
i struparna på allihopa
kärlek lovades, blodet brann
inget var för hemligt att ropa
Hela byn låg i bakrus och dagen svann
så går det när ingen är hemma
När alla vill sjunga fast ingen kan
och spelmannen inte kan stämma
Ja det var allt en lustig krog
där man kände sig som en kung
Där kunde man dricka tills man dog
eller tills man tömt sin pung.
Gud, gå med de Gamla [trastkols visor]
Hur nådigt, om vintern i brasans sken
att lyssna på faror, som övervunnits ren
Men de resor som fullföljts, utan ett ljud
som en röd ros har de vissnat, i ditt namn, o Gud
Gud, gå med de gamla, som är döda och grå
men även med mina systrar, så levande och små
När de vandrar i harspår, som ungdomens bud
som en röd ros skall de vissna, i ditt namn, o Gud.
Jag var redo nyss, med min själ i min hand
med beslutsamhets vilja och mitt hjärta i brand
Men de löften jag sådde som väntande brud
som en röd ros har de vissnat, i ditt namn, o Gud.
Gud, gå med de gamla, som är döda och grå
men även med oss andra, som redan ditåt gå
Om vi vandrar i armod, eller guldbroderad skrud
som en röd ros skall vi vissna, i ditt namn, o Gud.
Tack för att sjunga [Trastkols Visor]
10 april 2007
Tänk att få sitta på ett värdshus och sjunga
- men det är ju just det jag gör!
Tänk om ni ville glömma sorgerna tunga
glädjas åt det som ni hör
Tack för era öron, tack för er blick tack för att sjunga hos er jag fick! :||
Jag har drömt om att sjunga, just för er
alla, glada eller sorgsna, som jag ser
Att ni tar in en helkanna snart, jag ber
så hinner jag sjunga mer!
Tack för era öron, tack för er blick tack för att sjunga hos er jag fick! :||
Jag kan sjunga som om jag var utan törst
låt mig bara få släcka den först!
Ja, låt mig få värma min skrovliga röst
att den sedan kan få bli eder till tröst
Tack för era öron, tack för er blick tack för att sjunga hos er jag fick! :||
Tänk att få sitta på ett värdshus och sjunga
- men det är ju just det jag gör!
Tänk om ni ville skratta, gamla som unga
- men det är ju just vad ni gör!
Tack för era öron, tack för er blick tack för att sjunga hos er jag fick!
Tack för era öron, tack för just Dig tack för er alla, tack för mig!
Mulenkvälla visan [Trastkols Visor]
9 april 2007
När längst bort under molnen
jag skymtar solnedgång
längs randen där en kråka flyr
är hus och tallar små
Då sjunger jag, i kvällningen
mitt hjärtas vemod gläds
jag mjuknar emot stugvärmen
och tanken bortåt nå
För allt jag vill är äventyr
men håll min kalla hand
fastän jag vänder bort min blick
jag ville vara två
Jag sjunger för att blidka er
men också hjärtats gråt
Det tycks vara kvällens öde
att alltid längta så
Skeppet Friheten [Trastkols Visor]
10 april 2007
Ett skepp
med tåg av jungfruhår
det går där vattnet är djupast
snabbare än sol över vattnet
Aldrig gå det på grund
Dess män
är starka som vindarna
skönare än stjärnorna de följer
de trotsar de vildaste vatten
Aldrig gå de på grund
Dessa män
som kan prata med vågorna
ser måsarna som sina bröder
kan dansa med sjöjungfrur
Aldrig gå de iland
Detta skepp
som är vitnat av havets salt
det bärs av sjöfåglars suckar
och seglar med sjömännens hopp
Aldrig kan det nå land.
Härolden Herman [Trastkols Visor]
Härolden Herman har härliga händer
han härjar helt hänförd hos härdade horor
Hanna hörs håna hans håriga haka
han hänger sig hellre åt hulda Helena
Hör här vad som hänt halva hösten:
Han hittas het i en hämningslös härva
hakar loss hennes hundra hyskor
hoppas hiva hem hela henne
Hatad som hundan, en hostande hagga
hindrar hans hemfärd med hårdhänta handskar
Hämmad av hyvlingar och hiskliga hot
hickande harig i hast hemåt härden
Hoppas hålla sig undan halvering
håller han hart när hurtig hast
hickande höjs ett hipp hipp hurra
hyllar han hedern hos heliga höns?
Herman från hejdukars hav
Han haltar hem färdig från frestelsens fana
fruktansvärt förvirrad förresten