s i r i g r a n d

Dikter 2007- 2008
Portabelt Liv

Lyktmorgon

7 april 2007, kl 04.35-06.00

Spridda punkter av mjukt ljus, mellan höga stammar.

På omärkliga stolpar, som svävande, fast stilla som på en bild.

Mellan lövlösa grenar och molnlika tallsjok.

Templet har alltid funnits där.

Tänk att människor ägnat så mycket kraft och omsorg,

tankearbete och strävan, åt något som ska stå så länge.

Utan annan verklig funktion än den,

att samla och hålla samman.

Att det tillåts vara så vackert, så själarymmande rikt.

Det är något oändligt försonande över det.

En av ljuspunkterna är spegling,

mitt lilla ljus mot fönsterglaset, speglar bort de andra och mörkret.

Lågan värmer ett valv, min kupade handflata.

Gryningen kommer sakta, ljuset tycks stadigt detsamma,

ändå märks det plötsligt förändrat.

Hur kan jag sitta här och se något så helt annat.

Det känns så nära, men utanför, inte fönstret men utanför världen.

Bakom ögonen, innanför mina murar, djupt i hjärtat av mörkret.

Så är det redan gryningsljus, himlen blek innan solen.

En kråka är det första som talar, eller var duvan före, nu småfåglar.

Så är bilden inte längre tyst, den lever nog, snart kommer vinden.

Små djur som äter och lever, en meningsfullhet,

fri från mening.

Snart skiner morgonguld genom himlen, reflekteras under ljusblåhet.

Snart behövs mitt ljus inte mer,

spegelbilden har bleknat.

Det ska slockna också, det varma ljuset,

och jag kan få vila, kanske sova.

Om förändring, stad

Jag tror det behövs tankar om förändring

förändringen är här och pågår

Vi måste diskutera med den!

En öppning i den färdigstöpta formen

annars spricker den

en öppning där nytt kan hällas ner

En öppen sida i ramen

för staden är aldrig färdig

Jag vill skapa städer vi drömmer om

som är olika för alla, för att alla ser sin dröm

Vill älska människorna, vill att barnen blir starka

trygga inifrån en skön värld

Det är så svårt att vara människa

låt det vara det i en enkel värld.

Nu ska jag resa

låta träd passera

lägga skogar mellan mig och ångesten

Svarta flugans hälsning

6 maj 2007

Det är när man ser sig själv öppna bröstkorgen

för att jonglera med sina tre hjärtan

tre utslitna delar av hjärtat

Man förstår att något måste göras

(jag förstår att det är precis Detta)

En fluga med svart skinn landar vid mina ord

det är fan så mycket finare än de flesta människor

Vinden ljuder ur levande lövträd

plötsligt sjunger trasten, visar mig nåd

för ett ögonblick är min längtan svunnen

Så skulle det vara att komma Hem

Haazeldims höjder kommer för mig

när jag känner doften av gräsfukt

Jag skriver, såhär är mitt liv i exil

men jag glömmer dig aldrig, Yrisiam.

De grå (i väntan på miraklet)

29 maj 07

De grå kan vara vackert stillsamma

mjuka och tillåtande

ensamt förstående

invagga mig i falsk trygghet

Sedan kan det vara för sent

Miraklet nalkas ständigt

hoppet livnärs men inte lyckan

livet hägrar i framtiden

Tills jag avslöjar synvillan

jag måste leva i nuets ondska

framtid är evigt framtid.

Regnar och är natt

natt till 1 juni 2007

Snart är mörkret åter mitt

och regnet allt jag måste lyssna till

Snart får jag dricka nattens doft

andas den med själen

Snart sjunger regnet genom mig

snart viner livet åter fritt

snart frias jag ifrån kraven

Så blir jag i min sanning

jag lyckliggörs av ordens fall

Helt lycklig, för det regnar

det regnar och är natt.

Blod under naglarna

juli 2007

Blod under naglarna

bröstrygg i baktakt

skavda värkande fötter

Gnisslande osmorda muskler

molande motvilja mot det vanliga

Mitt hår är skitigt

min kropp är tung

mitt hjärta är det enda som magrat.

Vardagsrum

Ett vitt rum med fria fönster

det blåser grönt utanför

susande lövtystnad, fåglar och barnleksrop

Som en stillnande våg hoppas jag

jag ska vaggas tillbaka till livet

Skogens andetag bör påminna mig om att andas

Att bo i solvita rum, inuti

med högt tak, svalkande skugga

andas grönvitt som vinden

Resa som en rentvättad fågel

känna styrkan genom ögon och ord.

Hem i förbifarten

19 juli 2007

Det syns att jag närmar mig

för landskapet ändrar färg

från likgiltighet till vilja

till drömmar om frihet och hopp

Hem är dit jag längtar

mitt hem är där jag kan skriva

där jag kan älska ifred, utan ord

där jag sjunger av vindens doft

Där är jag mjuk som vildgräset

fri som det vildaste hav

vild som en liten mjuk fågel

din om du vill bli min

Så tynger frågan mig igen:

när ska jag få stanna kvar

när ska jag få komma hem

och veta att det ska bli mitt?

Ge upp

30 juli 2007

Ge upp, när är det äntligen dags

att sluta försöka förgäves?

Byta tvångsmässighet och prestationsångest

mot fridfull uppgivenhet?

Omfamna apatin som en välförtjänt vila

utan att jaga iväg den

med ovidkommande stress

Ägna mig målmedvetet åt överlevnad

eller åt det viktiga i livet

Jag är trött på att inte vara hemma

Är man ändå fast i livet

kan man lika gärna trivas.

Tickande liv

7 aug 2007

Lappade tak och tickande liv

    löper längs nacken i dimman

    en vitmjölkig gryning, som andlöshet

    snart anträdes resan, ikväll

Jag såg en människas glömda balans

    när man nuddar en obekväm sanning

    men masken föll utan erkännande

Mellan träden skymtar jag andra

(träd)

De avslöjar och gömmer varandra

stammar bland förvillande stammar

Mitt hopp bor i andra platser

    tankar om kust, hav och vind

Med ryggen mot fönstret och böcker i blicken

    med såriga ömmande fötter

Missmod och hat, gott om självförakt

och frågor om vad som hände

När gick han?

När dog jag?

Vad hände?

Tag fragmenten och lös figuren

innan resan kvävs

Allt ska vävas ihop till täckande löv

lappa mitt tickande liv.

Över havet

28 dec 2007

Den gråtande pianoskivan får bära mig

- över havet, as it were

Halvmörkt och varmt, utan tidsuppfattning

utanför ljust och kallt.

Världen är så vacker

jag vill också!

Är du kärlek?

18 juli 2007

Är du kärlek som ser på mig

som möter mig längs vägen?

Är det kärlek som talar ur din mun

som rör mig med din tunga?

Men inte lyssnar när jag sjunger för dig

som måste veta vart jag går

som vill att jag ska veta vad du lyssnar på

men inte bryr sig om min musik

Är det stolthet som kontrollerar din kropp

eller verklig respekt för mig?

Är det kärlek som kräver ensamrätt

eller är det kontrollbehov?

Är du kärlek, som orkar vänta på mig

som låter mig hinna andas?

Är du kärlek som möter mig

som följer mig längs vägen?

Morgontéet kallnar

19 juli 2007

Du säger att jag inte får lyssna

när du klär av dig genom telefonen

Att jag inte får höra, knappt tänka

din nakna överkropp

Är du verkligen blyg för mig

på avstånd känns du nästan kall?

Du vill metodiskt konstruera vad vi känner

glömma min fria vilja

Jag vet att jag, skadad, letar problem

vill hitta dem innan de sårar

Men jag måste vilja mig in i det här

fri och längtande, inte tvingad

Jag måste hinna lyssna på din nakna hud

tänka mig dina sånger

Mitt morgonte smakar som din andedräkt

eller som din hals.

Björnbärsvatten

20 juli 2007

Björnbärssnår. Det är en plats med utsikt mot vatten.

På en annan plats sitter någon,

bakom en halvöppen fönsterlucka,

med utsikt mot ett annat vatten,

men med samma tidsperspektiv.

Tankar på det första vattnet,

betraktat av björnbärssnår, som väntar

eller inte väntar, som lever på egen hand.

Alltid detsamma i minnet, befolkat av fantasin.

Kanske snåren är igenvuxna nu,

kanske människor plågar naturen,

kanske är vinden inte längre ensam herre.

Men platsen kommer att finnas kvar,

om den behövs för någon som den är.

(Så är det med platser och minnen.)

Glitterstad

7 jan 2008, Vegas

Glittrande stad

glittrande ögon och stjärnögonbryn

förståelse men avståndstagande

övervunnen självrespekt igen

överkörd integritet

Sliter tillbaks igen och vill vara ifred

byter vild rusig stadsnatt mot skrivande.

Hembesök, hemförsök

stockholm, återkomst & förberedelse

Fönstermoln

24 jan 2008

Fönstermoln på flykt

fåglarna sitter stilla

men måsen flyger skrikande

jag skriver när andra lever.

Du Syster

jan 2008

Du som ger mening åt livets mening

du som menar mig

Du ljus i slutet av själen

du syster som leder min stjärna hem

Du minns väl allt viktigt som format oss

du vill väl allt viktigt som kommer.

Hemlängtan

6 feb 2008

Så jag öppnar min själ för Yrisiam

och ropar - känn mig nu!

Jag behöver Dig, älskade hemland och liv

behöver din värdighets sång

Behöver dig nu, trots att livet är här

klarar mig aldrig hem ensam

Ge mig en bit av din eviga frid

av min livskraft i dig, av min glädje

Av din makt att skapa, leva och se

att skapa mitt liv genom ord

Så jag slipper öppna hela min kropp

och ropa: "Hämta mig nu!"

Natt, grått, natt

9 feb 2008

Berget vid solranden vaknar

tungt mot det flyktiga grå

Träden spretar svarta som plåttak

men de nakna taken är grå

Men livet vaknar inte

och inte fick det vila inatt

Det släpas mot grånande skyar

och nästa tvekande natt.

Drottning snödoft

14 feb 2008

Älskar snödoften till döds

genom mitt fönster, genom allt

Kära älskade vinter, förlåt

tro inte att jag glömt din evighet

Skimrar gör du och brinner

av guldljus och pudersnövind

Du ger mig frid, du frusna

vinterdrottning, kall som jag

Flyktig snö på svarta plåttak

och berget täcks av snörök

Flingor i osynlig dans, så små

som en förtätning av doften

Allting invävt i ett disigt dunkel

omvälvt av ett skimmer

Ett glödande dunkel, för ljuset sprids

reflekteras in i varje mörker

Har man tid med vintern är den episk

vilka makalösa sagor lever här!

Husets alla mörka fönster gör det öde

till en sista utpost, mot snövidder, resor

Men bakom dansar bara vinter

en drottning klädd i snödoft.

Snöbrand

15 feb 2008

Snöbrand över staden

    röken stiger vit

Svarta fönster sväljer mörker

    öde djupt därinne

Luften glöder av ett dunkelt ljus

    som sprids långt in i mörkret

Vindens ögon väntar tysta

    på att kastas skrikande kring taken

Staden brinner askvit

    sotflagor vita som snö

Allt i långsam tystnad, utom synhåll

    för en slumrande befolkning

(ett fruset skeende, bromsat,

    inte avstannat)

Satan i min hand

18 feb 2008

Satan sitter ensam bredvid mig

i mörkret i den upplysta hamnen

Vi sitter här ensamma, utan varandra

satan i min tomma hand

Månen genom björken bryr sig inte

inget spelar någon roll

Ute i mörkret kan jag andas

i februaris oväntade mildhet

Men jag får inte sitta kvar här

i den glimmande hamnstadens mörker

Satan tar min öppna hand

och leder mig, följer mig hem.

Idag ville världen

19 feb 08

Idag ville världen lysa

ville sollocka mig ur min avgrund

fick mig att kämpa, leva och ge

att prata och gå utan mål

Älskade värld, du är den ende för mig

om än inte min enda värld

jag ska leva och orka lysa

    för dig.

I väntan

25 feb 08

I yrselförlamning, i väntan

i sorgeförklening, i ensamhets svepning

Där väntar jag på dig,

    för jag känner dig inte

anar bara knappt din existens

I ensamhet söker jag dig

min liksvepning varm i min kista

Idag är sval och befriande sol

men jag är bedövad och stum

Vill inte förfalla och veta och se

vill kännas som mig själv

Dödad igen, men gick därifrån

väntar på återuppståndelsen.

Älska mig

25 feb 08

Om du vill älska mig

    jag vet inte varför

men älska mig, älska mig!

Allt jag är, är min egen förtjänst

    jag är allt på egen hand

Men jag orkar inte utan dig

var finns du, vem är du,

    vad drömmer du om?

Jag går sönder utan dig.

Stort är ljuset

25 feb 2008

Stort är ljuset genom mig

    och inte utan riktning

Jag är bara för svag just nu

för att orka låta det bära mig.

Vet du?

25 feb 08

Vet du, vem jag vill

och varför ingen faller?

Vet du vem du är och varför

hur oerhört det är?

Vet du varför regnet badar

utan frost och sol?

Vet du om, att rösten brister

om den inte når Dig?

Och dagen såg mig

25 feb 08

Vind drar i tallen

över drakbergets rygg

västlig sol genom vita liljor

Så ser min verklighets ögon det

så talar dagarna till mig

så säger dagarna mig

När jag lyssnar så hittar de mig

när jag andas dem genom ljuset.

Hemma skriker

25 feb 08

Hemma skriker efter ute

    efter kvistars grepp

    efter grenars mjuka fingrar

    efter blad mot ögat

Hemma längtar sig långt vilse

    i vargens djupa spår

    i fågelns lockrop över vatten

    i mossans smeknings säng

Hemma vill vara hemma

    i farlig tjusnings famn

    efter mjuka fingrars närhet

    hemma skriker efter sömn.

Ljus i andras fönster

26 feb 2008

Åh, nu är det sådär ljust och fint igen

    i andras fönster

    jag vill leva där de lever

    bo i deras liv!

Det ser ut som en enklare vardag

Jag består bara av ord, bild, sånger

    små monster och levande landskap

Allt är oerhört vackert

    men just nu hatar det mig

    för att jag sviker och inte tror

Jag är något kreativt, djupt långt inne

    som gnisslar i instängd försumning

Allt runtomkring mig handlar om orden

    allt jag ser är sånt jag borde skriva

    allt jag vill är skapandet och rösterna

Gör mig kreativ så når du mig

Så jag letar efter enkelhet

    som ljus i andras fönster

    en lösning på allt det där

    som är i vägen för mitt skrivande

Trots att lösningen bara är att skriva..?

Där regnet bor

26 feb 2008

Där regnet bor och ljud är prassel

    där sjunger det i mig

där kryper jag ihop i värme

under mörkrets vingar

Där kurar jag bland mjuka fjädrar

så kölden inte når mig

Det är mitt hår som är som fjädrar

ingen värmer mig

Men där regnet bor och sorg är prassel

    där sjunger jag för dig.

Hemförsök

3 mars 2008

Jag har flyttat igen

men inte bytt kropp

fan att jag inte flytt kroppen

Är det verkligen så

    bara mig jag vill fly ifrån?

(vet ju, jag kan hitta på)

Allt är en kamp

för att lämna min kropp

för att resa lätt genom livet?

För att lättare nå Yrisiam.

Kompromiss mellan ekorre & mås

(hav, piratliv, skog, berg & vindsång)

Månskensbönderna i Gamla Byn

    som arbetar marken i cirklar

    odlar på runda åkrar

    dansar medan de plöjer.

Det var som om gräset

8 mars 2008

Det var som om gräset, utan tanke på liv

vandrade under fallande regn

Det var som om livet, utan tanke på död

regnade ner över gräset

Det var som en vandring, under regn över gräset

tankarna faller på döden

Det var som ett fall, utan tanke på gräset

som regnets fall över livet

Det var som en fallande tanke i regn

att vandra död genom livet

Det var som om livet, utan gräs eller regn

vandrade rakt emot döden.

Mina år av ord

10 mars 2008

Nu är jag på väg, ser jag det?

min historia renskriven snart

ord från alla åren, hur jag minns dem

minns orden mycket bättre än åren

Ska jag hitta mig måste jag leta just där

åh, jag ser hur lite jag förändrats

så helt jag, men med starkare framtidstro

talar jag till mig genom åren

Men det hopp som ändå klämtar i mig nu

såg jag förut också, varje gång

varje gång jag verkligen Skrev

Så tänk om jag fortsätter nu?

för första gången verkligen vågar!

Trast!

natt till 16 mars, till trasten

Sommar snart, säger Trast

berusad flicka hem över gräset

Jag är för full för trasten

vinglar hem utan att vänta

men mitt hjärta stannar och hör

Hör löften om sommarnatt och ord

skapande i ljus luftnatts svalka

och fridje, ja, glädje och frid

Trasten sa mig, som den alltid gör

det enda jag vill veta

vad jag vill och vad jag skapats för

orden, sångerna och konsten

För jag vet vad jag vill

och jag dör av allt annat

Minns att jag måste bli Mig

måste lyssna på själens oro

när jag tvingar den bort

Det är lögn att jag ska klara allt annat

när jag inte får skapa

Jag är här för att vittna om Yrisiam.

Oroande inbillning

19 mars 2008

Det är skadligt för mig, för jag vet inte

hur det blir, så då tänker jag mig.

Jag skulle vilja att mitt bröst

får bo i din hand som en fågelunge

Att du lyssnar och ger mina ord en chans

att jag får sjunga när jag behöver

Att jag får springa, fly och vara jag

får regna bort om jag inte vill vara kvar

Vinterfönster

24 mars 2008

Vinterfönster är allt som finns,

det enda som är evigt sant.

Där speglas och blinkar,

där syns på avstånd.

Där jagar inte och hetsar,

där blöder inte och hat.

Där ligger allt vitt utanför,

täckt och stilla i dämpat ljus,

tystnad och köld bortom glaset

innanför: filtar och egen musik.

Vinterfönster mot världen,

jag ser världen som den borde.

Mörkret är mjukhet och godhet,

inte ondska, bara mörkt,

som ljuset men mjukare.

27 mars 2008

Vind säger höst

sol hoppas vår

till slut får ingen rätt

och det är jag.

Pingvinspring

27 mars 2008

Pingvinfötter springer på snö

sliter sig från flocken, mot solglittret!

Sprungit ifrån de andra barnen

helt i sina egna steg

Märkligt hur jag lever här i sol och is

samma värld, men annan världsbild

ändå lika lösryckt, egen

Var är min flock, var är solglittret?

Inte springer jag för långt?

Solen i mitt hår är guld nog

smekning nog: sol på min arm

Min hud doftar redan sommarvärme

handen skriver som i kärlek.

Som morgon

28 mars 2008

Gatan som en tidig morgon

sommartorr i solen, genom lerig snö

Gruset stilla under blåheten

allting rör sig någon annan stans

Men det gör ingenting

snart hörs måsarna starkare

Snart flyr jag västerut, emot Havet

till min medfödda havsstrand

Lånade stunder av frid

i tron om att allting löst sig

Men jag lovar att ingenting löser sig.

Nattmark

28 mars 2008

Nattmark

för det är allt som finns

ljuset från snön mellan svarta stigar

resten tunnas ut, upp i mörkret

Allting ruttnar, men just här är fruset

köld och stillhet konserverar oss

som om världen inte förfaller omkring oss

som om det aldrig måste bli morgon

En inglasad tavla, bortom fönsterglas

omöjligt att fly till, men evig

under små urblekta stjärnor.

29 mars 2008

Jag är en bruten människa

jag kan se de gånger jag gick sönder

När månen är som skäran på din rygg

och allting liknar minnen

Riktigt liv

4 april 2008

Jag vill leva ett riktigt liv!

förstår ni hur jag menar?

Jag vill leva och andas varje dag

ute bland träden och vänliga djur

Lukta på havet och tjuta i vinden

sjunga för mossan och örterna.

Molnkronor

9 april 2008

När det brinner i diset

i molnens kronor

vitbeskogade öar i ett mulet hav

märkligt blandas nyanser

under himlens fläckar av turkos

Det grå bältet lyfts för solens skull

guldet får brinna hela vägen in

som en gata genom molnens grå hav

de grå dimhaven över bergstopparna.

Men luft

15 april 2008

Strängar längs rysningarna

över min inre hud

under himlarnas tre måsar

Ingenting genom springan i fönstret

men luft

och avlägsna rop

Från fågelnäbb till Fågelöra

Även om jag tycks avlägsen

i min nya sinnesfrid.

Trädgården igen

23 april 2008

Trädgården igen, efter vintern

många vintrar och desperation

Återhämtning i mitt gamla rum

havsgrönt, blått som himmel och mörker

Jag är redan på väg bort igen

trots att jag behöver vila

men ju också hopp och längtan

Behöver se min framtid med måsögon

få ropa mig fri in i allt

Det är dags att jag inser varför jag blir vuxen

för att få äga min egen tid!

För att våga skrika: Jag är min egen

              det här är vad jag lever för!

Att sätta mig ifred och i frihet

med mina egna ord

Att förstå att jag har tid nu

för en gångs skull är det allt

när allt gammalt snart är samlat och skrivet

finns väl plats för nya ord?

Låt trädgården vara en magisk plats

ur den ska jag hämta sinnesfrid

ska jag återfinna min själ som jag lämnat den.

Spindelskuggor

23 april 2008

I duffel, brodyrblom och monstertofflor

andas jag mörkret ikväll

för jag finns alltid bäst till härute

jag behöver så mycket luft

Där sitter en spindel och är brun mot det vita

trappräcket, i hörnet vid stolpen

den har många ben i öglor och bågar

för benen spinner skuggor kring kroppen

Det är sanning att få sitta såhär

i mörkret och tiden, i mig

att få förlora sig, ägna sin blick

åt en brun liten spindel med skuggben.

Egentligen

23 april 2008

Jag ska nog egentligen alltid sitta såhär

på trappen till min värld

i kvällen när vinden mojnat

och ingen har vägarna förbi

När stjärnor

och tallar är svarta som berg

när vägbruset låter som avstånd

som ljudet av oändlighet

Motorväg kunde vara Havet

kaprifol reflekterar min lampa

när några måsar vaknar till och skränar

kan man undra vad jag tror

om var jag egentligen befinner mig

Det är så skönt att få sitta med ryggen mot väggen

i lä, i en kägla av ljus

dofterna och ljuden är stillsamma, kvällsmörka

luften är vänlig att andas

Det är ju bara att hålla i pennan

låta orden falla mot raderna

så var dagen inte förgäves

och kvällen rent meningsfull.

Hos myskmadran

6 maj 2008

Jag ska ligga och tänka hos myskmadran

på små obetydliga saker

Andas in små mjuka bitar av kväll

omärkliga delar av världen

Låta blicken klättra längs gräset

låtsas liten och obekymrad

Låtsas att jag känner doften av någon

leka att livet älskar mig

Myskmadran gnistrar vit

över sin egen nattgröna småskog

Jag är så makalöst dum

jag borde ha legat här och skrivit hela dagen.

När viskar att snart

7 maj 2008

När månskäran är så ovanligt tunn

och skir som ett fjädermoln, men förstorad

När kvällen doftar körsbär och hägg

och sommaren vinkar, genom vårens nya blad

När kvällsdoften viskar till mig att snart

vill vi ha dig här ibland oss

När minnena svalnat och frihet känns mjuk

vill jag vara vild och egen igen

Över fågelprats vårkväll har molnen lagt sig

som en skyddande gråmjuk famn

Björkar står urnordiskt tysta inunder

skymningen låter som urminnes spår

Här viskar, här hör mig när jag lyssnar

här viskar till mig att snart!

Då känner jag meningen genom allt

i det viskande växandets doft.

Huset på hällen

15 maj 2008

Huset på hällen

talar med tallen

som vinkar i vinden och hör

hur bäcken från backen

rinner runt rönnen

som susar som sig bör

Sorlet och stjärnorna tilltar

källan känner sig för

Fast allting faller

som osagda ord

bildar bladen en kör

som sjunger för stjärnor

och ekar i elden

- ett sorl som aldrig dör.

Nedsågad

18 maj 2008

Tallen är nedsågad

den tall som liknade dig

de var tvungna att såga ner den

för den skadade husgrunden

Jag ska nog ta det som ett tecken.

15 juni 2008

där måsar ropar frihet och vinden doftar salt

där dansar jag i regnet, trots att det är kallt

Klarhet

10 juli 2008

Som solen och allting är ditt
som jag plågas under dess blick
Så är allt utan mening för mig
när jag inte finner ord
När tankarna faller utan svalka
och inte ens leder iväg
När döden känns som ett ställningstagande
och glömskan är närmare än ord
När jag ingenstans bor
men tvingas leva
Då ropar mig orden, som klåda och blod
som vatten ur levande skyfall
Då öppnar sig fågeln för sångens gestalt
och viljan vill återvända

Så ibland: klarhet,
som skuggande blad
Jag är ingenting
- men jag vill.

Vinner mig

15 juli 2008

Nu passar det att komma, lilla Kärlek, inte sant?

Nu känner jag igen, med hela själen.

Bakom skölden att jag snart ska iväg,

över skyddsnätet att vi ingenting lovar.

Jag förlorar mig i din färg

vill slicka din skönhet med ögonen.

Dina färger är levande honungsguld

mjukt solsken mellan gröna blad

Dina ögon skrattar åt min oskuld

eller åt vår fruktlösa lek

Som en galen faun, eller lyktgubbe

en ung och spefull gud.

Du ger mig ingenting att lita på

så jag kan inte frukta ett svek

Jag öppnar mig och låter det hända

för jag vinner mig genom Dig.