s i r i g r a n d

imorn åker jag till Glimminge! ooooh hem till min lilla by där jag är en genomgullig liten bagarfru! som är arbetsnarkoman och lever för bakning och grannsämja!

krångel: åka kommunalt till bromma, hämta bil och "svägerska", köra tillbaka hem för att hämta alla tunga saker som ska knölas in i bilen och sedan:

SEDAN BÄR DET AV TILL KASTARIA

jag har faktiskt hunnit se fram emot det rent av!
var så stressad förut, men bestämde mig för att ge mig tid att packa och längta. så jag hoppas det blir nice

sedan kommer jag hem och kastar bullar på er! pussssssssss

---

Jag är egentligen för läskig för att ha ett vanligt yrke.
Vad jag vill förstärka och utveckla är ju mina egenheter,
min individualitet, mina avvikelser. De är jag.
Det andra är ju bara resten av världen!

(högaktuell självinsikt från 2007)



och så en känsloyttring från årets påskpyssel:


betongflamingo

---

ok, nu mår jag officiellt dåligt.

jag är ledsen och jag tänker vara hur labil jag känner för.

Love kramade mig idag. Det var hemskt att ha huvudet mot hans bröst och höra hans hjärta slå. Hur det slog lite snabbare. Känna hans doft. Han är verkligen hemsk.
(han kan ju inte behandla mig som om inget hänt när han precis sagt att han inte vill vara tillsammans med mig)


Jag vill bli snygg, otäck och manipulativ. Och döda er alla som ni dödat mig.


puss och hej

Det kanske är för att jag trots allt inte hinner med mig själv. (dvs trots att jag inte längre har ett förhållande, inte går i skolan varje dag, bara jobbar 1-3 ggr/vecka)
Kanske. För jag vet att det är mördande för mig, jag har inte tid och framförallt inte ro att skriva. På riktigt menar jag. Knappt några dikter och mina älskade romanprojekt... När i hela livet ska jag hinna? När får jag leva?

Så häromdagen kände jag mig sådär genomtrött på livet igen. Bara helt trött på allt, på att inte vara glad, på att inte se att jag gör något meningsfullt. Bara helt trött och apatisk. Inte trött som i hoppafrånettstupochdö, bara Trött. Utled. Mentalt trött.
En trötthet som sprider sig ut i musklerna och ögonen, som trär rep genom hälsenorna och knyter fast dem golvet.

Men visst, jag behöver ta ledigt lite ifrån allt praktiksökande, det är heltid just nu. Samtidigt som jag måste plugga både japanska och arkitekturkritik, samt pipa till simhallen för att inte gå sönder fysiskt också. Det är bara så svårt att slappna av och ta ledigt när man vet att det är jättedags att söka, i god tid så inte de få eventuella platser som finns i denhär äckla lågkonjunkturen försvinner för mig. För jag vill inte och kan inte plugga mer nu. Ge mig praktik och mening.

När jag egentligen bara vill blocka ut världen och skriva tills jag lyser. Lyser. Ja, så skulle det bli, verkligen. Jag undrar om jag skulle bli lyckligare i England, t.ex, eller varför har jag fått för mig att söka praktik där? Jag har alltid velat prova att leva och arbeta där. Eller är det ett flyktbeteende?

Men hellre flykt och liv, än apati.


blodig torso (halvleksversionen av min korsfästelse; kristi brud)

---

Jag kände till min lättnad att dörren var låst. Ingen hemma. Jag kunde låsa upp och gå in. Bara jag och den lägenhet där jag varit så mycket och känt mig så välkommen.

Hittade mina saker genast och lämnade tillbaka sådant jag lånat. (men jag glömde visst min tandborste, satan) Snabbt gick det.

Men att se den nya tapeten, som jag visste att de skulle sätta upp. Vad bra det blev. Och annat som inte angår mig längre.

Tomhet. Slut och tomhet.

Skrev en liten lapp och lade på hallmattan, ungefär där nyckeln borde landa när jag kastade in den genom brevlådan.



       Tack för lånet

                       /siri

---