Portabelt Liv

Dikter 2007- 2008
Portabelt Liv


Lyktmorgon

7 april 2007, kl 04.35-06.00

Spridda punkter av mjukt ljus, mellan höga stammar.

På omärkliga stolpar, som svävande, fast stilla som på en bild.

Mellan lövlösa grenar och molnlika tallsjok.


Templet har alltid funnits där.

Tänk att människor ägnat så mycket kraft och omsorg,

tankearbete och strävan, åt något som ska stå så länge.

Utan annan verklig funktion än den,

att samla och hålla samman.

Att det tillåts vara så vackert, så själarymmande rikt.

Det är något oändligt försonande över det.


En av ljuspunkterna är spegling,

mitt lilla ljus mot fönsterglaset, speglar bort de andra och mörkret.

Lågan värmer ett valv, min kupade handflata.


Gryningen kommer sakta, ljuset tycks stadigt detsamma,

ändå märks det plötsligt förändrat.


Hur kan jag sitta här och se något så helt annat.

Det känns så nära, men utanför, inte fönstret men utanför världen.

Bakom ögonen, innanför mina murar, djupt i hjärtat av mörkret.


Så är det redan gryningsljus, himlen blek innan solen.

En kråka är det första som talar, eller var duvan före, nu småfåglar.

Så är bilden inte längre tyst, den lever nog, snart kommer vinden.

Små djur som äter och lever, en meningsfullhet,

fri från mening.


Snart skiner morgonguld genom himlen, reflekteras under ljusblåhet.


Snart behövs mitt ljus inte mer,

spegelbilden har bleknat.

Det ska slockna också, det varma ljuset,

och jag kan få vila, kanske sova.


Om förändring, stad

Jag tror det behövs tankar om förändring

förändringen är här och pågår

Vi måste diskutera med den!


En öppning i den färdigstöpta formen

annars spricker den

en öppning där nytt kan hällas ner

En öppen sida i ramen

för staden är aldrig färdig


Jag vill skapa städer vi drömmer om

som är olika för alla, för att alla ser sin dröm

Vill älska människorna, vill att barnen blir starka

trygga inifrån en skön värld


Det är så svårt att vara människa

låt det vara det i en enkel värld.



Nu ska jag resa

låta träd passera

lägga skogar mellan mig och ångesten


Svarta flugans hälsning

6 maj 2007

Det är när man ser sig själv öppna bröstkorgen

för att jonglera med sina tre hjärtan

tre utslitna delar av hjärtat

Man förstår att något måste göras

(jag förstår att det är precis Detta)


En fluga med svart skinn landar vid mina ord

det är fan så mycket finare än de flesta människor

Vinden ljuder ur levande lövträd

plötsligt sjunger trasten, visar mig nåd

för ett ögonblick är min längtan svunnen

Så skulle det vara att komma Hem


Haazeldims höjder kommer för mig

när jag känner doften av gräsfukt

Jag skriver, såhär är mitt liv i exil

men jag glömmer dig aldrig, Yrisiam.


De grå (i väntan på miraklet)

29 maj 07

De grå kan vara vackert stillsamma

mjuka och tillåtande

ensamt förstående

invagga mig i falsk trygghet

Sedan kan det vara för sent


Miraklet nalkas ständigt

hoppet livnärs men inte lyckan

livet hägrar i framtiden


Tills jag avslöjar synvillan

jag måste leva i nuets ondska

framtid är evigt framtid.


Regnar och är natt

natt till 1 juni 2007

Snart är mörkret åter mitt

och regnet allt jag måste lyssna till

Snart får jag dricka nattens doft

andas den med själen


Snart sjunger regnet genom mig

snart viner livet åter fritt

snart frias jag ifrån kraven


Så blir jag i min sanning

jag lyckliggörs av ordens fall

Helt lycklig, för det regnar

det regnar och är natt.


Blod under naglarna

juli 2007

Blod under naglarna

bröstrygg i baktakt

skavda värkande fötter

Gnisslande osmorda muskler

molande motvilja mot det vanliga


Mitt hår är skitigt

min kropp är tung

mitt hjärta är det enda som magrat.


Vardagsrum

Ett vitt rum med fria fönster

det blåser grönt utanför

susande lövtystnad, fåglar och barnleksrop

Som en stillnande våg hoppas jag

jag ska vaggas tillbaka till livet


Skogens andetag bör påminna mig om att andas


Att bo i solvita rum, inuti

med högt tak, svalkande skugga

andas grönvitt som vinden

Resa som en rentvättad fågel

känna styrkan genom ögon och ord.


Hem i förbifarten

19 juli 2007

Det syns att jag närmar mig

för landskapet ändrar färg

från likgiltighet till vilja

till drömmar om frihet och hopp


Hem är dit jag längtar

mitt hem är där jag kan skriva

där jag kan älska ifred, utan ord

där jag sjunger av vindens doft


Där är jag mjuk som vildgräset

fri som det vildaste hav

vild som en liten mjuk fågel

din om du vill bli min


Så tynger frågan mig igen:

när ska jag få stanna kvar

när ska jag få komma hem

och veta att det ska bli mitt?


Ge upp

30 juli 2007

Ge upp, när är det äntligen dags

att sluta försöka förgäves?

Byta tvångsmässighet och prestationsångest

mot fridfull uppgivenhet?

Omfamna apatin som en välförtjänt vila

utan att jaga iväg den

med ovidkommande stress

Ägna mig målmedvetet åt överlevnad

eller åt det viktiga i livet

Jag är trött på att inte vara hemma


Är man ändå fast i livet

kan man lika gärna trivas.


Tickande liv

7 aug 2007

Lappade tak och tickande liv

    löper längs nacken i dimman

    en vitmjölkig gryning, som andlöshet

    snart anträdes resan, ikväll

Jag såg en människas glömda balans

    när man nuddar en obekväm sanning

    men masken föll utan erkännande


Mellan träden skymtar jag andra

(träd)

De avslöjar och gömmer varandra

stammar bland förvillande stammar


Mitt hopp bor i andra platser

    tankar om kust, hav och vind

Med ryggen mot fönstret och böcker i blicken

    med såriga ömmande fötter


Missmod och hat, gott om självförakt

och frågor om vad som hände

När gick han?

När dog jag?

Vad hände?


Tag fragmenten och lös figuren

innan resan kvävs

Allt ska vävas ihop till täckande löv

lappa mitt tickande liv.




Över havet

28 dec 2007

Den gråtande pianoskivan får bära mig

- över havet, as it were

Halvmörkt och varmt, utan tidsuppfattning

utanför ljust och kallt.



Världen är så vacker

jag vill också!


Är du kärlek?

18 juli 2007

Är du kärlek som ser på mig

som möter mig längs vägen?

Är det kärlek som talar ur din mun

som rör mig med din tunga?

Men inte lyssnar när jag sjunger för dig

som måste veta vart jag går

som vill att jag ska veta vad du lyssnar på

men inte bryr sig om min musik

Är det stolthet som kontrollerar din kropp

eller verklig respekt för mig?

Är det kärlek som kräver ensamrätt

eller är det kontrollbehov?


Är du kärlek, som orkar vänta på mig

som låter mig hinna andas?

Är du kärlek som möter mig

som följer mig längs vägen?


Morgontéet kallnar

19 juli 2007

Du säger att jag inte får lyssna

när du klär av dig genom telefonen

Att jag inte får höra, knappt tänka

din nakna överkropp

Är du verkligen blyg för mig

på avstånd känns du nästan kall?

Du vill metodiskt konstruera vad vi känner

glömma min fria vilja


Jag vet att jag, skadad, letar problem

vill hitta dem innan de sårar

Men jag måste vilja mig in i det här

fri och längtande, inte tvingad

Jag måste hinna lyssna på din nakna hud

tänka mig dina sånger

Mitt morgonte smakar som din andedräkt

eller som din hals.


Björnbärsvatten

20 juli 2007

Björnbärssnår. Det är en plats med utsikt mot vatten.

På en annan plats sitter någon,

bakom en halvöppen fönsterlucka,

med utsikt mot ett annat vatten,

men med samma tidsperspektiv.


Tankar på det första vattnet,

betraktat av björnbärssnår, som väntar

eller inte väntar, som lever på egen hand.


Alltid detsamma i minnet, befolkat av fantasin.

Kanske snåren är igenvuxna nu,

kanske människor plågar naturen,

kanske är vinden inte längre ensam herre.


Men platsen kommer att finnas kvar,

om den behövs för någon som den är.


(Så är det med platser och minnen.)


Glitterstad

7 jan 2008, Vegas

Glittrande stad

glittrande ögon och stjärnögonbryn

förståelse men avståndstagande

övervunnen självrespekt igen

överkörd integritet

Sliter tillbaks igen och vill vara ifred

byter vild rusig stadsnatt mot skrivande.


Hembesök, hemförsök

stockholm, återkomst & förberedelse

Fönstermoln

24 jan 2008

Fönstermoln på flykt

fåglarna sitter stilla

men måsen flyger skrikande

jag skriver när andra lever.

Du Syster

jan 2008

Du som ger mening åt livets mening

du som menar mig

Du ljus i slutet av själen

du syster som leder min stjärna hem

Du minns väl allt viktigt som format oss

du vill väl allt viktigt som kommer.


Hemlängtan

6 feb 2008

Så jag öppnar min själ för Yrisiam

och ropar - känn mig nu!


Jag behöver Dig, älskade hemland och liv

behöver din värdighets sång

Behöver dig nu, trots att livet är här

klarar mig aldrig hem ensam

Ge mig en bit av din eviga frid

av min livskraft i dig, av min glädje

Av din makt att skapa, leva och se

att skapa mitt liv genom ord


Så jag slipper öppna hela min kropp

och ropa: "Hämta mig nu!"


Natt, grått, natt

9 feb 2008

Berget vid solranden vaknar

tungt mot det flyktiga grå

Träden spretar svarta som plåttak

men de nakna taken är grå


Men livet vaknar inte

och inte fick det vila inatt

Det släpas mot grånande skyar

och nästa tvekande natt.


Drottning snödoft

14 feb 2008

Älskar snödoften till döds

genom mitt fönster, genom allt


Kära älskade vinter, förlåt

tro inte att jag glömt din evighet

Skimrar gör du och brinner

av guldljus och pudersnövind

Du ger mig frid, du frusna

vinterdrottning, kall som jag


Flyktig snö på svarta plåttak

och berget täcks av snörök

Flingor i osynlig dans, så små

som en förtätning av doften


Allting invävt i ett disigt dunkel

omvälvt av ett skimmer

Ett glödande dunkel, för ljuset sprids

reflekteras in i varje mörker

Har man tid med vintern är den episk

vilka makalösa sagor lever här!


Husets alla mörka fönster gör det öde

till en sista utpost, mot snövidder, resor

Men bakom dansar bara vinter

en drottning klädd i snödoft.


Snöbrand

15 feb 2008

Snöbrand över staden

    röken stiger vit

Svarta fönster sväljer mörker

    öde djupt därinne

Luften glöder av ett dunkelt ljus

    som sprids långt in i mörkret

Vindens ögon väntar tysta

    på att kastas skrikande kring taken


Staden brinner askvit

    sotflagor vita som snö

Allt i långsam tystnad, utom synhåll

    för en slumrande befolkning

(ett fruset skeende, bromsat,

    inte avstannat)


Satan i min hand

18 feb 2008

Satan sitter ensam bredvid mig

i mörkret i den upplysta hamnen

Vi sitter här ensamma, utan varandra

satan i min tomma hand


Månen genom björken bryr sig inte

inget spelar någon roll

Ute i mörkret kan jag andas

i februaris oväntade mildhet


Men jag får inte sitta kvar här

i den glimmande hamnstadens mörker

Satan tar min öppna hand

och leder mig, följer mig hem.


Idag ville världen

19 feb 08

Idag ville världen lysa

ville sollocka mig ur min avgrund

fick mig att kämpa, leva och ge

att prata och gå utan mål


Älskade värld, du är den ende för mig

om än inte min enda värld

jag ska leva och orka lysa

    för dig.


I väntan

25 feb 08

I yrselförlamning, i väntan

i sorgeförklening, i ensamhets svepning

Där väntar jag på dig,

    för jag känner dig inte

anar bara knappt din existens


I ensamhet söker jag dig

min liksvepning varm i min kista


Idag är sval och befriande sol

men jag är bedövad och stum

Vill inte förfalla och veta och se

vill kännas som mig själv


Dödad igen, men gick därifrån

väntar på återuppståndelsen.


Älska mig

25 feb 08

Om du vill älska mig

    jag vet inte varför

men älska mig, älska mig!

Allt jag är, är min egen förtjänst

    jag är allt på egen hand

Men jag orkar inte utan dig

var finns du, vem är du,

    vad drömmer du om?

Jag går sönder utan dig.


Stort är ljuset

25 feb 2008

Stort är ljuset genom mig

    och inte utan riktning

Jag är bara för svag just nu

för att orka låta det bära mig.


Vet du?

25 feb 08

Vet du, vem jag vill

och varför ingen faller?

Vet du vem du är och varför

hur oerhört det är?

Vet du varför regnet badar

utan frost och sol?

Vet du om, att rösten brister

om den inte når Dig?


Och dagen såg mig

25 feb 08

Vind drar i tallen

över drakbergets rygg

västlig sol genom vita liljor


Så ser min verklighets ögon det

så talar dagarna till mig

så säger dagarna mig


När jag lyssnar så hittar de mig

när jag andas dem genom ljuset.


Hemma skriker

25 feb 08

Hemma skriker efter ute

    efter kvistars grepp

    efter grenars mjuka fingrar

    efter blad mot ögat


Hemma längtar sig långt vilse

    i vargens djupa spår

    i fågelns lockrop över vatten

    i mossans smeknings säng


Hemma vill vara hemma

    i farlig tjusnings famn

    efter mjuka fingrars närhet

    hemma skriker efter sömn.


Ljus i andras fönster

26 feb 2008

Åh, nu är det sådär ljust och fint igen

    i andras fönster

    jag vill leva där de lever

    bo i deras liv!

Det ser ut som en enklare vardag


Jag består bara av ord, bild, sånger

    små monster och levande landskap

Allt är oerhört vackert

    men just nu hatar det mig

    för att jag sviker och inte tror


Jag är något kreativt, djupt långt inne

    som gnisslar i instängd försumning

Allt runtomkring mig handlar om orden

    allt jag ser är sånt jag borde skriva

    allt jag vill är skapandet och rösterna

Gör mig kreativ så når du mig


Så jag letar efter enkelhet

    som ljus i andras fönster

    en lösning på allt det där

    som är i vägen för mitt skrivande


Trots att lösningen bara är att skriva..?


Där regnet bor

26 feb 2008

Där regnet bor och ljud är prassel

    där sjunger det i mig

där kryper jag ihop i värme

under mörkrets vingar

Där kurar jag bland mjuka fjädrar

så kölden inte når mig

Det är mitt hår som är som fjädrar

ingen värmer mig

Men där regnet bor och sorg är prassel

    där sjunger jag för dig.


Hemförsök

3 mars 2008

Jag har flyttat igen

men inte bytt kropp

fan att jag inte flytt kroppen


Är det verkligen så

    bara mig jag vill fly ifrån?


(vet ju, jag kan hitta på)


Allt är en kamp

för att lämna min kropp

för att resa lätt genom livet?

För att lättare nå Yrisiam.


Kompromiss mellan ekorre & mås

(hav, piratliv, skog, berg & vindsång)


Månskensbönderna i Gamla Byn

    som arbetar marken i cirklar

    odlar på runda åkrar

    dansar medan de plöjer.


Det var som om gräset

8 mars 2008

Det var som om gräset, utan tanke på liv

vandrade under fallande regn

Det var som om livet, utan tanke på död

regnade ner över gräset

Det var som en vandring, under regn över gräset

tankarna faller på döden


Det var som ett fall, utan tanke på gräset

som regnets fall över livet

Det var som en fallande tanke i regn

att vandra död genom livet


Det var som om livet, utan gräs eller regn

vandrade rakt emot döden.


Mina år av ord

10 mars 2008

Nu är jag på väg, ser jag det?

min historia renskriven snart

ord från alla åren, hur jag minns dem

minns orden mycket bättre än åren


Ska jag hitta mig måste jag leta just där

åh, jag ser hur lite jag förändrats

så helt jag, men med starkare framtidstro

talar jag till mig genom åren


Men det hopp som ändå klämtar i mig nu

såg jag förut också, varje gång

varje gång jag verkligen Skrev


Så tänk om jag fortsätter nu?

för första gången verkligen vågar!


Trast!

natt till 16 mars, till trasten

Sommar snart, säger Trast

berusad flicka hem över gräset

Jag är för full för trasten

vinglar hem utan att vänta

men mitt hjärta stannar och hör

Hör löften om sommarnatt och ord

skapande i ljus luftnatts svalka

och fridje, ja, glädje och frid


Trasten sa mig, som den alltid gör

det enda jag vill veta

vad jag vill och vad jag skapats för

orden, sångerna och konsten


För jag vet vad jag vill

och jag dör av allt annat

Minns att jag måste bli Mig

måste lyssna på själens oro

när jag tvingar den bort

Det är lögn att jag ska klara allt annat

när jag inte får skapa

Jag är här för att vittna om Yrisiam.


Oroande inbillning

19 mars 2008

Det är skadligt för mig, för jag vet inte

hur det blir, så då tänker jag mig.

Jag skulle vilja att mitt bröst

får bo i din hand som en fågelunge

Att du lyssnar och ger mina ord en chans

att jag får sjunga när jag behöver

Att jag får springa, fly och vara jag

får regna bort om jag inte vill vara kvar


Vinterfönster

24 mars 2008

Vinterfönster är allt som finns,

det enda som är evigt sant.


Där speglas och blinkar,

där syns på avstånd.

Där jagar inte och hetsar,

där blöder inte och hat.


Där ligger allt vitt utanför,

täckt och stilla i dämpat ljus,

tystnad och köld bortom glaset

innanför: filtar och egen musik.


Vinterfönster mot världen,

jag ser världen som den borde.


Mörkret är mjukhet och godhet,

inte ondska, bara mörkt,

som ljuset men mjukare.


27 mars 2008

Vind säger höst

sol hoppas vår

till slut får ingen rätt

och det är jag.


Pingvinspring

27 mars 2008

Pingvinfötter springer på snö

sliter sig från flocken, mot solglittret!

Sprungit ifrån de andra barnen

helt i sina egna steg


Märkligt hur jag lever här i sol och is

samma värld, men annan världsbild

ändå lika lösryckt, egen


Var är min flock, var är solglittret?

Inte springer jag för långt?


Solen i mitt hår är guld nog

smekning nog: sol på min arm

Min hud doftar redan sommarvärme

handen skriver som i kärlek.


Som morgon

28 mars 2008

Gatan som en tidig morgon

sommartorr i solen, genom lerig snö

Gruset stilla under blåheten

allting rör sig någon annan stans


Men det gör ingenting

snart hörs måsarna starkare

Snart flyr jag västerut, emot Havet

till min medfödda havsstrand


Lånade stunder av frid

i tron om att allting löst sig

Men jag lovar att ingenting löser sig.


Nattmark

28 mars 2008

Nattmark

för det är allt som finns

ljuset från snön mellan svarta stigar

resten tunnas ut, upp i mörkret


Allting ruttnar, men just här är fruset

köld och stillhet konserverar oss

som om världen inte förfaller omkring oss

som om det aldrig måste bli morgon


En inglasad tavla, bortom fönsterglas

omöjligt att fly till, men evig

under små urblekta stjärnor.



29 mars 2008

Jag är en bruten människa

jag kan se de gånger jag gick sönder

När månen är som skäran på din rygg

och allting liknar minnen



Riktigt liv

4 april 2008

Jag vill leva ett riktigt liv!

förstår ni hur jag menar?

Jag vill leva och andas varje dag

ute bland träden och vänliga djur

Lukta på havet och tjuta i vinden

sjunga för mossan och örterna.


Molnkronor

9 april 2008

När det brinner i diset

i molnens kronor

vitbeskogade öar i ett mulet hav

märkligt blandas nyanser

under himlens fläckar av turkos


Det grå bältet lyfts för solens skull

guldet får brinna hela vägen in

som en gata genom molnens grå hav

de grå dimhaven över bergstopparna.


Men luft

15 april 2008

Strängar längs rysningarna

över min inre hud

under himlarnas tre måsar


Ingenting genom springan i fönstret

men luft

och avlägsna rop

Från fågelnäbb till Fågelöra


Även om jag tycks avlägsen

i min nya sinnesfrid.


Trädgården igen

23 april 2008

Trädgården igen, efter vintern

många vintrar och desperation

Återhämtning i mitt gamla rum

havsgrönt, blått som himmel och mörker


Jag är redan på väg bort igen

trots att jag behöver vila

men ju också hopp och längtan

Behöver se min framtid med måsögon

få ropa mig fri in i allt


Det är dags att jag inser varför jag blir vuxen

för att få äga min egen tid!

För att våga skrika: Jag är min egen

              det här är vad jag lever för!

Att sätta mig ifred och i frihet

med mina egna ord


Att förstå att jag har tid nu

för en gångs skull är det allt

när allt gammalt snart är samlat och skrivet

finns väl plats för nya ord?


Låt trädgården vara en magisk plats

ur den ska jag hämta sinnesfrid

ska jag återfinna min själ som jag lämnat den.


Spindelskuggor

23 april 2008

I duffel, brodyrblom och monstertofflor

andas jag mörkret ikväll

för jag finns alltid bäst till härute

jag behöver så mycket luft


Där sitter en spindel och är brun mot det vita

trappräcket, i hörnet vid stolpen

den har många ben i öglor och bågar

för benen spinner skuggor kring kroppen


Det är sanning att få sitta såhär

i mörkret och tiden, i mig

att få förlora sig, ägna sin blick

åt en brun liten spindel med skuggben.


Egentligen

23 april 2008

Jag ska nog egentligen alltid sitta såhär

på trappen till min värld

i kvällen när vinden mojnat

och ingen har vägarna förbi


När stjärnor

och tallar är svarta som berg

när vägbruset låter som avstånd

som ljudet av oändlighet


Motorväg kunde vara Havet

kaprifol reflekterar min lampa

när några måsar vaknar till och skränar

kan man undra vad jag tror

om var jag egentligen befinner mig


Det är så skönt att få sitta med ryggen mot väggen

i lä, i en kägla av ljus

dofterna och ljuden är stillsamma, kvällsmörka

luften är vänlig att andas


Det är ju bara att hålla i pennan

låta orden falla mot raderna

så var dagen inte förgäves

och kvällen rent meningsfull.


Hos myskmadran

6 maj 2008

Jag ska ligga och tänka hos myskmadran

på små obetydliga saker

Andas in små mjuka bitar av kväll

omärkliga delar av världen

Låta blicken klättra längs gräset

låtsas liten och obekymrad

Låtsas att jag känner doften av någon

leka att livet älskar mig

Myskmadran gnistrar vit

över sin egen nattgröna småskog

Jag är så makalöst dum

jag borde ha legat här och skrivit hela dagen.


När viskar att snart

7 maj 2008

När månskäran är så ovanligt tunn

och skir som ett fjädermoln, men förstorad

När kvällen doftar körsbär och hägg

och sommaren vinkar, genom vårens nya blad


När kvällsdoften viskar till mig att snart

vill vi ha dig här ibland oss

När minnena svalnat och frihet känns mjuk

vill jag vara vild och egen igen


Över fågelprats vårkväll har molnen lagt sig

som en skyddande gråmjuk famn

Björkar står urnordiskt tysta inunder

skymningen låter som urminnes spår


Här viskar, här hör mig när jag lyssnar

här viskar till mig att snart!

Då känner jag meningen genom allt

i det viskande växandets doft.


Huset på hällen

15 maj 2008

Huset på hällen

talar med tallen

som vinkar i vinden och hör


hur bäcken från backen

rinner runt rönnen

som susar som sig bör


Sorlet och stjärnorna tilltar

källan känner sig för


Fast allting faller

som osagda ord

bildar bladen en kör


som sjunger för stjärnor

och ekar i elden

- ett sorl som aldrig dör.


Nedsågad

18 maj 2008

Tallen är nedsågad

den tall som liknade dig

de var tvungna att såga ner den

för den skadade husgrunden

Jag ska nog ta det som ett tecken.


15 juni 2008

där måsar ropar frihet och vinden doftar salt

där dansar jag i regnet, trots att det är kallt


Klarhet

10 juli 2008

Som solen och allting är ditt
som jag plågas under dess blick
Så är allt utan mening för mig
när jag inte finner ord
När tankarna faller utan svalka
och inte ens leder iväg
När döden känns som ett ställningstagande
och glömskan är närmare än ord
När jag ingenstans bor
men tvingas leva
Då ropar mig orden, som klåda och blod
som vatten ur levande skyfall
Då öppnar sig fågeln för sångens gestalt
och viljan vill återvända

Så ibland: klarhet,
som skuggande blad
Jag är ingenting
- men jag vill.


Vinner mig

15 juli 2008

Nu passar det att komma, lilla Kärlek, inte sant?

Nu känner jag igen, med hela själen.

Bakom skölden att jag snart ska iväg,

över skyddsnätet att vi ingenting lovar.


Jag förlorar mig i din färg

vill slicka din skönhet med ögonen.

Dina färger är levande honungsguld

mjukt solsken mellan gröna blad


Dina ögon skrattar åt min oskuld

eller åt vår fruktlösa lek

Som en galen faun, eller lyktgubbe

en ung och spefull gud.


Du ger mig ingenting att lita på

så jag kan inte frukta ett svek

Jag öppnar mig och låter det hända

för jag vinner mig genom Dig.


2008-07-17 @ 16:42:43 Permalink 2007-2008 Portabelt Liv Kommentarer (2) Trackbacks ()

Hundrafjorton dagar moln

Dikter 27 jan-20 maj 2006
Hundrafjorton dagar moln

(molnboken)



Vindvandra blir Villvandra, hakan lyfts

mot träden och fågelvinden.


Jag är för världen och livet


Fönsterglaset spricker vid tinningarna

med en molande klang

Grenarna svartnar utanför

som svart plåttak i regn


Drunkna under is som bär


Ge mig lite Vårkväll-med-sneda-solstrålar-

det-är-faktiskt-fortfarande-ljust-ute-musik!


Låt den som kastar första stenen

vara utan synd!


Snarares

27 jan 2006

Vildrivna skogar dansar längs elden

ingen vinglar som vingen

Brutna smulor och snösälar

alla lyssnar på vägen

kanske nära slutet.

Många svarta vatten faller i egen tår

spindelben springer mot målet

bland fukt och svalda bär.

Kravelhäst och kråkor på bråkande bro

de andas genom tungor och brus.


Vad säger vägen till smulorna

vem viskar vid öronlöst grus?

Örnbräken skrattar, hos nosiga får

bäckarna trillar undan.

Hornet är urblåst och kragarna sväller

men snaran är någon annans.

Veken svarar inte på lågan

för leken springer sin väg.

Vägsjälen doftar under vindburna tassar

något ynkligt med vingar.


28 jan 2006, vid Kolingsborg

Eget bildskepp och blinkande mål

en självlysande tunga

Framtidsutsikterna är ett hål

en otillräcklig lunga

Visst ska vi dansa, slitna och grå

färgskimmersprakande unga

Få all världens lyckorus på tå

se basgångsblixtarna runga

Bara vild natt utan morgondag

småtimmars sanslösa dödsdans

När lampor har ännu fler färger än jag

har ångesten inte en chans.


Pilberöring

29 jan 2006

Pilens mörka grenverk

högt och kvällsvått i kylan

spretiga rytmiska rörelser, bladlösa

över mitt ansikte, längs min kropp?

På rygg, halvt förfluten, ligger jag här

en meningslös plats för er.


Om någon annan såg en vits med mitt liv

vore jag säkrare på min betydelse.

Hopplös är bättre än meningslös.


Mörkret slickar mig längs ryggen

mitt förvridna sår.

Pilkronan dansar som rysningar.


Mattan håller mig uppe

bromsar mitt fall genom jorden.

Musik är ett bärbart hem.


Medvetslöst bryderi

29 jan 2006

Morgonkråka över stuprör

rasselröst på gren

allvarstöcken löst ifrån sammanhang.

Gryningslyster över oredigt hår

sång mot snöbeklättrat berg

vägens slut i skyavsikt

men vatten kallare än speglar.


Nu vaknar fåglarna igen

över sandvit snö

nu pratar de om mig igen.

Runtom och kring mig i cirkelstråk

käpphäststråke mot sten.


Fristående klocktorn som fångstredskap

fågel med vårlika förtecken.

Vaxkabinett med annat ord

sten med svartvita lager.

Träd från sydliga trakter

hamnstad i sagovärlden.

För bara en kort stund sedan

odlades minnen på fält.


Bakom damen

31 jan 2006

Strövande hovar över nysmält gräs

strävande sånger längs nyväckt själ

hovlika kängor mot sätet.

Brunspröda tuvor och pölar

förbi och glömda som blickar,

tömda när minnet är ensidigt.


Ett upprymt leende utan skäl

en själ utan anknytning

knutna muskler från skruvat fäste

tysta former av mig.

Enarna klättrar vid kippande vägren

mot vägen eller till skogs?

Flykten är helig, i evighet

vi måste rymma och längta

i väntan på miraklet.


Livet regerar ändå världen

så länge skapandet vill.

Konsten är smärtans älskade

när ingen annan förstår.

Färggrann hals och lapande himmel

allt kan riva benen

vinden vill locka dig ut.

Lockar av grått över slätad panna

rynkade tankar med evigt liv.



Mot Skälstäde

1 feb 2006

När mörkret är skog och natthimlen mjuknar,

varje stjärna en vinter.

Saknar jag dig mer än någonsin, alltid,

närmare när jag flyr.

Vila i avskuren levande bygd,

avlägset egen, sökande öppen.

Tyst hemlig ensamhet, ingen stör

mitt hjärtas älskade sorg.

Vandra till mötes, leta en mening,

ropa efter min själ.

Nudda mig, närma dig i samförstånd

känn mig på mina ord.

Lös mig från honom, jag vill veta

ingenting

inte se drömmen om solen.

Ta mig vid handen, led mig bortåt

vidare inåt i skogen.


2 feb 2006, Skälstäde

Jag flyr till en liten trappa

i en kyrka från tolvhundratalet

en mörk vänlig kalkdammig ödespiral

lämnad att vindla och vittra

Den är mjuksliten, förstående

med tystnadslöfte

inom tornets lugnande väggar

Här kan jag klättrande gömma mig

ensam om utsikt genom skottgluggen.


5 feb 2006, Skälstäde

För allt utan betydelse

och ingen svider som jag

ändå rinner det ekande

månen precis halv men sned

Nacken värker i baktanke

finns någon ämnad åt mig?

Hoppet är alltid på undantag

så lev för formandets ljud

Jag sover bättre ensam

men vaknar med vassare skrik

Min värld är av tankar och minnen

sanning i påhittad form

Mina egna sånger och gudar

högt över skapande skalv

Bejaka meningen, bli värdefull

ta emot mig med värdighet!

Vara fri att erövra världen


12 feb 2006

Mitt hjärta har jag spolat ner i toaletten

eftersom det blödde så ymnigt

sölade och fläckade ner allting.

Nu skiter jag i det där djävla hjärtat

för det var ändå inte mitt längre.

Jag ska skapa ett nytt hjärta

i mitt eget bröst

som jag själv ska få äga.

Ska skapa det av min eviga själ

med min livliga fantasi.

Ett fantastiskt levande hjärta

fyllt av vilja och själ.


13 feb

Jag har tröttnat på detta ditt spel

på kittlande längtan och smärta

Jag tänker gå härifrån hel

och återuppfinna mitt hjärta.


Aldrig når

13 feb 2006

Hur vi letar, springer och river, når?

världens ögon för vårt lidandes tår

Ropar, springer och skriver, förstår?

allt värre insikt ju längre det går.


Men länge, för ofta, för ensam, för svår

för åderlåten av sår.

Från avstånd, avsteg, lögner av år

besvikelsens djupa spår.

När det aldrig är riktigt och djupt som man får

blir det som att kärleken avstår

Iskalla kårar följda av vår

men för djupt under förna och mår


Jag hoppas att ingenting består

står tröttad med utslitet hår

Underbara flicka och vän, på en bår

för det är Du och aldrig når.


Det förflutnas ständiga närvaro

13 feb 2006

Striden är över och hoppet ska slaktas.

Bara hundra år av ensamhet

lider rosen på tistelön.

Solen lyser på en annan ros

och värmer vem som helst.

Ett renhorn i sidan, oförmåga

skrynkligt torkade fingertoppar.

Släpp greppet, släpp taget

men landa mjukt

spelkortsvakterna är döda.


Nej det är inte roligt, knappt ens komiskt

jag ser inte humorn ikväll

Visst, oändligt fri, men lekytan liten

vinter, plikt, inte bättre till våren.

Hopplösheten i hälsenorna igen

snart ska jag sova, jag lovar

jag behöver ingenting.

Ögonen igen, sådär tunga

som i Väntan förgäves.

Ständigt denna väntan förgäves,

jag måste börja inse mig slagen.

Som den svartögda katten med fågelliket

jag undrar vad jag har dödat.

Vad brott ska jag sona

vems själ har jag slukat

är det straffet från ett plågat hjärta?

Så avtrubbad jag är gör det ändå ont

ska jag någonsin på riktigt?

För blodet har stelnat för länge sedan

men sluta röra vid såret!

Det läker aldrig utan blod

du ger mig infektion.

Silkesmask i tvinnad kamp, ja

det finns bara mörker.


Pax Deorum

14 feb 2006

Kryp ihop i mörkret och rysningarna

tio år gammal trygghet

Vad skulle ha förändrats?

Det som var bra då är bättre nu

utom hoppet om framtiden.

För jag har ätit av min framtid redan

bränt mitt hjärta i kanterna.

Snart soluppgång över utnyttjat fält

dendär kråkan som en valkyria.

Men själ och pennor, stämband och liv

det tar ni inte ifrån mig!


i luften ropar

15 feb 2006

Kajor genom luften

genom lysblå luften

ropar lysblå genom luften

som genomskinliga i luften

genomblå lysande som luften

osynligt genomlysta av luften



Korsen speglar sig i dimman


Skrivandet frälser mig

Förliser Förlossar Förlamar Förklarar Förråder

Förevigar



Trastrike (tröstrike)


Februarisång

18 feb 2006, uppsala gamla kyrko

Nu viskar koltrasten till mig mjukt,

oväntat i vintern.

Dess älskade stämma prasslar, som ett eget regn.

Men tät faller snön på regnröst, över familjegrav.

Nu tyst, med halvslutna ögon mot fågeln,

låter snön falla över mig stilla, ansiktet skyvänt,

som hundratals små tårar läggs mot min kind.


Jag springer skuttande som rådjur efter harspår,

mellan höga häckar i labyrint,

smideskors och stenar med namn,

vild och egen, lugn, över mjukt djupa snöstigar.

Sjunger med sluten mun, skriver utan penna,

för att jag kan det jag älskar, koltrasten talade till mig.


Präglas jag till detta av ensamhet förlåter jag dig det.


Träden vitnar tunna mot himlen, inte ett levande steg.

jag följer mig själv, flyger i tanken, med livets lätta ben,

över lysande vintermark i skymmande kväll.

Jag får vandra här, det är oerhört,

hemåt längs andras gravar,

hittar mig själv mellan björkar och död,

en trastsång genom fallande mörker.


(Alltid koltrasten. Varför, för dess svärta?

För att den alltid överraskar mig.

För att sången klingar i min själ.

För att den viskade till mig ikväll.

För att den genomljuder allt.)


Trastnatt

natt från 24 feb 2006

Älskade, alltid återvändande!

    livets hälsning till mig

Du är mitt levande hopp

    nu sången i fullfjädrad kraft

Jag får aldrig förtvivla, minns det!

    för jag kan alltid minnas Yrisiam.

Så länge Din röst ekar

    är min lycka evig


För den når så långt, sången

    genom världarna och mig

En evighet övervinns och förlängs

    min flyktväg till verkligheten

Så skapandet är mitt liv?

    ja, jag skapar mitt liv

Där besvarad kärlek är det enda

    jag inte kan uppnå själv


Vad rör mig kärlek ändå?

    när jag lever för skapandet

En döende människas kärlek -

    ett intet i evigheten?

Bild och skrift är detsamma

    ett rop ur Djävulsklyftan

Hör min röst, se min sanning!

    känn mina inre världar


Jag värderar ingenting högre

    än dessa inre landskap

Här finns ingenting kvar att förlora

    min själ vill Yrisiam

Men lugn inre, fall inte!

    känn dig som koltrastens sång

För evigt i mig lever tankarna

    som kanske dör med mig.


Den cyklande snögubbens visa

Hej vad det virvlar i luften av vitt

ej en skymt utav vägen

får jag bak skymmande sjok utav snö

fast min önskan är trägen


Frustrerat klappar hjärtat mitt

ständigt vinglande, trängda lägen

tror allt som oftast jag ska dö

cyklar vidare något förlägen


Ja, det är en sällsam ritt

med den stormande snön ivägen

som en varelse från någon fjärran ö

blir jag del av snömannens sägen


Silkeshänder

uppsala, kyrko

Labyrinten bär mig, sviktande steg

på pudersnö som frusna moln

Nermörk allé med glimmande ljus

kastas tanken fram över hovar


Torrskodd genom dansande drivor

egentligen lämnar jag hovspår

Vinterljust mörker, nattvit mark

den meningsfullt ensamma resan


Brutna naglar på silkeshänder

det värsta är att jag alltid skjuter upp det.


20 mars 2006

Ibland behöver man bara få gå ung

fri och underbar, skönast av alla

i en oändligt vacker värld.


Märken (var inte rädd)

23 mars 2006

Jag åker hemifrån idag
hemåt i eget säte
vid en kantnött klisterlapp
    som säger
Var inte rädd

Fracken sliten, fingrarna vitnade
är det dags för vår?
Allt det enklas enkelhet
en omöjlighet i mitt liv
dags för en som inte skadar mig?

Kalhygge, vägar, lador, rum
kvarglömd eller rusande, efter
hittar ingenting, bara hittar på
Ge mig en södersluttning
sitt där och dela med mig

Himlen är nära Helvetet
jag är annorstädes
på väg, med enda tröst
från klisterlappens
Var inte rädd


Marsdis (igenom)

28 mars 2006
Vitflämtande dis över skogsskuggad snö
som vore smält för länge sedan
om världen var som man vill vänta sig
inte enligt erfarenhet

Mildregn längs mörknade stammar
rinnande grönblank min asp
smådjurstungor i mina ögon
himmel av svävande gråt

Alla förstummade stannade träd
smekta inuti regnet
otaliga, ensamt tysta
inte en vinkande vind

Vingklippta granar i regnsky
tätt tillsammans i stiltje
trädskelett i vattenpuss
vackert doftar morgonen

Jag älskar honom ännu, vet ni
men aldrig mer utlämnat svag
mitt spöke vilar i fuktig snö
jag tar mig vidare
        igenom.


Ovanifrån

natt till 29 mars 2006

Mitt hår mjukt som silke

att få älska mig

Jag är allt jag vill vara, min egen skapelse.


Målet är självklart, ren perfektion

vem vill lämna ett ofärdigt verk

i någon annans händer?


Aldrig långt ifrån fulländning

jag är allt jag föresatt mig

Men aldrig riktigt färdig

aldrig är jag bra nog


Lysblå blick, ja ni anar inte

avståndet dödar upplevelsen

Släpp in mig i min värme

i min levande kropp!

Jag ser allt ovanifrån.


Inga fåglars morgon

5 april 2006

Te och längtan i rummet mot pilen
himmelsvitt, inga fåglars morgon
Våga tystnaden, låt mig skriva
vill så gärna in

Stillhet, ljus, nu är dagen min
vill orden hända idag?
Får jag sluta vara en kramp utan fjädrar
kan tiden stanna och vidgas

Den eviga susande lyckan är min
när jag hinner rita konturerna

Nu fågel, på skrovliga grenar
sånglös, men levande liten
Dit har jag kommit, så ge mig sången
sjung mig högt över haven

Världarna ropar, dra färg ur himmelsvitt
beskriv din mås inom oss
Tiden slocknar och tillåter mig
skriva, mod att försöka.


Vi & jag

16 april 2006

Det är lättare att röra en kvinna

en kropp jag känner igen

Män har lärt mig många sätt

och jag vet den närhet jag vill ha


Jag vet inte hur man rör en man

jag har aldrig varit en man någon vidrört

aldrig mött tillräcklig närhet


Det är utlämnande att gå längs okända vägar

två kvinnors kyss sker i samförstånd


Och så, för rädslan att bryta samförståndet

kommer spänningen in i bilden.


Minnesfåglar

24 april 2006

Råkor, underliga fåglar

lika någon jag kände

Lite sliten kring näbben

i övrigt nogsamt svartklädd


Insidan skär ut mitt hjärta

ger det till en dröm

som syns i honom


De har flugit nu, råkorna

i min blick är de kvar

svarta i trädet

likt en vän jag kände.


varm utsikt

27 april 2006

(Lyssna)

Solgräs, himmelsflykt, som att älska
spetiga småträd i blekbarkig trots
Soliga tallar, sådär som de ska
varma små kottar mot jorden

Och det finns en sång du borde höra
ett kroppsvarmt befriande vemodsskratt
En rysning mot armen, ögon längs själen
för att det finns gemenskap, & sånger

(bli vacker, tröstlösa värld
så jag kan älska dig som vi förtjänar)


Pilglömska

27 april 2007
Stadskaj vid pilkrusat gråvatten
sten vilar ben & svartsnörda fötter
Minnesbedövad, vandringsmatt
mig väntar ingen utom glömskan

Frihet är min, i tårat lugn
för allt jag älskar är drömmar

Vem hör mina sånger, min klingande gråt
mitt tonsatta skratt, mina vingar?
Vem letar jag efter, vem saknar min själ
vem vill somna till min smekande röst?

Om vattnet tar emot mig, famlande grenar
om pilen är den enda som ser mig
Blir benen tyngre, kallare än stenen
glöms fötterna snörda i sjögräs

Då är friheten min, i tårat lugn
mig saknar mina älskade drömmar.


Drunkna

27 april 2006, uppsala, hemväg
Jag dränkte mig idag
så jag behöver inte göra om det
Såg den död som inte blir min
och blev fridfullt hemfraktad igen

Småstaden doftar regn och bål
genomropad av trastar

Trygg, för jag skulle aldrig,
men tanken är underbar

....

(Det är så skönt. Jag kunde varit död nu.

Eller mer troligt hemskt förkyld efter att ha blivit räddad ur vattnet

under ett pilträd vid kajen vid Kungsbron.
Istället cyklar jag hem från Uppsalas lilla station, genom min skymning,

den skymningsfukt som alltid är min, den som fylls av trastsång och kyrkklockor.

Staden är ett bra komplement till Naturen


Tallhimlar

5 maj 2006, vägkantsskog från Ultuna

I en remsa av hemvägsskog

fåglarna pratar med sig själva

En tallstam mellan solen och min rygg

mellan himmelen och mig: en evighet


Men min mark är mjuk och skuggig

prasseltorr av löv

Mina tallars höga kronor

är himlar nog för mig


Egna gröna himlar

onåbara som den blå

men nära nog för blicken.


Tröstrike

5 maj 2006

Tänk dig en skog

    (som denhär)

med åratal av fallna barr

grånande inunder dig

med torra löv och barkbitar

med ryggstöd av skyhöga liv


Där vinden är tystnad, solskenet grönt

där en skalbagge stökar bland löven

Där skuggorna skyddar och livet är Ditt

där sorgen är sömn - och behaglig.


Tolvtrast

5 maj 2006, till min mandolin

Tolvsträngad - tvåsjälad?

min och mandolinens

eller den döde instrumentmakarens?


Uppe, undantagen

Avskärmad i skuggig svalka

det enda som syns: vajande pilkvistar

överens med det stilla bakgrundssuset

från många träd i mild vind

Uteljuden kastar sig upp

till den avsides dolda lilla bofickan


Skränigt skrattande fåglar i tumlande flyglek

man nästan ser hur de flaxar om varann i luften

En lossnad fjäder kunde snurra upp och singla in

som bevis, vittnesbörd och souvenir.


Ett mjukt sorl - samtal eller vågskvalp?

Från vattenytan hörs solreflexer klämta

mot inbillade klippor.


Jag består av drömmar

12 maj 2006

Mina drömmar består av björk, asp och bok,

pilträd och skogsgräs, av tallar berg och kaprifol,

doftande hägg och shersmin.

Middagsskugga, kvällssol, koltrastens skymningssång,

sommarnattens svala vila.

Armar kring midjan, en solvarm sluttning,

sånger vid lägereld...

Det är så jag vill ha det, det är lika sant nu,

oförändrat av åren:

Att bo i en bokskog i snett aftonljus,

om det alltid var sommar.


Nyvaken bokskugga

13 maj 2006, min 23:e Linnéa, botaniska i uppsala

Tänk att vakna på rygg under en väldig bok,

solgrön och vindsmekt, med höga släta stammar.

Tänk att inte behöva veta varför,

att aldrig behöva resa sig igen.


Tänk att få somna igen och veta

att man alltid får vakna där igen.


(Jag ska alltid ligga kvar vaken

vaken men drömmande.)


Mellan Hägg&Syrén

15 maj 2006

Jag är rädd, jag har virvlat vilse

flyr in mellan grenar

in mellan hägg och syrén

(evigt fri)


Jag längtar hem, från avstånd och krav

till min egen sittplats i konserverad trädgård

mellan vägg och syrén


Jag vill inte tillbaka, ensam

har gömt mig i tiden

någonstans mellan hägg och syrén

(evig frid)


Fåglarna gapar

17 maj 2006

Fåglarna i mig gapar

de vill sjunga med skogsfåglarna

men jag orkar inte låna dem rösten

hittar inte kraften att andas.


Studenthemmet Djävulsklyftan
17 maj 2006
Varför är jag alltid utanför?
(jag orkar inte längre.)
Varför förstår du inte, titta då!
Det är jag som blåser därutanför
det är mina kvistar som bryts i vinden
det är över mig det regnar döda kvistar
det är kärleksbristen som vill döda mig.

(får jag gråta nu?)
Jag vill bli berörd på djupet
vill få försöka göra mig förstådd
Jag ger upp, jag orkar inte mer nu!
jag återkommer om tre år?

Välkommen till Djävulsklyftan
Lämna ditt hjärta efter pipet.



Tidig vakmorgon

20 maj 2006

Jag sjunger i hela världen

den vibrerar som om allting hördes

som om alla hörde och lyssnade

som om det viktigaste nådde fram


Hela jag är en sång

ett levande vibrato

som lyssnar men inte hör

som inte når det viktigaste


Men hela jag sjunger i världen

jag vibrerar av allt som hörs

de som vill höra får lyssna

som om det viktigaste kunde nå fram.

2008-07-17 @ 16:37:49 Permalink 2006 Molnboken Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tvåtusensjukt

dikter 2007


Piratvinter


11 jan 2007

I en paus, i väntan på lösningen av ett tekniskt problem,

började alla småprata. Om helt ovidkommande saker,

samtal som inte berör.

Ljudnivån stegrades obemärkt, men tydligt för lyssnaren.

Det var outhärdligt, måste brytas.

Plötsligt exploderade mörkret, allt slogs ut till slät tystnad.

Luften blev kall och blånad, sorlet pressades undan,

ytor fick glänsande ishinnor.


Just då fanns bara de viktigaste, alla andra var utfrusna.

Alla de viktigaste fanns, där i mörkret kunde de mötas.

Mörkret var inte förblindande, kylan inte förlamande,

det gav bara stillhet och närvaro, en akut medvetenhet.

I den blåmörka kölden möttes två,

de såg varandra, drog sig nära.


De kallade inte varandra något särskilt,

men man såg att deras tankar var varma.

De smakade varandras andedräkt, men utbytte inga löften,

där fanns inga tvingande krav, bara tillåtelse, levande samförstånd.

Det fanns faktiskt ingenting annat, det var en så intensiv bild.

Allt annat var kallt, tyst och mörkblått,

friden var fullständig frihet.


Förvandlingsrum

15 jan 2007

Snön var sen, men där ligger den

sömnlösa småtimmar blir morgonsnö

Att ni alla besökt mig inatt

att rummet blir ett annat när jag blundar


Värst är det när jag blundar i min säng

men känner hans rum omkring mig

Varje detalj syns tydligt

varje bild i svidande skärpa

Jag ligger i hans säng, inom räckhåll


Jag vill inte, smek mig med en annan känsla

älska mitt svartnande liv

Varför kan jag aldrig sova

när glömskan lockar som mest?




Ankpromenad

vårvinter 2007

Morgonpromenad

för att möta systern vid skolutflykt.

Där stod alla uppradade, i väntan.

Som änderna på isen på Fyrisån,

pingviner eller människor,

varelser annanstans ifrån.


Nu i öppet vatten, men yrande snö,

vilande, flytande i flygande snö.

Vattnet har hunnit öppna sig,

nu vilar de på flytande mörker.


En annan tid än senast,

men den återkommer ständigt.

De trampar vatten och flyter i strömmen.


Solskenet faller

22 jan 2007

Solsken är kallt när det faller på snö

landskapet byts under resan

Tankarna går mot en omöjlig skönhet

en ärlig men dold allians


En liten mun var min igen

en ogenomtränglig närhet

Aldrig utbytbar känsla

av renhet, tillåtande vänskap


Ändå syns inge rimlig fortsättning

bara en lekfull sanning

Men sången svindlar över snön

solskenet faller och faller.


Snötäckta granar

22 jan 2007

Ständigt dessa snötäckta granar

det måste vara desamma

de finns bara när det är snö

alltid lika tunga av sagor


Och det finns alltid vatten att följa

om det gör det hittar jag rätt

jag minns att jag alltid kan vandra längs frihet

och smeks inifrån utav ljudet.


Frusen havsutsikt

27 jan 2007, Björhövda

Jag som en av alla dem

underbart vackra vid vatten

en bild av vad jag kunde vara


Var jag odödlig skulle jag dansa

naken, som snön, kring tallarna

fri från kvävande drömmar


En natt på ett gods vid havet

ett litet rums stora utsikt

avskildhet och symboler


Att jag kunde vara så alltid

känna lyckan i platsen, i tanken

den harmoniska kvinnan vid havet


Då är det som om jag dansar

naturbarn, i snö eller sommar

i takt med min flämtande själ.


Snörök

9 feb 2007

Snörök mot solen

     över fälten längs bron

Dödsrök upp genom trädkronor

     småliken singlar ner


Världen är så vacker

     jag vill också.


Det levande glasberget

12 feb 2007

Du kryper in under skinnet på mig

och plockar sönder mig inifrån

Du förklarar hur det, som passar dig

är det bästa, jag litar på dig


Jag har så tydligt accepterat

att jag vill ha dig och inte kan få dig

trots att du också vill, någonting


Du är som ett levande glasberg

som skyddar mig från alla andra

men som inte tar emot mig

när jag faller längs dina sidor.


Random ramblings

14 feb 2007

I should like to undress now

paint my skin with stars

men jag kommer aldrig nå fram


There were hills and rivers

sometimes they where mine

Nu skulle skulle jag inte hitta hem

ens om jag var där


You should like to undress me now

paint me with your eyes

men jag kommer aldrig att nå dig.


Kvällsnamn

natt till 27 feb 2007

Kvällen brukar viska ett namn i mig

för att göra mig trygg för sömnen


För första gången viskar jag mitt, Siri

bara på försök


Det kan vara en bra början.


Kropp, ägodelar

natt 12 mars 2007

Jag gör mig av med ägodelar

      prepare to travel light

          genom livet

Gör mig av med ägodelar

jag har väl nog med mina kroppsdelar


Cyklar ur ån

En man går och draggar efter cyklar i kanalen.

Han drar upp en cykel och försöker ställa den upprätt,

med draggen som redskap, det ser krångligt ut.


Han ropar till en kvinna som ser på:

"Jag vågar inte ta i den med händerna,

då kanske inte mamman vill kännas vid den sedan!"

Båda skrattar.


Som om alla vintrar

mars 2007

Känns som om alla vintrar jag någonsin genomlevt

plötsligt lagts i en enda följd av köld,

som om jag inte fått sommar emellan.

Som om denna oändliga vinter ätit min själ,

lämnat skalet kvar, kallt, en stel kropp.

Detta trots att jag inte tål sommarvärme,

att solen vill bränna mig,

men jag behöver sommarns frihet att röra mig,

att leva mitt liv utomhus.



Omotiverad vår


Alla vägar leder på väg

tunnlar leder iväg

ledstänger leder vid väg

jag är led på stängda vägar.


Sluttning, önskan

27 mars 2007, Nordergravar

Jag vill ha någon som säger mig

"ditt hår är spunnet guld i solen,

dina naglar vita snäckskal, dina ögon himmelshav"

Vill att han äter mina bröst som smultron,

vidrör mina läppar med sin hud,

håller om min midja, så att den kan gå av.


Vill hur hans mun ska smaka,

hans andedräkt som livet,

hans röst som tusen vågor,

på ett hav som bär mig hem.


Jag vill känna som förtvivlan,

för att varje stund tar slut

men ännu djupare en trygghet

att närheten är vår.


(min önskan är för evigt

för aldrig kan jag nå

kan knappast föreställa mig

att någonsin bli två)


Lyssna på vinden

5 april 2007

Ingen vill mig nånting just nu

det är då jag verkligen kan andas

gömma mig, orörlig

    lyssna på vinden


Kan inbilla mig att detta

DETTA är livet, att jag alltid glömmer

tillåta mig frid

 att lyssna på vinden


Som utmattad ligger jag

fastän inte trött

bara vill inget hellre

än att lyssna på vinden


bara andas, skriva

    lyssna på vinden.


Halvmun

5 april 2007

Huvudet på sned, nacken krökt

ena kinden belyses av ljuset

Bara kinden, halva munnen och näsryggen

resten av ansiktet är skugga


Det är bara det, att när hon vänder sig

för att se dig med hela ansiktet

är det inte helt, finns bara halva

inga ögon

bara det som fick ljuset förut.


Ställtid - note to self

5 april 2007

Det är ställtid att vila, vara overksam

inte göra något alls

Sitta, ligga, gärna sjunga, promenera

det är då de plötsligt kommer

Det är då de plötsligt finns

    - Orden

Bara öppna, som för att andas

snart dansar de in och vill ut

Stirra tomt ut i rymden och andas

snart andas rymden dina ord!


Snöglapp

april 2007, Enskede

Det snöar

    som ett glapp i tiden

    förflyttad till en vinter

Ännu vet jag inte vilken

    förfluten eller ny


Det snöar över tiden

    frågan översnöad

    i skorstensångor, tänkta sånger

mot vitnat tallmörker.


Betraktar mig

8 april 2007

Betraktar mig ibland
som genom en annan
eller i brist på

Känner mina ögon
ganska vackra
hur de rymmer världar

Andra kan vara lockande
för att man slipper smärtan
kan tänka sig själv
frigjord från kroppen
leva inuti dem

Tänk att leva deras liv
utan muskelsmärtor
utan kvävande tyngd
utan jakten på mening

Att se på mig
som på en annan
som man lider brist på.


Utan solen

8 april 2007

Min uppfattning av världen

bakom brusten persienn

Solfjäderssköld under mulnad

    när allt jag behöver är Solen


Att du fortfarande är Solen

kan skriva Solgud och mena Dig

Ändå läser du mig aldrig

och inte vad jag ser hos dig

Det gör för ont

ibland förskjuter jag dig

för att du aldrig medger mig.


Svartmyra på trapp

8 april 2007

Svartmyra springer på svarttjärad trapp

gråblekt av vitkalla vintrar

Tjärdoften blandas med minne

solen gör ljuvliga kopparstråk


Den är inte mitt fel, ensamheten

livsstressen är min last

en intensiv längtan att få leva, fullt ut

gör just det till omöjlighet


(en fågel far in i en ruta och fladdrar sedan snabbt förbi mig)


Just nu är jag menad att sitta här

få vårfräknar, tyst under solhår

får försöka försonas med tanken

att jag inte förmår mer idag


Är inte myran nog för att minnas?

och doften en tidlös symbol

Livet skapas på nytt genom rasslet

av tankar mot minneslöv.


Aprilvilja

8 april 2007

Nu gömmer mig ingenting längre

det är fullt synligt vad jag vill

vill skriva på mage i solgräs

men vintern är mig kvar

Vill dansa med flodmjuka rörelser

men något fördämmer mitt steg

vill se alla ögons blåhet

men tårarna torkas med hårtork


Jag vill skriva precis vad jag älskar hos er, släppa in er i mina världar

vill berätta allt som jag önskar och vet, vill att himlen ska möta min klagan

Sjunga, gestalta varelsen, göra scenen till verklighet


Jag vill ut när koltrastar ropar på skymning

när vindarna doftar av vår

när lövbrasor talar om helt andra år

när sångerna handlar om sagor


Jag vill lysa som sol mellan träden

jag vill sjunga med varje steg.


Nu ska jag resa

låta träd passera

lägga skogar mellan mig och ångesten


Engelsk vind

20 april 2007, Regents Park

Helt andra fåglar bland de vanliga

en engelsk doft i vinden

Men kråkan låter som den brukar

jag själv är mer än hemma

(som gjord för ett klimat jag inte vuxit upp i)

Here's the english word for wind

and these are english birds

I've breathed the colors of this country

I feel like I belong

För nu är jag här på riktigt

som förut genom andras ord

Min fria själ som hemma, Home

ett engelskt ord i vinden.


Grå häger

20 april 2007, Regents Park

Balans vid vattenranden

enorma prasslande vingar

Tänk dig en fågel med randiga ben

vingpennor som tufsigt långt hår

en skiftande grå betraktare


Om jag lämnar tiden kan jag vara fri

om jag andas som fåglarna ser

om jag lyssnar som jag vill skriva

om jag skriver som jag vill se


Balans vid vattenranden

men märkbart utan vingar

Jag är en fågel med randiga ben

en skiftande grå betraktare.


Svarta flugans hälsning

6 maj 2007

Det är när man ser sig själv öppna bröstkorgen

för att jonglera med sina tre hjärtan

tre utslitna delar av hjärtat

Man förstår att något måste göras

(jag förstår att det är precis Detta)


En fluga med svart skinn landar vid mina ord

det är fan så mycket finare än de flesta människor

Vinden ljuder ur levande lövträd

plötsligt sjunger trasten, visar mig nåd

för ett ögonblick är min längtan svunnen

Så skulle det vara att komma Hem


Haazeldims höjder kommer för mig

när jag känner doften av gräsfukt

Jag skriver, såhär är mitt liv i exil

men jag glömmer dig aldrig, Yrisiam.


De grå (i väntan på miraklet)

29 maj 07

De grå kan vara vackert stillsamma

mjuka och tillåtande

ensamt förstående

invagga mig i falsk trygghet

Sedan kan det vara för sent


Miraklet nalkas ständigt

hoppet livnärs men inte lyckan

livet hägrar i framtiden


Tills jag avslöjar synvillan

jag måste leva i nuets ondska

framtid är evigt framtid.


Regnar och är natt

natt till 1 juni 2007

Snart är mörkret åter mitt

och regnet allt jag måste lyssna till

Snart får jag dricka nattens doft

andas den med själen


Snart sjunger regnet genom mig

snart viner livet åter fritt

snart frias jag ifrån kraven


Så blir jag i min sanning

jag lyckliggörs av ordens fall

Helt lycklig, för det regnar

det regnar och är natt.


Blod under naglarna

juli 2007

Blod under naglarna

bröstrygg i baktakt

skavda värkande fötter

Gnisslande osmorda muskler

molande motvilja mot det vanliga


Räcker det att resa, låta träd passera,

kan jag lägga skogar mellan mig

och vidrigt svällande ångest?


Mitt hår är skitigt

min kropp är tung

mitt hjärta är det enda som magrat.


Vardagsrum

Ett vitt rum med fria fönster

det blåser grönt utanför

susande lövtystnad, fåglar och barnleksrop

Som en stillnande våg hoppas jag

jag ska vaggas tillbaka till livet


Skogens andetag bör påminna mig om att andas


Att bo i solvita rum, inuti

med högt tak, svalkande skugga

andas grönvitt som vinden

Resa som en rentvättad fågel

känna styrkan genom ögon och ord.


Hem i förbifarten

19 juli 2007

Det syns att jag närmar mig

för landskapet ändrar färg

från likgiltighet till vilja

till drömmar om frihet och hopp


Hem är dit jag längtar

mitt hem är där jag kan skriva

där jag kan älska ifred, utan ord

där jag sjunger av vindens doft


Där är jag mjuk som vildgräset

fri som det vildaste hav

vild som en liten mjuk fågel

din om du vill bli min


Så tynger frågan mig igen:

när ska jag få stanna kvar

när ska jag få komma hem

och veta att det ska bli mitt?


Ge upp

30 juli 2007

Ge upp, när är det äntligen dags

att sluta försöka förgäves?

Byta tvångsmässighet och prestationsångest

mot fridfull uppgivenhet?

Omfamna apatin som en välförtjänt vila

utan att jaga iväg den

med ovidkommande stress

Ägna mig målmedvetet åt överlevnad

eller åt det viktiga i livet

Jag är trött på att inte vara hemma


Är man ändå fast i livet

kan man lika gärna trivas.


Tickande liv

7 aug 2007

Lappade tak och tickande liv

    löper längs nacken i dimman

    en vitmjölkig gryning, som andlöshet

    snart anträdes resan, ikväll

Jag såg en människas glömda balans

    när man nuddar en obekväm sanning

    men masken föll utan erkännande


Mellan träden skymtar jag andra

(träd)

De avslöjar och gömmer varandra

stammar bland förvillande stammar


Mitt hopp bor i andra platser

    tankar om kust, hav och vind

Med ryggen mot fönstret och böcker i blicken

    med såriga ömmande fötter


Missmod och hat, gott om självförakt

och frågor om vad som hände

När gick han?

När dog jag?

Vad hände?


Tag fragmenten och lös figuren

innan resan kvävs

Allt ska vävas ihop till täckande löv

lappa mitt tickande liv.


Världen är så vacker

jag vill också!


Är du kärlek?

18 juli 2007

Är du kärlek som ser på mig

som möter mig längs vägen?

Är det kärlek som talar ur din mun

som rör mig med din tunga?

Men inte lyssnar när jag sjunger för dig

som måste veta vart jag går

som vill att jag ska veta vad du lyssnar på

men inte bryr sig om min musik

Är det stolthet som kontrollerar din kropp

eller verklig respekt för mig?

Är det kärlek som kräver ensamrätt

eller är det kontrollbehov?


Är du kärlek, som orkar vänta på mig

som låter mig hinna andas?

Är du kärlek som möter mig

som följer mig längs vägen?


Morgontéet kallnar

19 juli 2007

Du säger att jag inte får lyssna

när du klär av dig genom telefonen

Att jag inte får höra, knappt tänka

din nakna överkropp

Är du verkligen blyg för mig

på avstånd känns du nästan kall?

Du vill metodiskt konstruera vad vi känner

glömma min fria vilja


Jag vet att jag, skadad, letar problem

vill hitta dem innan de sårar

Men jag måste vilja mig in i det här

fri och längtande, inte tvingad

Jag måste hinna lyssna på din nakna hud

tänka mig dina sånger

Mitt morgonte smakar som din andedräkt

eller som din hals.


Björnbärsvatten

20 juli 2007

Björnbärssnår. Det är en plats med utsikt mot vatten.

På en annan plats sitter någon,

bakom en halvöppen fönsterlucka,

med utsikt mot ett annat vatten,

men med samma tidsperspektiv.


Tankar på det första vattnet,

betraktat av björnbärssnår, som väntar

eller inte väntar, som lever på egen hand.


Alltid detsamma i minnet, befolkat av fantasin.

Kanske snåren är igenvuxna nu,

kanske människor plågar naturen,

kanske är vinden inte längre ensam herre.


Men platsen kommer att finnas kvar,

om den behövs för någon som den är.


(Så är det med platser och minnen.)


Läsa & skriva

Man kan läsa böcker för att leva fler liv

lära känna människor på djupet

se en plats genom någon som verkligen studerat den

känna problem uppstå och lösas


Skriver gör jag för att få vara alla mina själar

och bo i alla mina hem.


Operabetraktelse

25 aug 2007

Landskapet rinner undan utanför,

vilket landskap som helst,

tåget lämnar varje plats;

jag behöver inte se, bara lyssna.

Någon sjunger i mina öron,

min mun vill också.

Min hals vill känna tonerna,

deras olika höjd och resonans.

Jag speglas i tågfönstret,

mot kvällsbakgrund, som retuscherad,

till musiken.

Opera i skrivande stund, dubbel livsmening,

halveufori gör mig leende.

Jag vill sjunga in i hösten, mellan skogar,

under kvällsmoln, mot det bleknande blå.

Låta rösten smeka mina stämband, vibrera

genom luft och ögon, som tårar utan anledning.


Nästan inget behov av ord, de flyter bort,

de glöms, men fattas inte.


Döden i närheten

23 aug 2007

Döden håller sig i närheten

kravlar på smutskrumma ben

Inte den riktiga Döden

men själens ångestförlamning

Håller sig i närheten

klänger längs vristerna

bygger ett molande bo i min mage


I kroppen har den bosatt sig

i fettvävnaden som ett smygande mycel

som tynger ner och förgiftar.



Wiktigt


Utsikten

16 sept 2007, Wik

Utsikten jag inte ser från mitt rum.

Med starka ekar över höstligt högt gräs

längs böljande sluttning mot sjön.


Såhär i regnet viskar den prasslande till mig

om allt den vill hjälpa mig skriva.

All frid den vill ge mig att veta och andas,

att orka vänta på orden.

När helst på dygnet skulle dess skönhet

skänka mig lindring, skulle lindra mig.


Ja, jag förälskar mig i gräset,

lyssnar i regnets doft.

Bor vind mellan droppar, vibrerande löv

en fristad i ord, från en regnande utsikt

en utsikt som inte är min.


Kan orden springa

sept 2007, Wik

Kan orden springa så kan jag

kan jag skriva kan jag vilja

Kroppen vill min tystnad idag

själen vill egna ord

Jag ska skriva mig frisk, till själ och kropp

älska varje glimt av skog


Kommer sol genom höstens hår

mellan bokar, genom mitt hår

(tvinga mig till det jag älskar mest,

annars skjuter jag upp det)

När strupen är hat som ryggen, som nu

när matthet söver all hets -

skriv! för skrivandet är min frälsning

skriver själv min heliga skrift.


Höstrandig

okt 2007, Wik

Det är dags att vara randig och höst

att frihetsvandra och asplövsfly

att tänka storhet och landskap

att fågelse genom allting


Jag vill bygga Thanolder omkring mig

måsarnas stad inifrån


Egentligen hel och mer än det

jag är mer än en och många världar

men trött på att invänta livet

Tillåt mig trots att jag gått sönder.


Jag vill ge dig

min andedräkt, mot huden

(själv andas jag ändå inte)


Hål i hjärtat

8 sept 2007, Wik

Hål i hjärtat, som det skriker

som jag hört det i mig förut

För jag ser dig alltid så tidigt

anar vad vi kunde bli


Men obeskrivligt är det inför dig

man får inte känna så genast


Så tålamod lilla hjärta

stillna och bida din tid

Utan att känna sorgen

paniken och uppgivenheten


Men ändå: maktlöshet

där misslyckandet alltid blir mitt fel.


Vill hon mig inte

2 okt 2007

Hon glömmer mig, avståndsvit

inkapslad i sitt eget liv

Hennes pudervita kind, vänd ifrån mig

avskärmad är jag maktlös


Vi når varandra med ord och hud

men när hennes läppar inte är mina?

Vill hon mig inte längre, min fé

min vita nattängel lämnar mig

hennes trevande händer

Hennes bröst vill hävas mot en annan kropp

men jag saknar hennes mun


För jag har lagt delar av mig i henne

vi skulle vara vackra och fria

Men vill inte tvinga mig på hennes liv

jag känner inte - längre

    hennes blick genom luften.


Vitt nattminne

okt 2007

En vit rundning genom mörkret

sovande lockelse i minnet

Trångt men aldrig för nära


Ett ögonlock att betrakta

en smal hals att aldrig fläcka

nyckelben, ner mot anade bröst

för mjuka för att motstå


Hon är som en evighet i mig

mina korsade fötter ihopbundna

Kroppen är nytvättat lätt

men huvudet tungt emot golvet


Dina ögon i min spegel, sötaste

ditt liv på andra sidan havet

Du ser mig väl fast du flugit din väg

vit som snö i mitt hjärta.


Jagande väntan

3 okt 2007

Som inte och sällan, men djävligt gärna

som småkvistar in genom huden

Ögonen svartnar som ruttnande löv

höstfukten smeker och dämpar


Tankarna väntar på riktiga ord

hjärtat på viktiga känslor

Benen vilar inför livsfarlig jakt

huvudet jagar och jagas.


Min korsfästelse

5 okt 2007

Löven faller kontinuerligt

prasslar som varelser i träden

som lever vidare och hänger kvar

på obevekliga stammar


Sjön grånar med avståndet

bortåt mot det där

som man inte orkar tänka på

inte vill se riktigt klart


Jag ska inte vända ut och in på mig själv

bara mentalt, idag också

minnesfälten saknas väl än

bara mer än jag orkar känna


Nu hänger jag lackad på korset

färdig med blödande bröst.


Skuggfare

1 okt 2007, Wik

Helvete.

Han sitter där på berghällen

min i all sin frihet, drömd

Ser honom sitta där, sådan jag vill vara

allt jag velat skänka min kärlek

Ser honom sitta med ryggen emot mig

i tankar och olidlig skönhet


Om hösten är saknaden värst

det var då vi

aldrig ända fram

Varför gick han, förbannelsen äger mig


Älskade, mitt inre faller samman

min kropp vill brytas ner, aldrig glömma

Vill dö i hösten under sten

eller mjukt i torrt gräs och trädljus.


Besök i naturen

31 sept 2007

Hoppas ni känner er mäktiga

för detta har ni gjort mot mig

detta har ni förvandlat/förstört mig till


Besök i naturen ska få mig

att älska världen igen

Hur sjuk jag än är verkar hösten frisk

när den susar i milda träd

Kärlek till skogen, till världen i mig

för allt jag viskar med bladgröna tungor

Jag är påhittad, kan hitta allt det

i mig som jag skapat där.


Över havet

28 dec 2007

Den gråtande pianoskivan får bära mig

- över havet, as it were

Halvmörkt och varmt, utan tidsuppfattning

utanför ljust och kallt.

2008-07-17 @ 16:27:41 Permalink 2007 Tvåtusensjukt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Röd Champinjonfot

Dikter 2004-2006
Röd Champinjonfot (Drakens mörka mage)


tillägnade mina knytt: Fido & Johan


Stadens ljudliga kvällstystnad


Vårtörst

3 maj 2004

Regndis doftar nektar

vackra är vad vi är

En kvist som tappas genom luften

från strid mellan kråka och mås


Jag vet, du är förbjuden, nästan onåbar

men sträck ut ditt goda liv mot mig

jag lämnar inget märke


Svart plåttak regnvåta

koltrastsången tät som dis

Så vill jag sjunga, och som måsars skrik

ropar det i mig.


Susa mig fri

13 juni 2004

Susa mig, Blåa, någon annan stans

utplånande försommarkyla, uppfyll mig

Min lika blåa ullpläd igen

dess värme skyddar mot allt


Precis som måsarnas avlägsna rop

inte rör de väl mig

Låt dem tycka och härska som de vill

i värsta fall känner jag dem inte


Vad jag känner är måsropande doft av natt

bladmörkt natthimmelsljus

Nu är det sommar igen, förstår du

nu tänker jag vara lycklig och kall

fri tills jag når vila i famn.


Sjuk i junifönster

29 juni 2004

 Ingen ser mig
och hur oerhört det är
hur betydelsefullt och evigt

Jag kan lika gärna sitta här
eller på en västkustklippa
som erkänd av naturen

Hör jag måsar, gräsklippare, regnet
det betyder inget
ingen ser mig

Så sitter jag här, overksam
sjuk i junifönster
ser bara till att andas

Det är jag som lever
ingen ser mig
men regnets friskhet når mig.


Kanske på hemväg

29 juni 2004

Jag ser lite dåligt

genom regndiset

Men där är mitt gröna berg

fjärran skogshorisonten


Så mycket närmare mig än allt som händer

allt jag borde tänka på

Nu spräckte blixten duvorna lugn

och åskan sjöng för mig


Friheten doftar så regngrönt

kanske hittar jag mig själv igen

För kanske var jag vilse

för långt ifrån mitt gröna berg.


Regn & Jag

29 juni 2004
I juniregn är jag tidlös
för det är samma doftande ljud
Omöjligt att avgöra
vem av mig som är nu

Då ingav det mig samma känsla
samma lena, mjuka lycka
Bara renaste regnfrid
och den kluckande åskan

Jag betyder inte mer än regnet
alltså finns jag överallt
Jag vidrör alla ytor
och rinner förorenad bort

Förstår du meningen med regnet?
som ett avbrott i återhållsamheten
Jag vill vara likadan
och nå lika avlägsna platser

Få möta din panna
få stenar att vittra
Ni skulle bara kalla mig Regn


Under himlar & seende berg

29 juni 2004

Ett försök att fånga känslan

av mäktig oändlighet

Att förstå hur hela världen kan se mig

utan att märka något


Hur kan jag vara så betydelselös

och se naturen så intensivt

Min känsla är så kraftfull

att alla borde höra mig


Jag skulle inte ens behöva ropa

men när jag smyger är jag alldeles dold

Öppet avslöjar jag mitt gömställe

kanske att det gömmer mig


Jag känner den levande marken och vinden

överlämnar mig helt i dess våld

Allt påverkas av mina tystlåtna tankar

sanningen händer i mig


Om jag försvann skulle ingen få veta det

men världen vore en annan

Jag är hela världens medelpunkt

men avgör ingenting.


Vandringssägen


Höstmelodier

7 juli 2004

Höstmelodier över fälten

hårdare än vind under grova moln

Björkstrimmor kantar hagen

runt kalvar och stora stenar


Rostiga nedhuggna lövkronor

vilar i vinrött gräs

Övergivna i höstlik sommar

utan höstens förändrande styrka


Men frukterna mognar igen

blodet rinner genom sommaren

Lavar försilvrar trötta granar

saknad trygghet kommer med värken


Regnet får dränka de oroande tonerna

för det finns så lite blod

Solen lägger kinden mot nya fält

flykten går mot turkos himmelsvidd.


Resdans

7 juli 2004

Djupt under himmelens skiftande skikt

glider vi hastande fram

Spegelblankt, solskimmerlöv

diket byter omärkligt skepnad

Lador faller sönder längs vägen

ungskog lämnar havreåker plats


Värmesjuk sjö med sugande dy

solskenet plågar även mig

Men lövskogen njuter sin soliga makt

mellan stråk av tallar

Ännu en lada sjunker samman

vi lämnar den kvar på slätten

Vi passerar allt, man vill blunda

omedveten och trygg


Världen är inte som den ser ut

endast det jag älskar finns

En kyrka, en skog, en blank kanal

vi reser ändå hem.


Vändpunkt

29 juli 2004

Friheten skimrar där borta vid kanten

eller är det en ny ensamhet?

kanske en ny sorts gemenskap


Där bortanför sommaren

en verklighets planer

en allvarligt menad förändring


Att permanent resa bort

vilken underlig tanke

och kanske min färdkost tar slut


Blir resesällskapet ensamhet?

inte ens systern kan följa mig

snart ensam med ensamheten


Trots all ångest: vet att jag älskar mitt liv

blir det bättre med denna förändring?


Vinsinnig vilja

30 juli 2004

Kyrkan sjunger genom höstförmiddag

när blev augusti höst?

När sommaren försvann i regn

med allt som borde ha hänt


Ändå har vi utvecklat livet

destruktivt och med kärlek

Viktig vänskap har jag hittat

hoppas att jag är god


Vinsinnigt vansinnig vilja

jag förvirrar mig nu igen

Men visst vet jag var jag har mig

trots att jag inte har dig


Min öppna och mjuka kärlek

får aldrig något tacksamt mål

Men kanske får jag ge lite kärlek ändå

tar du emot mig ibland?


Min för länge

30 juli 2004

Jag kan ana min önskans uppfyllelse

det gör mig avgrundsrädd

trots att jag aldrig tror det

och aldrig blir min längtan stillad


Min vindvandrings frihet, dans för det vilda

på villovägar i villrådig värld

den är mig kärare än allt

har jag varit min för länge?


Jag vet jag väver starka band

jag brukar få göra dem långa

hur blir det med friheten

om banden knyts från två håll?


Men ge mig mod, se min kärlek

lova mig lycka i sammetsnatt

jag vågar inte binda dig

för jag är för evigt fri


Mitt krav är att få älska

utan skrämda ben och snaror

Ska det vara svårt att försöka?

"jag vill se om jag älska dig"


Men jag är rädd för känslors styrka

kanske att de lyckas binda mig

Då skulle vi kunna kämpa tillsammans

för vår gemensamma frihet!


Drömmens fråga

natt till sista juli 2004

Vill du att jag äter dina bröst

som om de var smultron?

Vill du att jag älskar dig

som om du var min?

Vill du att jag ser din själ

som om allt var självklart?

Vill du bestämma om mitt liv

någonsin blir som förr?


Hemma på resande fot

12 sept 2004, Flogsta

Jag saknar måsar i höstvinden

som skulle skrika i mitt ställe

Vinden lyfter tallgrenar

men inga måsvingar


Ut genom dörren

som en liten mås

På jakt efter sånger

och annat troligt


Hur länge man letar

beror på känslan

hur stark är din ångest lilla vän?


Jag hittade en bild

i min egen penna

kanske finns det fler i nästa


In i huvudet

utan återvändo

Hur länge lever vi

egentligen?


Sagoknytt


Vad ser jag i dig

är det din skönhet

besjälad av min fantasi?


Vi är ju båda mytopater

kanske passar det fantasier

att fantisera om varandra


Som om våra inre samtalar

är sådant någonsin möjligt

eller är det underbar inbillning?


Myra med myggjagare

25 aug 2004

Jag tycker om hur din mun smakar

din andedräkt är god

Din hud doftar alldeles för gott

för jag har all tid för saknaden


Du känns så vackert

din tunna midja i randigt

mina händer vill dröja vid din bröstkorg


Varför ler du alltid innan du kysser mig?

så retsamt varmt och lekfullt


Du får vara långt borta och fri

men var nära i tanken..!


Du ser väl också att vi trivs?

vi sjunger samma sånger!

Så låt oss fortsätta precis såhär

fria och lite förälskade...


Du svider i mig

14 okt 2004, till Fido

Vad du svider i mig

så solklart i mörkret

En helt omöjlig närhet

kanske klokt att förneka


Förlåt mig min älskade

för jag vill älska dig


Ska jag tvingas sova

det leder till morgonen

Jag vill inte träffa dig

du är mig för kär


Hur ska du förstå min tystnad

så lätt för dig att såra mig


Vad svag jag är

men du sänder signaler

Hur kan jag annat än tillåta

att du leker med mig


Jag satsar så fel för din skull

får inte släppa allt sådär


Nu står glädje på spel

nu har jag något att förlora

En sorts inre frid igen

sluta slå den ur mig


Hur ska jag kunna glömma dig

utan att förlora dig?


Farligt impulsiv är du, goda

jag sådär kravlöst öppen, naiv?

Ser du vad du gör med mig

förnekar du någonting?


Klyftan ropar

14 okt 2004, till Fido

Klyftan ropar så sugande

en omöjlig molngräns i djupen

Jag kan falla ut i himlen

den som fyller avgrunden


Varför vill du träffa mig?

vi säger ju ändå ingenting

Ska vi dansa sådär igen

runt ömhet på förnekad grund?


Jag vill fortfarande inte riktigt förstå

hoppas jag fortfarande vinna?

Bara en oemotståndlig dröm

sådan solglans är inte för mig.


Du är inte smärta längre

21 okt 2004

Som en gammal ljummen kärlek

imorse kysste jag farväl

känns inte viktigt nog

som om ingenting står på spel


du lovar mig inget

som alla andra

men kallar mig ändå älskling


är det därför jag inte känna riktigt?

är det därför jag tänker på annat?


min kära vackra månskensmyra

kan tänka mig framtid för oss

men mina känslor är bara varma för dig

smärtsamma hettan för en onåbar


funderar på hur det borde vara

hur vill jag förändra det här?

som om jag ljuger när jag smeker dig

du är inte den ende för mig


om det nu beror på din osäkerhet

eller om jag älskar en annan


(jag älskar er båda)


alltid kärleken till ----

4 nov 2005

Jag förödmjukar mig för Dig, värdelös, kräver ingen respekt

Snart går jag sönder, meningslös, patetisk i min trofasthet

Jag är en resa utan mål, storm i en guldfiskskål


Jag är en fågel utan röst, sång i bortblåst vind, luftslott på rivningstomt

Skönhet i mörkret, en pjäs utan publik, gryningsljus i underjorden

En oönskad gåva, kärlek utan hjärta, drömmar om [tomhet?]


Jag är en dans under stjärnor jag inte kan se

jag skriker utan ljud, vidrör Dig utan att nå Dig


Varför viker Du undan, är Du rädd att förstöra

eller vill Du aldrig ha mig?

Är Du rädd för min kärlek, eller för svek

hur kan jag lugna Dig?


Hur ska Du förstå mitt värde, om jag ger mig åt Dig obedd?

Ibland lyckas jag fly, men jag återvänder alltid till Dig.

Du är det enda verkliga för mig och min största fantasi.



Nya stadens natt

natt till 4 dec 2004, uppsala

Mulen decembernatt smälter

mellan svarta träd i allén

Över kyrkogården är himlen ljusgrå

utan lyktors kontraster


Fri och ensam i min nya stad

som ännu är utan minnen

Helt vaken ute i natten

så ofattbart trött på letandet


Jag är så nöjd i ensam natt

ute är ödslighet rofyllt

Låt mig slippa allt utom älskad natur

vill hellre vila i tystnad.


Dagsrens

9 dec 2004

Jag är så utspridd i röran

tillvaron är osäkert svävande

Jag känner så oerhört starkt

för vad vet jag inte längre


Djupa sanna vänner (finns de?)

fåfänga hopp om kärlek (för många)


Vad i helvete har jag

kan jag finna det jag söker såhär?


Klarar jag av detta verkligen

eller är jag utsliten snart?

Svik mig inte mer, jag orkar inte

är jag för utspridd redan?


Morgontårar

12 dec 2004, slut med Myran

Kärleken tröttnar som ögonen

dansen går vidare med inlevelse

Hur känns det att vara någon annan

så annorlunda mot mig?


En svart figur vandrar bort i kylan

med uträttat ärende

Det oförändrade understryks

av omtänksamma klor


När stelnar tårarna till bedövningsmedel

när slipper jag klara mig själv?

Vad kan jag offra som är viktigt nog

att ge mig något riktigt i utbyte?


(sömnbristsjuk & djävlig, utan fattningsförmåga

jag minns hur du var kär)


Drömmen slut

12 dec 2004

Min älskling med vassa naglar

du sa att rivmärkena klär mig


Jag älskade våran kärlek

mera, tror jag, än dig

Vacker och sagolikt onåbar

alldeles som du


Myra med myggjagare

du var kär för en evighet sedan

Jag visste vartåt det lutade

men inte hur brant det var


Det var ju ingen överraskning

visst känner jag mitt liv

Det hela var väl regisserat

men dock bara fantasi.


Vakna

Natt 20-21 dec 2004

Vakna, minns du mig?

vakna, värm mig


vakna, jag saknar dig

vakna, jag når dig inte

Vakna, kom ihåg mig!


Vänner:

Ni betyder så mycket för mig

att utan er

orkar jag inte tyda världen


Flickan inuti mig, hon gråter

(hon är då lycklig som kan)


Släpp in natten

Himlen är ännu blek innan mörkret

det doftar vårkvällJag är muromgärdad

vaktad av tomhet


Mitt i en cirkel av vakuum

rundat mörker skymmer sikten

Det är för varmt härinne

släpp in natten


Slå ut mig

2 jan 2005

De konstiga utslagen

när slog de ut?

Jag märker aldrig när de kommer

de kliar inte ens


Plötsligt är de borta igen

möjligen drog de sig undan innan

Förstår inte när de börjar ge sig av

vet det bara av erfarenhet


Kanske kommer de igen

för en kortare tid

Förstår du hur de fungerar

du som beter dig likadant?


Andra januari

2 jan 2005

Dessa svarta tak igen

illusion av hela vårens ljus

Nytt år, januari

ny vår, lilla hjärta

Kasta dig ut i livet igen

över de svarta taken


En blå liten hjässa mot vida himlen

den andra fläckad av moln

Vem är mest medveten om sin höjd

sin ofattbara frihet?

Kanske är det jag, fast jag är den enda

av oss, som inte kan flyga


(jag präglas av trollflöjten

evigheter senare lever jag

med minnen som om jag var där)


Utblick i fönstret

jan 2005

Ge mig regn och mörker

smek mig

Kan nästan känna smak av vatten


En flicka och en pojke kommer upp från trappan

vänder sig mot varandra, skrattar

ljudlöst bakom fönsterglaset

Så otvungna de verkar.

Hade jag varit sådan, om jag fått tillfälle?


Det luktar sådär fuktmörkt

så vindstilla att doften är svår att nå.


Läs snälla

ta min hand

Varför är det så

sanning

Makedonien, mitt

sömnpiller

En morgon i mars

stadsljus del 3


Fågelplågeri

5 mars 2005

Svart och strålande

älska mig

Jag är sjuk igen

det är vinter


Jag skriver automatiskt igen

jag lever

skrivandet är det enda av vikt


Något är fel, ta lite blod

men det är något annat som fattas

Ni är så mäktiga, jag är stum

vore så lätt att göra mig lycklig


Ensamheten faller i drivor på täcket

fågeln ligger grå och stupad

gömmer näbben i bröstfjädrarna.


Fidoföljetongen

mars 2005

Vet du hur ofta det händer

jag vågar inte berätta det

Vet du hur ofta jag tänker

och där är du igen


Det känns så naturligt

men är omöjlighet

Du är någon annans

jag är din.


26 april 2005

Du känner min smärta

förstår när jag lider

Inte orsaken, men du frågar

och vågar erkänna mitt värde


Det är inte vi, men vi är rätt

gudar, jag älskar dig ändlöst

jag får både ha dig och inte


Abstinensen tittar fram ibland

det svider i kanterna

Men glädje är du och sol

nu vågar jag tillomed säga det.


Men du övergav mig

15 april 2005, Myran

Jag faller som trådar

från en silkesmask

vriden som penselstreck

Regndiset ekar och sorlar


Milsvid

14 april 2005

milen svider

milsvitt omkring

miljoner isflagor viner omkring


kommer du ihåg dig? ta hjälp av havsbilden

minns jag mig? där är havet, ja

jag är fortfarande det kloka barnet.


Efter sista april

1 maj 2005

En kaja i gråsvart i pilen

nyvaken sorgklädd pilot


Svarta råkor bland soporna

vackra som på slagfält


Svart kopia

Ett sommarminne

under stjärnor

En barnslig dans

i novembernatt

Ett självklart vinteråterseende

sängömhet

Ett spänningsdödande samtal

hopplöshet

En lättnad.


April 2005

Spännande frustration, vad vill du med mig

Beslutet borde vara mitt, men kanske

har jag något att förlora


Du vet inte vad du vill, bestäm dig

Till dess letar jag

efter vad jag är värd.



En förstående blick utan ögon


Och det är så vackert här

bara för att det är sommar


i grusdamm på motorvägen


precis som allting är vackert

bara man är lycklig.


Havslungor

3 maj 2005

Det är därför jag älskar regndis

då känns allting havsnära

Närsomhelst kunde havet breda ut sig

ovädersvilt och piskande!


Jag cyklar hemåt genom vindarna

förbi en skimmervåt aspstam

silvergrön som kattmammans ögon

strävande uppåt över vitsippsmark


Jag vänder ryggen mot mitt inbillade hav

men glömmer att det inte finns

Rullar som en våg över böljande vägar

Hemåt genom havsandedräkt.


Fallande lada

6 maj 2005

Varför älskar jag de övergivna ladorna?

de kvarglömda, sönderfallande

De är obevakade, befriade

ingen bryr sig om att äga dem


Trygghet i minnen från tider de behövdes

ännu finns några beskyddare kvar

Nu finns de endast för minnenas skull

framtiden sjunger med stormarna


Älskar jag det ensamma mest?

känner att min omsorg behövs


Någon grips av vemodet, men passerar

hans doft lossar plankor ur trasig vägg

Vinden viner genom hålet i hjärtat

allt blir vackert i tårespegel


Men det är ju jag, som står där på fälten!

ensam, trasig och sjungande.


Skyfallen

8 maj 2005

Rasande regn, piska takryggen

vattenbefall solflammande tegelpannor


Kyrkklockan hamrar, som konkurrens

vad är starkast, gud eller regnet?


Men kyrkklangen upphör, regnet rasar

vi är ett fristående hav.


Ofrivillig saknad

15 maj 2005

Månen står över tallen sådär, nästan halv

himlen en självlysande blå

Uteljuden färdas i tysthet

jag skulle köpa mig andra tankar


Hur kan tallen likna honom?

mager och svartyvig

Precis som allting liknar honom

som är mörkt och vackert


19 maj 2005

Doft av facklor och nedbrunna ljus

i mina djupa drömmar

Varmsvarta andetag


Tankeskinger

7 maj 2005

Äppelträd med knoppar som brudslöja

blåmespar i väntande syrén

hagelskur över bröllopsgäster

allting andas kylig vår


Tallar och kala björkkronor

under låga smutsgråa moln

inunder dem spricker vårgrönskan fram

gräset dricker regn


Jag vet inte vad jag vill säga med detta

försöker mest tänka på annat

att jag älskar dig, goda regndoft

i min egen eviga vår.


Att falla i Fido, forts


Ocensurerad tisdag

5 juli 2005

Jagande värme förlamar mig

låt mig domna i minnet av dig

Jag vill glömma allt med ett fruktansvärt skrik

förlåtande smaka din kind

Förstår du att din mun skulle smaka bättre

än sorgtvinnat illamående

Som en sömnbrist från helvetet

men det är brist på dig


Ska jag söka någon annan stans

eller får jag vänta på dig?

Kan jag fly dig lite, utan risk

eller bör jag besinna mig?


Det är så svårt att ge sig hän

åt andra meningar med livet

När en av de djupaste fattas

min själ vill ge sig åt dig.


Maskrosljus

29 maj 2005

Vindvinande vår genom maskrosblad

en besk liten urtidsskog

Lindstammen svartnar mot himmelen

som blicken bränns utav solen


Du själv då, hur vågar jag närma mig alls

har jag redan kommit för nära?

Känner du mycket av beskan

behöver du mera vind?


I min själ syns ingen skillnad

spåren var till för dina fötter

Du är vårsol mot min svarta bark

jag betyder kärlek till dig


Hoppas du förstår vad jag menar

jag älskar dig mer än såhär

Vill du så låter jag bli din kropp

det är mest din själ jag vill röra


Du behöver väl tankar och enrum

ska jag ge dig ensamhet?


Hur visar man starkast sin kärlek

genom att röra eller låta bli?

Jag vill ge dig allt som du ger mig

dansande maskrosljus.


Nyponros

5 juli 2005

En nyponros vänder sitt ansikte mot mig

ser du vad jag vill vara för dig?

De värsta bristerna du ser hos mig

beror på min kärlek till dig


Jag är ju förstörd av svek och ensamhet

men jag kan bli alldeles hel

Hur kan jag annat än åtrå

den lycka din kärlek skulle skänka mig?


Att falla i Fido forts.

6 juli 2005

Du borde inte få röra mig än

inser du att du är den ende?

Det är bara du som får röra mig så

egentligen får du allt du vill


Därför borde jag vika undan

inte psykiskt, men fysiskt

Men det är så svårt att neka dig

den närhet jag själv vill ha


Jag vill så gärna vänta på dig

kan inte förneka mitt innersta

Vill inte vända mig bort från ditt ljus

men jag är trött på klosterliv


Hur ska du förstå att jag är värdefull

om jag ger mig åt dig obedd

Jag måste älska dig avhållsamt

tills du nästan våldtar mig


Tro inte att jag är din leksak

jag är inte tillåten för dig

Inte förrän vi möts på lika villkor

när smärtan blir bådas och dör.


Jorden snurrar åt andra hållet

(sommarhopp och bekräftade tvivel)


Mot Arvika

12 juli 2005

Osäker trygghet, men kärleksfull

kvar därhemma

jag är på väg

Mot trolösa lekar, glöm sorgen sommar

dansa mig vildglad

kyss mig!


Morgontankar till Tobias

18 juli 2005

Luften är tät, rusande band

som om havsvinden nådde hit

Som om du stod och såg på mig

bara hindrad av ett enda berg

Höljt i skog och gryningsdimma

mjuk dimgrönska, som dina ögon


Du känner mig på min utstrålning

har jag blivit så verklig till sist?

Jag är inte rädd, du är värme

du känns som en del av naturen

Naturen erkänner dig med glädje

ni bor i samma kropp.


På mage i gräsmattan

18 juli 2005

En svart liten fluga med grönmönstrad rygg

på en sidenvit lilja med solskensgult hjärta

Jag äter en fallen gurkörts blåhet

och älskar min plats i själen.


Kärleksväder

20 juli 2005

Det är ett sådant ljuvligt väder idag

passar min sinnesfrid

mjukmulet, gråvitt och tillåtande


Det känns som höst, som frihet

naturen gråter av lättnad

hon ger mig sitt fulla stöd


Jag har sjungit hela morgonen

egna sånger till Dig

kom, bli en del av min godhet!


Ett så älskande underbart väder idag

regnet vill smeka mig

jag ska ut och möta det gråa.


Tåg hem från Lysekil

28 juli 2005

Tanken driver förvirrat fram, tvingar skutan i kvav

seglet tvinnar sig runt mina ben, kväver mig med krav

Sömnbristen plågar mig som ångest, modfälld

jag känner mig mest som ett lik nu, uppsvälld


Du skulle väl aldrig känna såhär

aldrig ge efter för sjuk atmosfär

Tänk om du inte vill rädda mig längre, om jag inte är värdig

om du flyr min svärta, räddar dig själv, om kärleken inte är härdig


Jag vill bara sova, älskas och dö, utan att någonsin förfalla

vill ha dig förtvivlat fast och förförd, höra din längtan kalla


Du vet inte vidden av allt jag är, och banden kommer gå av.


Grönögat

28 juli 2005

Dyker ner i en skuggdunkel glänta

med hopkurad mossa i fuktsvalka

Möter en mandelformad skogstjärn

kantat av mjuka böjda gräsfransar

som att se ner i vattengröna ögon

Djupt nere glänser svarta flata stenar

mörka som ett seende hål

Det ögat ser skogen som den känns

en undervattensvärld

Darrande asplöv speglas över tjärnens hjärta

som ett silvergrönt skimmer

I vattengrönt hjärteöga.


Drömlös septembernatt

natt till 18 sept 2005, Enskede

Är världens mörker svartvitt

eller är färgerna klarare?

Minnet av månens silverbrand

genom björkens rinnande grenar

Den himlen lyste i grönt och blått

eller var den alldeles blå?

I höstens första vinterdoft

är september stjärnekall

Lever jag inte mina drömmar snart

så får jag ångra mig.


Rädslans slut

Jag saknar den käraste rädslan

rädslan för att förlora dig

Tvingad att glömma dig, allt gick över

när rädslan gick över i verklighet.


Så vågar sig Vindvandra ut igen

på sökandets hala stigar


20 nov 2005

Jag är så stabil och trygg, vet precis var jag har mig:

mitt i ett virvlande, snurrande, helt fanatiskt kaos.


Börjar bli höst

31 aug 2005

Lämna mig ifred! Älska mig!

Jag vet vad jag vill, men har för bråttom

eller är jag för noggrann?

Kanske är jag redan för gammal

jag är ung för sent i livet.


Var rädd om dig älskade syster och rädda mig

vi är ensamma tillsammans


Denna oväntade sommar

blev inte som jag ville och jag vill det inte nu

Någonting gick sönder

Jag saknar känslan av att vilja så starkt

så övertygat och oemotståndligt

Insikten gjorde ont


Nyheter för fort, låt mig vila innan jag springer ikapp

jag vill bli ren igen

Tvätta mig, Höstregn, dränk mig

för jag älskar fortfarande Naturen

Ja! Jag kan bli ren igen

Ingenting har hänt, jag är på väg.


Höstgrepp

2 okt 2005, på cykel över kyrko, Uppsala

Höstgrepp, ljuvliga värld

ett höstgrepp om min hals

Höstens fingrar kring min midja

min egen sång ur höstens mun


Våtsvart asfalt, du återvänder

min älskade, min höst

Jag ropat dig och saknat, mörker

har du haft mig kvar?


Jag nu vaknar jag igen, det blåser

regn och lövmjuk svalka

För jag måste skapa så, jag lever

med regnskratt, sorg och vindar.


Hem i Regnet

25 okt 2005

Hur kan jag beskriva

hemfärd med regnet
Min cykel är ett litet skepp

som klyver himlaspillet

Älskande mörker, brusande regn
hela hemvägen en kyss
Hösten slickar mina sår
jag drunknar i våtmild tröst

Skeppet slinter, fören stänker

i halkande törstande fart
Ensamma löv rusar kalla förbi

 regnet renar som aldrig mina tårar

Allting läcker, jag rinner av regn
mina kläder är tunga som hav
Men skeppet bär mig viskande snabbt
min kropp är lätt och sval

Längs blinkande barkväggar

över mörknande mark
Har jag ett hem

hem i regnet.


Bön om frihet

18 nov 2005, Enskede

Bergen rinner, livet skvalar

ni springer alla ifrån mig

Mitt liv är evigt men ouppnåeligt

jag når det inte ensam

Solen sviker, mörkret viker

jag jagar skymten av drömmar


Vågar inte falla längre, tilliten svältfödd

vad vill ni min fria själ?

Min kropp är onödig, vill upplösas i ande

min kropp är min egen, men omfamna mig


Nattluft är ljuvare än doftande hud

naturen mer än någon kärlek

Jag vill gå som ett oskyldigt barn genom livet

livsvis och fri i min värld

Låt mig aldrig glömma Yrisiam (flykt)

låt mig leva för livet och världarna

Låt ensamma älskande Siri bli fri

låt mig bli Vilja igen!


Jag gråter idag

20 nov 2005

En fri kvinna. Vad har jag överlevt i år?

Känner mig utmattad. Döende, växande?

Besvikelser. Fritagningar av min själ.


Jag gråter idag. Vilar mig, gör så ont.

Det är väl smärtan som rinner genom ögonen?

Från magen, uppåt och ut.


Jag hatar - nej det gör jag ju inte.

Är bitter på livet, trött. Men älskar det över allt.

Ingen saknar mig som jag saknar er.


Men fri är jag, idag kan jag gråta,

det är så oerhört skönt.


Tid & otid

9 dec 2005

Vad ska jag med tid?

Tid att förfalla, förtvivla, förledas i omöjligt hopp?

Typiskt otid.

Som gör vägen tillbaka längre och svårare

men förvisso vackrare.

Tid att skriva. Med vilken sinnesfrid?

Underbara fantasi, vad den snärjer in mig

i vackra sagor, som jag aldrig riktigt tror på.

Behöver känna mig älskad nu

sedan kan jag skriva ner hela min själ.

Oändligt i sagor och berättelser

min egen mening i livet.

Och våga inte tafsa på min frihet...


Vin ska slumra...

Fri

varför älska?

vin ska slumra

ängel trots gråt


flykt mot tunga

kemi i labyrint

blunda, bli perfekt


besatt sång lider

förstå nu, brinn!

du är evig magi


virvla vilse, aldrig värd

önska ord, vit synd

(ditt blod)


sukta alltid, viska nej

förlora avsky, längta balans


känn helvete susa


Champinjonfot


Kärleksdag

10 jan 2006

Hela mitt liv, sedan jag älskat dig

har varit en enda dag

En dag med väntan på natten

med längtan att dela den med dig


Hela mitt liv, som betyder något

har jag älskat dig

Så jag börjar bli uttröttad nu

vill du någonsin sova med mig?


(innan livet, innan dagen, sträck dig efter vila)


Spindelstrumpa

fredag 13 jan 2006

Sammetsflod från halsen (lila)

jag reser med sträva tänder

Magen är flytande smärta (röd)

utstött och oönskad, stelnande


Allting stannar i väntan

en spindel på mitt knä

Nu vill jag vidare, flytta mig

till en känsla jag vill ha


Törsten är som trötthet

sammetsfloden är torr

Minnet av hans andedräkt

lockar och plågar mig.


Såg du mig

fredag 13 jan 2006

Såg du mig rätt blev jag världen

jag vill vara del utav din


Mitt inre kan sluka dig levande

slicka din solvarma kraft

men alltid ge dig fri att lysa, leka


För mycket kan jag offra för dig

vi gör mig värdelös


Hur vet jag när du, eller om, kanske aldrig

kanske en annan, kanske ingen


Allt jag vet är att jag skulle älska

dig mer än alla andra

någonsin kan älska dig eller mig

Såg du mig rätt blev jag din.


Efter helg och samtal i bil

15 jan 2006

Det är svårt att förstå hur det plågar mig

att du är så underbar

(tänk att någonsin få vara din)


Min solgud med fläckar

ju lägre du sjunker, mot min nivå

desto lättare för mig att lyfta hakan

Hur ska du bli mindre helig för mig

kan vi störta dig?


För just nu är jag stark

(jag är alltid stark)

Vi håller för evigt

(så länge jag håller)


Värdeökning?

26 jan 2006

Lysmörker flackar obestämt

ingen vet hur vi påverkas

Beroendet smeker mig, äcklar mig

gör mig förtvivlat förbannad


Matta i blått och blekskimmer

sitt hos mig, smärtsamma sol

Ingen annan ser mig heller

jag är blind och förlamad


Jag kan inte reglerna

spel ger vilsen trötthet

Men öppna kort är tydligen fel

ser ingen den andra leken?

Ni förstår väl att jag är mer än så?

men det vackraste är svårt att visa

för den som inte läser mig


Jag får väl dölja detta och visa något nytt

jag har länge skrivit mig själv.


Efter Melonia

natt från 26 jan 2006
Även om du inte vill ha mig

så respekterar du mig nu

Kan vi mötas på lika villkor

kan jag vara annat än total?

Jag måste leva som om jag vill det

lysa som om jag menar det.


Psykpromenadsymboler

Som ett vimmelkantigt litet snubbeldjur,

en villfaren förhäxning, ute på springande stigar.

Blåsvartrandiga vader och glasskall mage,

men varm utanpå.

Kalla fingertoppar mot blektrött kind,

sömnen kommer inte.

Så är det mitt knytt, min saga.

Froststjärnorna dansar, tinglar högt uppe, ljudlöst,

långt inne i örat.

Den eviga meningen klättrar längs raderna,

den stora betydelsen, mindre än något som aldrig fanns,

tar den över världen.


Tehusmånen svingar, sedan kommer regnet,

som löven faller och alla drömmar är egna.

Skuggorna tar sina hjärtan med sig,

vidare i tiden.


(Hundrafjorton dagar moln - Molnboken)


Räknar träd


Längtans rum

7 april 2006

Det evigt längtade rummet

vindsdoft och svalka, handmålat

alltid tyst, med en omodern stillhet

vuxet lockande barndomsblått


Där finge jag frid, havsrop, skogsfukt

nära till regngråa berg

klarbärsträd, revor av kaprifol

åskväder tätt över musgravar

Klippor mot envåldshärskande hav

musslor och småbenta krabbor

torr ljung och sumpfläckar, skalliga myror

grov skimrar sand under grund vattenköld


Minnenas finvävda kvällsrum

med stjärnor som syrsor i fönstret

ordens och tankarnas sångstund

ekar av vattenmålat liv


Vildsommardrivande kattblick

flyktyr av kiknande måsar

ser vindvriden martall med saltade barr

ihärdigt lovande livsvilja


Det torra gräset i mossan är mitt

tungan vill härma kolstrastdrill

regnspåren tystnar i vägdammets grå

min hals len som hans, glöm den känslan


Stig in i sommarminnets avlägsna rum

älska varje fallande ord.


Nu bär mig

9 april 2006

Sommar nu bär mig, sommarberg med snö i solen

inre skrik river sönder björkstammar

Iväg ska jag försvinna, längs vinterslitna vårvägar

spring mig fri i våren, oälskad


Vill klösa hela världens soliga fjolårsgräs

skrika snurrande i kvistar och barr

Våld och vansinne, sex storkar på ett fält

inget jävla socker, ge mig värme, vätska, vilja


Alkärr är vackra, glänsande av gråt

jag vill inte mer, rör mig aldrig

Vill dö tyst i vårsolens glänta

med läppar, doft och ögonblå minnen.


Vandringsfragment

Horndruiderna vandrar genom hagmark,

myllrande av ödlor, mjuk av får.

En milsten i skogen, mot ett halvglömt mål

ett silvernaket grenverk trasslar stigen.

Här har de vandrat ofta, väser trasten,

viskar, för att sångstunden är skymningen.


Dimvila

27 maj 2006

Dansa i dimman, ensam och kall

för att känna hur vacker jag är


Blåkalla fötter och fuktlockigt hår

självklar rörelse i sång

Vilande i dans och tysta ord

onåbart ensam i dimman


Jag ska förälska mig i en asp

och dränka mig lycklig i kärret


Dansa kall och ensam i dimman.


Träddödarleken

7 juni 2006, Liljeholmen

Träddödarleken hämtar barn

utan sår på knäna

ärrade kinder och konstgjorda skratt

ögonblickslevande vägar


Magen önskar sig vatten och frid

själen sitter i ögonen

jag är som vanligt utanför

men smärtorna känns ändå


Platserna liknar många hem

gemenskap och liv utan insyn

utsikt är heligt och jag är där

tillfället stannar i minnet


Små barn i maskrosdjungel och gräs

sol under döda träd.


Skriver mig

10 juni 2006, Enskede, trädgården

Ljust lockigt hår och genombruten stråhatt

på gräset, varför inte i solen

Kattsonen kommer med en synpunkt på livet

gräset andas fuktigt mot huden

Rödmagad skalbagge, gråryggad spindel

myskmadran vit i skymundan

Jag är som en docka, kvarglömd i gräset

som skriver för att finnas till.


(och plötsligt fanns jag!

Bara när jag skriver.

annars kunde jag vara någon annan)


Samtidigt finns det en annan flicka

med lätt krökt näsa och påhittat hår

En dansande dröm om bekymmerslös skönhet

en lyster som tilltalar alla

Men hon kan inte ha det så lätt som jag tänker

då vore hon bara ett sken.


Inte tiden?

13 juni 2006

Almregn som guldvarma snöflingor

skimrande sagoinsekter på fall

tusentals trädmöjligheter i luften

singlande bortblåsta år.


Och jag svindlar där jag står

på en sliten sommaräng

det är nog inte tiden som går

det är vi.


Det är nog inte tiden som försvinner.


Jag är

juni 2006

Min själ har många förgreningar och band,

i många egna nivåer

Jag är nu och då och framtiden, jag är hela Yrisiam.


13 år, eller tusentals, ingenting däremellan, eller 22.

Jag är en ung man, en gammal kvinna och en flicka

men aldrig en liten pojke.

Jag är bedövande tysta skrik, eviga sånger, mjuk tystnad.

Jag är träden, jag är deras älskare,

jag är lövens lätta andetag och den slitande tjutande vinden.


Jag är skymningens sjungande koltrast, men även dess frånvaro,

saknaden efter allt, när det finns eller är förbi.

Jag är regnet, dimman och kusten,

jag är drunknande män till havs.

Jag lever i framtida lycka,

men är inte lycklig här.


Löfte om vägbeskrivning

Nu äts det färsk svamp i trädgården, tänk att man kan leva sådär.

Men tänk om jag redan var där -

vad skulle jag då skriva om?

Jag lever för att skriva om platser, som redan finns eller funnits

sanningar och liv, men någon helt annan stans,

så ni kan aldrig avslöja dem.

Jag kan säga er namnet - Yrisiam -

för ni hittar det inte.

(gör ni det kommer ni knappast tillbaka)

Jag säger Thanolder, Rjindim, Haazeldim,

Vysthårn, Asthårn och Draskadin.

Jag ska visa er, skriva er dit.



Ljung, trift och måsar

havsdoft som mörkret

inte kan sluka.


Thanolder genom Enskede

20 juni 2006

Det är det där att ligga till sängs bakom fördragna gardiner

och höra måsar långt nere vid stranden.

Då skimrar genast, för den inre synen,

hela den vida utsikten i stilla kvällsdager,

blåaktig som bränningar mot klipporna.


Som om man bara skulle kunna kasta sig ut genom fönstret,

på första bästa häst, som råkade springa förbi nedanför,

i full galopp neråt, längs stadens trappor, prång och gränder.

Eller ta ett kliv upp på fönsterkarmen

och nästa steg så skyhögt och vigt att man landade med båda fötterna

i den avlägsna grå snäcksanden, under måsropen,

utan att ens tappa andan.


Jag kan nästan känna dedär måsarnas fjädrar mot huden,

det kanske är mina egna.

Snart flyger jag kanske med ropet i näbben,

snart smeker jag skymningens havsvind.

Det är så jag vill somna om kvällarna.



Långt nere brusar

22 juni 2006

Långt nere brusar, som en krigisk sägen

som tiden bortom stupet: motorvägen

Under eken drömmer Siri, om en annan värld

i skuggad backe, undan vinden

som ändå når mig som en strid


ett öppet fönster i ett tegelhus, ett huvud utan ro

aspen pratar, fågelskuggor, flicka utan tro

Där nere våldsamheten

Vet du var jag landar om jag faller ner?

på förarplats, som passagerare

                     eller död under tusen hjul?


("vägkroppen" borde betyda "det där överkörda som ligger på vägen, som är för sargat och dött för att man ska se vad det en gång var")


Kvinnarr

5 juli 2006

Ikväll känner jag mig som en ung kvinna,

jo faktiskt,

i narrskrud på trädgårdens gräs.

Jag känner världen andas omkring,

tornseglarnas ljudlösa flykt, utan mig.


Björken mörknar mot molngrumlad himmel,

kanske får jag sova inatt.

Ska jag någonsin läsas, vill ni drömma med mig,

får jag se mina bilder nå fram?


Just nu är jag liv, lite grann, igen

jag skriver med kvällen och andas.


Inhöstad


Ett tungt och stilla regn

drar himlen över landskapet

Jag ser det inte men jag hör

allt blir silvergrått

Vattnets mjuka tungor berättar

döljer, sorlet tilltar.


Regnask

7 sept 2006

Det regnar under trädet

hela världen är redan blöt runtomkring

men det regnar bara under trädet


Askens krona rör sig

droppar i vind efter regn

det regnar i skydd av trädet


Jag sitter i regn under trädet

som droppar på mina ord

trädet skyddar mitt eget regn


Kanske är det bara för mig

jag har ett eget regn under trädet.


Tretvinning

2 okt 2006

Så man kan uppleva världen såhär?

Idag är jag stormande sömnfri

men stark från en levande natt.

Nu vet jag hur man kan känna

precis hur rätt närhet kan vara

Tre snurrande själar i vänliga kroppar

tre vänner glömska av regler

Gemensam spänning på olika grund

tre liv invaderar varandra

Tre ofattbart vackra och fallna

tre helande krafter i samspel

Något som knappt borde hända

men helt utan alternativ

För även om det aldrig upprepas

så vet jag hur man kan känna

Hur gärna man kan möta en annans mun

och erkänna åtrå till två

Vi tre har så mycket gemensamt

en hemlighet öppen av samförstånd

Vi lugnas av det osannolika

utanför ramarna är inget förbjudet.


Heliga

2 okt 2006

Heliga är vi, utan like

kan aldrig splittras och glömma

Vi måste skydda vår vänskap

men inte förskjuta vår kärlek


Sanna är vi, fulla av liv

av rusande brinnande mod

Vi kan inte ljuga och svalna

vi får aldrig stanna och dö.


Tvillingdröm

4 okt 2006

Jag drömde om oss

eller mig som två

min egen tjänarinna

Ett försök att hata mig mindre

och längtan efter enkelhet.


Vilsen gryning

4 okt 2006

Känslan av en fristad

där jag tillåts vara ung och vilsen

Tänk om vi för evigt fick vara det

meningslösheten mening i sig


Ung och vilsen i blundande njutning

blunda för dagsljus och plikter

Glömsk av tingens ordning, förnuft

ensam, trygg som i gemenskap


Jag vakar när kajorna vaknar

under mörkret, varm, mjuk och hel

Morgondiset vitt som hennes natthud

musiken konserverad och min.


Kvar i en dröm om något verkligt

något overkligt som faktiskt hände

och aldrig mer, eller varje dag

varje vaken längtande minut


Unga älskande på egna villkor

i 90 centimeters parentes

Dedär läpparna gav efter, mötte mina

i ordets dubbla mening, är jag svartsjuk?


Men det var perfekt, det var vackert så

han var med mina båda tvillingdelar.


ingenting

5 okt 2006

ingenting och det regnar

hemväg i droppar och svart

allt är en väntan på orden

på känslor och meningsfullhet


mitt hår blöts till fuktig lejonman

en mjuk skärm av skyddande värm

blöta fötter bär osynlighet

det spelar ingen roll vart jag går


allt är på låtsas och slöseri

var är de viktiga orden?

utan dem är jag ingenting

svart är en tillfällig hemväg


jag drömmer om tid att förgylla

om styrka och inspiration

men vad väntan ger mig är detta

ingenting och det regnar.


Nattsprungen

27 okt 2006, Hågadalen

Läpparna torkar och ögonen tåras

men hela himmelen glittrar

Den lyser mörkblå genom skogen

ser mig med tusentals ögon

men röjer mig inte för världen


Förlorad i mörkret, nattsprungen

stigen är osynligt lerig

Ovanför branten går vägen, belyst

snårskog är vildvuxna piskor


Men jag tar mig uppåt, igenom

klänger i blindo bland snåren

Känner trädens kroppar mot min

de hindrar men ger mig stöd


En grind står öppen från vägen

tillbaka in i mörkret

Jag lockas, men vänder och springer

hem till orden och pennan

för att skriva med stelfrusna händer.


Höstfält

27 okt 2006

Vänd dig om, möt vinden!

Möt vinden tills ögonen tåras

vänd dig igen när den ropar

möt sedan stjärnornas blick:

Ja, jag är här, jag vill leva!


Novemberdöd

19 nov 2006

Det är en hög ljus himmel

som buren av vitmålade trälister

över tak av grå skifferglans

stilla döende novembersol

(tankar på återfödelse)


Träden kallnar och kläs av

det blir ingen större förändring

ingen spelar mina tankar

det är bara vintern som kommer

(jag sitter utanför världen)


Med starkt behov av musik

att se genom skapandet

förlamad i moltyst panik

och känsla av tiden stannat

(eller snarare livet)


Fönster är en del av mig

23 nov 2006

Fönster är en del av mig

som om utsikten var min

vad jag ser är en inre utsikt

och platser utan mig


I höstens mulna klarhet

stillnar jag som vinden

utan en plats att springa mot

med all min levande kraft


Jag ser en värld från fönstret

som inte är för mig

som jag vill ut i och uppleva

men där finns bara flykt


Nu vill jag inte fly mer

vill vända, möta mig

ta tag med all min vilja

i viljans själva grund


Annars lockar den mig inte

en värld som ignorerar mig

utan utsikt över mitt liv

min självskapande själ.


Att fågla

24 nov 2006

Underbara skogsvackra vatten

grå stenar och änders små vågsvall

Här fuktkalla höstliga träd

en hel skog på andra sidan

med en backe rödmjuk av barr

Kvicksilvervatten avbildar skogen

stenarna avbildar mig

Ytan vattras och silverhimmel

bara sidenyta utan botten


Det växer stugor på klipporna

livet är eget och smått

en gärdesgård mot järnvägens fart

som att livet kan levas i utkanten

i gränslandets sinnesnärvaro


Stilla vid minneslugnt vatten

jag kunde fastna i tiden

här är allt tyst och fullständigt levande

vattnet ropar över rälsen: Vildmark!

det fåglar i träden.


Rumsarrest?

24 nov 2006

Just nu är den staden ett fängelse

kontaktlöst utan minnen och framtid

en omkopplingsplats innan livet

jag ska stämplas och indoktrineras


Nu har jag inte tålamod längre

att följa de lugnande råden

för de vill be mig dämpa min oro

genom att andas i en plastpåse


Vilka är ni, vad gör ni, vad vill ni

varför är ni vid liv?

Ser ni meningen, är ni ens vakna

skräms ni av tomheten?


Det räcker inte med eget rum

jag har en egen vilja

som inte ryms bland studenter

utan mål bortom helgen


Ni kväver mig med ert studenliv

er flykt ifrån medvetandet

nej, jag är inte bland likar

snarare är jag bland lik.


Glasvinter

dec 2006

Genom emaljmålat glasfönster: Solen

mellan pelare: sångernas efterklang

Därute väntar vägar att vandras

i ett inre vägledande ljus.


Hallonblad

11 dec 2006

Hallonens blad lyser vita

när snåren torkar om hösten

tunna och spröda i brynet

i kyligt sned morgonsol


Jag hade glömt att det finns fåglar

men där var de! små i snåren

vingat livsprat ur näbbarna

om höst som egentligen är slut


Min hud mot luftens friskhet

som om jag var fri

när jag cyklar med vind i blick

och småfåglar i öronen.


Vandra vidare

dec 2006

Tänk att vandra vidare ren och ny

utan onda minnen

bara gråta befriad och glömma

tänk att välja sorglösheten


Men min smärta är källa till orden

utan den vore jag lögn

utan djupet, var gömdes min skönhet

med vad skulle jag jämföra glädjen?


Jag tror inte jag vore möjlig

utan bitter visshet och sorg

utan mångbottnat mörker

vore avgrunden bottenlös.


Doft eller minnen

31 dec 2006, Banyuls-sur-mer

Varför krokar och snigelvägar

varför fastna utan dig?

Varför öppna sig mot havet


Doften brusar mot horisonten

är den en inbillad doft?

Är det doft eller minnen


När käkarna värker och täcket är tungt

men luften är tidig och kall

När klockor slår fyra i sydfransk natt

och havet vill vara ifred


Vad gör jag med värkande tandkött

hur gör jag mig fri utan smärta?

Hur värmer jag mig utan att kvävas

hur fastar jag utan att dö?


Jag längtar hem till ett helt nytt hem

där jag knappt varit och nu ska bo

Dit jag samlat allt hopp och all strävan

det som ska vara min utgångspunkt


Som ett skepp, närmare ån än stationen

en mindre isolerad fristad

Närmare Solen från brunnen tid

som ännu får röra mitt inre

Men lika långt från nytecknad närhet

som inte vill meddela sig.


Havet är alltid

31 dec 2006, Banyuls

Havet är alltid detsamma

samma ljud, samma svepande gest

fallande mjukt över sanden


I ögonvrån, rasslar över småsten

solnät istället för skuggor

ett aldrig stillnande brus


Havshem smeker och viskar

om eviga världar och urtid, vind

om hur alltet förändras och fortgår


För vattensjäl, jag är lycklig

livet är inte mer än såhär

ett ljud i en svepande gest


Vad längtar jag efter - just detta!

mjukt evigt brusande liv

frihet, resor på flytande hem.

2008-07-17 @ 13:22:15 Permalink 2004-2006 Röd Champinjonfot Kommentarer (0) Trackbacks ()

Unga Värld (i vår, lilla varg)

Dikter 2002-2004
Unga värld

(i vår, lilla varg)


 


Sommars äventyr 2002


Stor seglats på litet hav

19 juli 2002

Ett morgondopp, friskt och lite salt

tången får hålla sig under mig

Sedan sticker vi ut till havs

i regn och låtsasstorm.


Jag är matt av hav och vind

men stark och ljuvligt levande

Regn och havsstänk luktar äventyr

här ute finns ett helt liv.


Fast än jag nu har horisonten i ryggen

och små öar framför mig i svallet

Känns världen här stor och oupptäckt

och stormig som min fantasi.


Natt vid Kretas rand

aug 2002, Kreta

En brännande dag är till ända

och se

hur mörkret sluter sig kring oss!

Svalkande svarta vindar som mjukt

formar sig svängande ljumt.

Jag kliver över kallnade stenar

fram till havsrikets gräns

Natten är mörk där havet dväljs

härskar gör stjärnornas blick.


Nätterna, ljuvliga och ljumma

är ändå det bästa här

Det är något särskilt att bada

under grekisk stjärnhimmel

Att bada i ett hav på natten

i mörkret är gränserna svagare

Jag kan skilja vatten från ifrån luft

endast med vindarnas hjälp.


Karlavagnen böjer sig fram

för att skopa upp av det svarta

Fast det om dagen är klart och blått

är det mörkt under Cassiopeia.


Trots att hav känns oändligt, horisonten vid

är stjärnorna mera än så

Havets mäktiga massor är intet

mot en lysande punkt ibland dem.


Avlägsna hem

 aug 2002, Kreta

Längs stranden går en ensam hund

bland alla stenar är hon svag

Hon tycks inte blyg för stjärnorna

mer skyggar för vågors slag.


Sina vingar genomlysta av en lykta

får en fladdermus i nattlig dans

Till orkester av cikador

och en syrsa någonstans.


Jag går mot stranden, emot havet

där stjärnorna är nära

Att ses av Kretas stjärnor

en rent historisk ära.


Stranden ser mot polstjärnan

och så gör också jag

Ditåt har jag ett nordligt hem

där är solen mera svag.


Här går jag i en mattmjuk natt

och letar ibland stenar

Vågor viskar stora ord

vem vet vad havet menar?


Hemma här på en okänd strand

vad händer med världen i mig tro?

I ett land där månen står uppochner

ger den mig ändå ro.


(Paradiset finns inom..) parentes?


septemberfrost

23 sept 2002, Enskede

Frostigt kall septembernatt

jag kan skapa min egen dimma

bara genom att andas

den vinterdoftande luften


Jag minns inte att jag någonsin förut

längtat efter hösten

När den så kom nu, plötslig och kall

kändes den länge saknad


Blommor byts mot frostrosor

stjärnorna fastnar på rutan

Mörk köld i stillhet

som både väcker och lugnar


Så blir livet mörkt och kallt igen

är det kanske så det ska vara

En rofylld känsla av klarsinne

som imma på ögonlocken.


Vill hem

18 okt 2002, Gavelius

Min äng med vildgräs

glänsande smörblommor

Gränslösa andetag

ljum vind, frihet

Blick ut över ängen

som att ligga på rygg

under oerhörd himmel


Ruggig gata

ruskigt regn

Vilken grå fredag

september lämnar mig


Oförberedd i oktober


Förstenat sorgsen och trött

är det kanske så du känner dig?


Jag känner mig ledsen men beslutsam


Saknar och når inte


Jag längtar oändligt.

efter vad?


Oktober oktober oktober Oktober oktober Oktober

18 okt 2002, Gavelius

Himlen vitkall

Lyftkranar vandrar

med båtar i kanalen

Reser kantiga hus


Har kvar min väggkalender

i september

Pianoskivan gråter

sorgen dränker mig, torrögd


Trötthet speglar sig i gråregnet

vinden tar min lilla värme

Men frisk kyla får jag tillbaka

                      kanske får jag vakna


Frasgula lönnlöv sprakar

mot min blåa ullpläd

Linda in mig i filtar

begrav mig i höst


Gråten rasar

                      förklara min sorg

Beröm mina tårar

                      förlåt all min sorg


En vintervilja


Kyrkklockor slår

vita snövärld, god morgon!

Stig nu upp, virvla lätt

bryt din stillhet!


Sedan kommer vind

med ett vinande dån

Fåglarna kastar sig ur himlen

svarta vingar i vitt


Snön flyger fallande

som förut

Oberörda kvar står träden

ingen stör vårt vinterlugn.


Vinterlungor

29 dec 2002, Enskede

Vad vintern doftar i snöväder

när vinden rasslar över köld


Ett vitt hav är marken

frusna äpplen i rödgult

hänger som kanderade på trädet

Luften är ett dansande dis

tallars gröna grenar smyckas snövitt


Jag vill vandra ut

över snön i min värld

dansa med snön och dess vindar

Från trädens axlar kunde jag se

vita gömställen för världen


En stillsam köld, en stilla lycka

här vilar jag

i vinterns doft.


Snöstyre

13 jan 2003, Orsa

Stjärnor trängs i mörkret

över lysande mark


Vänlig ödslig snököld

i svarta granars makt


Sakta klingande fackeltåg

mot kapellet i vinternatt


Gå mot en annan världsordning

tänk om mitt liv var såhär


Vilt fritt skogslandskap

lugnt och mjukt styrt av snö


En mörk vitklädd fristad

som i drömd mystik


Tillräckligt farlig att fly till


När staden fångar och tränger mig

tvingar mig framåt och bort


Hellre vilse i skogstankar

än fängslad i asfalts tristess.


Januarihöst

14 jan 2003

Lyktor i vinden

reflexer mot en tall


Spegling i ett kyrkfönster


Prasslande månskensmark

i förtvivlad höststorm på vintern


Gråt inte vinterkväll, gråt inte höst!


Om inte av saligt vemod

och kärlek till glänsande regn.


Mimmibarn

till systern, 2003

Söta barn

  söta vän

  söta du

sjung igen!

Lev för alltid

  dansa nu

  vila stilla

se ditt ljus!


Gå och upptäck

  virvla vilse

  räds dock inte

du är du!

Jag följer

  dina fötters spår

  jag vaktar dig

ska alltid nå!


En elak svärta

  utanför

  men här är varmt

du lyser ju!

Du tappar kanske

  lyktan din

  men jag lagar den

här, låna min!



Flickan inuti mig, hon gråter

                hon är då lycklig som kan

[i väntan på våren]


I vår lilla varg

2 april 2003

Blänkande blötsnö hänger i kvällsluft

längs gatlyktans mantel, kring rönnbär på gren.

Kallt, droppande mörker under tunga träd

fläckar av vitt på mörk mark.


En sten som en varg i det våta vita

den halvligger vaksamt där, fryser den inte?

Obestämd ofärgad himmel över vätan

begråter mitt öde, beslutet, med oro.


Tack himmel för omtanken, tack kväll för din sorg.

Vad skrivandet befriar mig, allt ska bli bra!


Det är hemskt nu, är smärtsamt, mördande mörkt,

men friheten väntar mig, lovar mig livet.

Så låt mig då sjunka för evigt för stunden

i obehagets gråtmilda snö, i förtvivlan.


I vår blir jag fri, om än vilse för alltid

och ny i mitt åldriga liv, ung sedan gammalt.

Får leka, får lysa, som snö under träden

hittar inte hem, men är hemma redan.


Vädermakt (politiskt väder)

3 april 2003, på tunnelbanan vid Skärmarbrink

Aprilsnö över dagen

som ett "vad gör ni åt det här va"


Människor bekämpar allt

och varandra

Men vädret skrattar ut oss

                                            med kyla.


God Jul, april

10 april 2003

Nog är det vackert, så ljust det är

med virvlande snö, som en drömjul i april.

Allt är vitt, som himlen över

var våren än är, jag är lurad till vinter.


Men kanske väntar våren på mig,

att jag ska ha tid att hälsa den?


När jag får tid för livet igen,

vill våren kanske möta mig halvvägs.


Så god jul nu, som varar till påsk,

ses vi kanske sedan, min glädje.


Fryser tårlös

12 april 2003

Varför är det alltid vinter?

                      och vinter inuti

Den lilla värmen flyr igen

                      en ensam parodi

Med våren är väl som det är

                      med kärlek likaså

Jag saknar den i min vintergård

                      gråter inte ändå.


Bland andra

(jag är rädd att världen tar sönder dig)


Lämna mig! (inte)

12 april 2003

Min kärlek är död

men jag älskar dig


Säg det med en gatsten


Gatsten, gathjärta, hjärtesten

jag saknar dig, gå din väg!


Säg det med en gatsten


Min kärlek är sorg

men jag älskar dig.


Din svärta

16 april 2003

Din svärta, den skrämmer mig

den som min egen

varför är inte lycka det enda?


Min svärta, den känner jag

den dödar mig aldrig

blir jag vansinnig kanske, men levande


Jag klarar mig alltid, det är ju vad jag gör

inte gråter jag, någonsin

inget berör mig för djupt, aj så djupt


Men din svärta, den skrämmer mig

jag känner den inte

hotar den livet, din livsglädje?


Min svärta, den älskar jag

jag hittar väl ut

hur det är med dig vill jag veta


Så låt mig läka dig, om jag alls kan

inte gråter jag, svidande torrögd


men du berör mig, aj så djupt.


Jagad av skönhet

16 april 2003 (i ett svagt ögonblick)

Hej, jag är perfektionist!


Älskar skönhet och ärlighet

idealist, skicklig och stjärneskön

Vacker på insidan, utsidan, rätsidan

det är avigsidan som djävlas


Harmonisk och hel, så logisk och lugn

så förtvivlad och ofattbart skör

Kan inte gråta, blir spyfärdig

jag vill skrika, men kan bara sucka


Vem fan är du som ska vara allting?!


Hej, jag är perfektionist!


Fega ängel

19 april 2003

Ängel, jag minns dina läppar

dina händer, deras vackra vandring

Men ängel, din sköna röst

det är minnet av den, som smeker mig


Din dialekt dansar genom min kropp

dina tankar hemsöker mig

Dina sånger får mig att le

din rädsla att vilja rädda dig

Återgå till vänskapen från förut

jag vill ha tillbaka din själ


Åh, ängel, jag minns din skönhet

du är så vacker inuti

Förnuft och rädsla hindrar oss, klokt

det är saknaden nu, som smeker mig.


Det är för varmt härinne

Släpp in Natten


Litet glädjerus

16 april 2003 (innan tankarna)

Himlen är ännu blek innan mörkret

det doftar vårkväll och andetag


Vårens mjukhet ler mot min hud

koltrasts sång blandas med doften


Måsar skrattar åt min frihet


Vet inte när, men troligen nu

en känsla av evig vår.


Smältande snöguld

4 april 2003

Solguld på smältsnö glittrar

mellan varje barr på tallen

Snöstorm flytt för blå himmel

här dryper nu och blänker vått


Så vildsint frigjord var dagen nyss

yrande snö kvävde allt, även oron

Strålande lugn blir sen sanning

vårsolens trädgård i smältningens glans


Stilla droppar snö, från gren och själ

fallande droppar som rädsla från skratt

Seger åt solen, idag och i vår

dropparna jublar med glimmande sång.


Kvällens uppror

4 april 2003

Stormkväll, mörk himmel

lysande remsa över skogshorisont

Vindar instängda under täta moln

kämpar, kastar sig i virvlar mot murarna


Träden slits i gungning som rivna moln

små lyktor lyser stilla i vildvädret

Starka, upprymda, vindar i uppror

mäktigt morrande, men mjukt

Nu lämnar svarta molntrasor plats

åt en horisont som blandar rött med turkos


Jag vill, friska vindar, andas in eran kraft

gömma den, ta fram den mot svaghet


Men omöjligt är att stänga friheten inne

jag får minnas den och möta den igen.


Ensammas paradis

20 maj 2003

Sjung koltrastar nu, i grönaste lund

skymningen luktar avgaser


Fall stillhet nu, allra ljuvaste lugn

så blir jag ensam med sorgen.



Naturromantik & kärleksbrist

ett liv för en idealist


Kvällssolen står på idegran

nu vilar solen i björkens hår

solen slumrar bland sensommargräs

Kyrktuppen vänder sin näbb emot norr

lillkatten sover bland timjan

äldsta tallen står röd i kvällssol.


Sorgmjuka natt

9 juni 2003

Det doftar regn, min sommar

säg älskar du mig än?

Måsarna ropar på vinden

den svarar

i lövträdens grönskande natt


Håll min sömn nära hjärtat

vila mig viskande

om frihet och mörker i ensamhet

Smek mina tankar med natthimlen

tills de är stilla och blå


Min sommar av regndoft

jag älskar dig än

Så ren i den fuktiga vinden

jag ropar

Jag är evigt din, skyhöga natt!


Honungsros

7 juli 2003

Jag ser upp mot ett tak av rosor

älskar någon mig?


Jag sträcker händerna mot kärleken

men det är för långt till himmelen


Vita rosor, klarblå himmel

som jag och kärleken jag inte når.


Moln och galenskap

Så mycket att leva för

ingen att dö för


Jag har lust att spela över!

Jag känner mig galen.


Vill då inte ens månen

                      de galnas beskyddare

                      göra mig sällskap inatt?


Onåbar (löftet)

Onåbar

Lovade hon mig

Evigt ung, alltid ensam

eller döende och älskad


Döden når dig aldrig

och inte kärleken

Lovade hon mig

eller var det ett hot?


Lev i evig skönhet

i världen tills den förgås

Älska naturen och ditt eviga liv

dela det med ingen (sorgen).


[Verklighetsflykten börjar här.]

En fruktansvärd sak med att vara odödlig

vore att tvingas se världen åldras och dö

Som att åldras själv, fast omvänt och större...


Havslängtan

22 april 2003

O, vita måsar, flyg mig

som era rop vill jag färdas

fri som ni

Men vandrar här ännu tung

under vingar vita som vågskum


Att bli en mås, att skratta bland er

leka mot oändlig horisont

fri med er

Det åstundar själen min så högt

att den nästan krossas mot klipporna


Måsar i havsvind kallar mig

till äventyr, ständigt nya mål

fri som havet

Sjösjuk av längtan, får inte ens gråta

med tårar som saltstänk från havet


I glidflykt mellan två himlar

är jag i ett främmande hem

fri med havet.


Glidflykt

21 juli 2003, inför Fiskis-resan

Fåglar gungar över stadsbotten

kajor, måsar, tornseglare

Alla silhuetter lika svarta

mot en himmel i så många färger


sommarkväll


Från det blå till turkos ner i rosa

små moln glänser under välvningen

Sjöfåglars gråtsång tröstar mig

när jag flyr från tankar och ord


                      havsstrand


Här i mitt fönster i staden

kan jag liggande se rakt upp i havet

Tänka mig ytan i fjärran

solglitter över krusad atmosfär


                      aftonsvalka


Ringar sprider sig inifrån

små obetydliga vågor av frid

Rörelsen glider i flytande flykt

genom mig och horisonten.


Första kväll i Fiskebäckskil

22 juli 2003

tack

Älskade plats!

Saknade hem

Var har jag varit?

Vad har jag gjort?


Jag söker lyckan

men endast här

är jag trygg med den

Allt är bra.


Min barndoms strand

mitt stora hav

Lysekils kvällsljus

på Andra Sidan


Hemvägen går mellan nyponsnår

förbi Väderkvarnen på klippan

Men snart får jag ta en annan stig

se Matildestrand ifrån berget


Men även huset på berget känns Hemma

med äppeldoft, kaprifol, ölandstok

Hemma är kanske bara en känsla

men den finns i Fiskebäckskil.


Morgon i hemtrakt

23 juli 2003

Vakna tidigt

ut i lyckan på ett berg

Bland ljung och en

glänsande gräs i mossa

Gräs med dansande vippor


Solen omfamnar mig

jag äntligen hemkomna

Allt välkomnar mig

till min plats i världen.


Hemresedagen

24 juli 2003

Mina längtande händer får känna

solvärmen från mossan på berget

jag vill omfamna jorden och klipporna

Jag vill gömma mig i måsarnas skrik

hemma över saltstänkande hav


Jag vill sova i ljungen för alltid

jag vill aldrig lämna mitt hem!


Mer än halva livet har jag längtat hit

jag är så full av sorg och saknad

Sorgen släpper mig inte helt

jag är inte här för gott

Jag får längta efter en annan tid

men platsen har jag här


Jag vill ha Matildestrand i evig sommar

min barndoms eviga sommar.


Naturdyrkande Nunna


Jag äktar naturen

16 aug 2003

Jag är det elakaste som finns

det allra ondaste i världen

Eller är det bara kärleken

som hatar mig så djupt?


Men tänk vad vackert allting ändå är

vad sensommarkvällen doftar

En rosarandig himmels mjukhet

trots att jag inte vandrar bland moln


Nej, Naturen är det enda sanna

det enda verkligt vackra

Det är Naturen som lyser där

flytande apelsinguld bortom björkar


Min kärlek till Naturen besvaras

den ger mig allt den kan

Tillåter mig allt, kräver intet

därför måste jag vårda den


En evig skönhet att drunkna i

så mycket äldre och starkare än jag

Eller är jag precis allt den är

jag som är en del utav den?


Jag ber, låt dig inte luras

fast jag kan vara nog kärleksfull

Låt dig inte luras så lätt som jag

min själ älskar endast Naturen


Så kanske kan jag inte älska en man

jag ger mig åt Naturen

En av människors släkte är knappast för mig

jag tillhör den grönblå evigheten


Jag skall evigt förgås och föryngras med den

stärkas och förklinga som årstid och vind

Måtte min kärlek aldrig svika

eller är jag till döden förlorad.


Förstå mig

16 aug 2003

Jag är så ung, förstår du

så ren

så skör och oförstörd

orörd

Min kärlek vet inga gränser

men jag

Jag måste skydda mig själv


Jag älskar mig så, förstår du

min själ

min vackra sångröst

min ångest

Min kärlek vet inga gränser

men vem

Vem ska jag ge den till?


En naturens brud, förstår du

så ren

så oerfaren

så ärrad

Min kärlek vet inga gränser

men lek

Lek försiktigt med mig


Jag älskar dig så, förstår du

din själ

din vackra avsikt

dina tankar

Min kärlek vet inga gränser

men hur

Hur ska jag finna dig?


Dröm om ren kärlek

16 aug 2003

Jag vill hitta någon att älska

helt gränslöst

Bara omfamna med hela min själ

älska, omsluta som naturen

under svarta himlen


Någon som behöver kärlek till mig

ett behov omöjligt att kväva

Som jag kan gråta för och med

för att hans skönhet kan dö

för all hans tunga sorg


Så att endast tårar kan befria allt

men man är för lycklig för gråten

Att få känna allt, rädd och trygg

vara säker på evig kärlek

utan att behöva lova någonting.


Stig på lönnlöv över vattnet

[gungar, sviktar]


Som ett löv på golvet i tunnelbanan

svart som i alla tunnlarna

tystare än de nya vagnarna

Ändå hörs det inte att jag skriker.


Klingande längtan

maj, juli, aug 2003

I skymningens mörknande vemod

når mig sången som vattenvirvlar


En klar strimma, från mitt paradis

tycks mig svartfågelns sång


Sedan endast mörker, helt tyst

kom igen i gryningen, sök mig!


Väck mig då som svalkande vatten

som soldis genom fuktig kyla


Ty ljudet av en lycklig plats

för mig också dit.


Tallhem

3 maj 2001, trädgården i Enskede

Jag sitter i mitt svala rum

i den sneda kvällssolens vänlighet

Allt det drömska är min verklighet

som kvällens ljusa vind


Hela himlen är mitt blåa tak

och träden mina väggar

Fåglarna är mina tankar

koltrastens sång är min


Jag tittar upp i tallen

röd av solens varma ljus

Sätter mig där på en gren med min blick

och tittar ner i tankarna


Jag ser hur det är att sitta där

se världen från mitt skydd av grenar

En liten bit av en evighet

eller en större bit av nu.


Havsreflexer på solen

aug 2003

Genom tallens grenar glimmar

en strimma av flytande guld

under välstoppat molntäcke

precis där träden tar slut.


Jag tänker mig ett soldränkt lysande hav

med en varm salt vind i min höstkväll.


Så mörknar det mjukt rosa

tungt blågrått och guld

stilla bortom regn och svajande träd.

Kväll här som vid Yrisiams strand.


Sjuk September


Lövfällning!

15 sept 2003

Det virvlar rödgult i luften

mulna luften

Låt vinden föra bort infektioner


Jag är yr som ett höstlöv

döende löv

Låt mig falla långt härifrån


Ljusa starka disiga himmel

friska himmel

Låt mig bli mer som Du.


Följa dimman

27 sept 2003

Där dimman tätnar, längre bort

dit längtar jag, förtrollad som alltid

Förälskad i skönhet och onåbarhet

sådan njutning att vara vacker


Riskfri ensamhet, att gå vilse i

skrämd i tröstande mörker

Jag saknar ju inget

utom kärlek


Jag är besatt, jag vet, jag vet det så väl

Det tilltalar mig, drar mig till sig


Jag älskar ju mig och mitt vemod, min sorg

Vill vara mig, smärtan ingår


Men nog önskar jag mig

lite lycka ibland

Åh, snälla rädda mig från döden

den vackra.


Ensam med September

27 sept 2003

Regnkväll, vindkväll

höstvåt gatlykta

Rysa som höstlöv

under darrande sken


Frihet mörk av ensamhet

svajande längtan i träden

Regnblank stämningshöst

tomhet mjuk av droppdoft


Även vindar kan smeka

fuktigt mot huden

Hösten älskar mig

äntligen.


Nu kommer vinden igen

Jag sitter i den gamla, starka tallen,

vinden piskar små regndroppar mot mig,

konstigt, de träffar mig aldrig,

men jag känner deras våta kyla vina förbi,

jag ryser och burrar upp fjädrarna lite.

Jag sträcker försiktigt på vingarna

tittar ut mellan grenarna.

Det är småruggigt, gula fuktiga björklöv.


Min höst är kyla, fukt, ogästvänlig ensamhet

som gör mig varm och trygg i jämförelse.


Vemodet när sommaren tar slut räcker hela året,

för jag kan minnas sommaren.

En sorg och en uppgivenhet,

så ofrånkomligt, att det ger mig ro.


Som alltid, som nytt

30 sept 2003

Det måste vara höst nu

för allt är förändrat

jag är helt vid liv igen

trots min ensamhet

Med andedräkt som dimma


som försvinner under stjärnors små ljus.


Min kropp är så stark nu

min själ vädrar evighet

En sådan friskhetens höstkväll

med doftande aning om frost

Minnet av andra höstar blandas

med närvaron av det ständiga nuet


Visst är det väl höst nu

för nu känner jag kylan

jag känner mig varm igen

lockad till lycka

Men jag tror mig alltid få längta


tills jag försvinner under stjärnors små ljus.


Mörkret är alltid

    vackrare än jag minns

[höst]


Gränslig känsla

2 okt 2003

Ett overkligt dis

natten är ljus

obestämbar i gatlyktesken


Fuktsvalt och vindlöst

tiden är gömd

omöjligt försvunnen bland bladen.


Kyrktornet är mörkt

kyrktuppen tyst

tankarna ljuder med ojämn klang.


Gnissel av syrsor

i fågelform

en konstig magi i min höstvärld.


Kära förtrollning

mig trogen än

låter mig få allt utom sällskap.


Längtande ögon

spegelskuggor

är jag då den enda som ser mig?


Jag är så törstig

som marken var

nu har det regnat, med höstmörk kraft.


Genomlyst

20 okt 2003

Mjuk sol genom huvudets lövverk

får det att glänsa som blekt guld


Rödglödgade molnbergskedjor

omgärdar mitt främmande land


Tidig morgon i årstidskväll

nu vill hösten få mig att vaja


Jag lyser som ett litet löv

snart får det äntligen falla


Ett fall mot stjärnehård vintermark

där den sista solvärmen leker.


Snön ligger redan kvar

22 okt 2003

Flortunn snö på gröna blad,

än är livet inte fruset.


Mörkgrönt liv under sakta fall.


Vita luften ser mjuk och tät ut,

lövgula marken vitnar.


Täck över liv och död urskillningslöst,

dölj oss oväntat i skönhet.


Svep in oss i glömska och välkänd vinter.


Goda vinter, låt mig glömma,

ge mig frid att älska dig.


Blå skyar

nov 2003

Blå skyar

över november där jag vandrar

Svårt att veta om du skrattar

jag har nog feber men jag svävar

så lätt däruppe inga moln

                  

Månen döljer sig ännu

Inga stjärnor syns i ljuset 

som dröjer kvar

Trots att solen redan gömt sig

i en glödande rand


En vind, kyligt mjuk vid min sida

sveper in mig i tillfällig trygghet

håller om mig som du borde.


Kråkskrap

Svalkande regnvind genom fönsterspringan

en kråka skrapar mot luften

Jag undrar hur du ser ut nu

minns mer din intensiva närvaro

Jag ser genom disig vattenridå

det kunde kallas regn.


Mjuka November

27 nov 2003

Gråmatt dropptak, undervattensluft

blandar all smuts och sprider ut den


Jag ska dränka mig under himlens sorg

för att glömma all min egen


Dislätta höstvatten, du gömmer mig

döljer det hemska i dimma


En så mild uttryckslöshet

för min stackars själ att vila i


Mörkret är så glänsande mjukt

fukten blir en levande rörelse


Andas dina små droppar mot min kind

just nu får jag glömma allt


För jag orkar inte lyssna på annat

än vatten, brus och svalka


Det är inte kallt, knappt ens mörkt

ändå är det alldeles natt


Jag är så trött, men jag somnar inte

ändå är jag alldeles ledsen.


Världen vissnar

Mitt Olympos ruttnar

   höljt av våtkalla löv.

Brunsvarta gator

   klibbar fuktigt mot hösten.


Inte ens regnet står ut.


Gråsträva rop flyger ekande

   ur ovetande kråkors strupar.

Jag önskar jag kunde skrika sådär

   vilken befriande smärta!


Men städa bort all klibbande väta

   kom snö, kom frihet och tårar!

Jag hatar och missförstår smärtan

   misstar sorgen för ilska.


Mitt vackra Olympos ruttnar

   under försvinnande löv.

Berget går till vila och väntan

   för att vakna,

                         till vad?


Snögömma

5-6 dec 2003

Snömåne, molnmark

leker du vinter, December?


Vilka drömmar smälter

innan nästa dag

vilka känslor försvinner som frost?


Men nu leker vinden med din bortglömda snödoft


För nu är det leende

tandvitt i mörkret

innan de obarmhärtiga bristernas dagsljus


Himlen är blålila mot grönsvarta barr

mellan rodnande moln och kyrktakssnö


Jämnfärgat mörka, vita, röda moln

flyr från en sidenstark måne

mot den avgrund de aldrig når


För att lämna fri sikt åt stjärnorna


Vintern virvlar mitt nerkylda hår

med en förödande tjuskraft


Tallmörker gömmer gatlyktesken

som branddoften gömmer mitt missmod

i en njutning som snö genom månljus.


Träkarameller

dec 2003

En korg full av träkarameller

allting smakar fantasi

Så skapar vi hundar av pinnar

skrattar genom somrarna

Min syster, det är för alltid.


Och vi vet att myror är skalliga

det är nog inte många som tänker på det

men vi ser allt som är viktigt

Så sveder vi strandlök åt Pappan

som också ser hur viktigt det är


Och Mamman är en syster

så god som någon

Men egentligen är det vi två

våra världar lever och växer med oss

Visst ska vi väl leka för alltid?


Det är som jag drog mig till minnes

•-       ingenting


Genom hålet i himlen

8 dec 2003

Inatt kransas månen av regnbågsfärg

fullmåne suddad utav tunna moln

Över mörker och gammal snö

över ekot av mitt skrik


Så klar i alla färger, vit

som ett lufthål i mitt fängelse

Kanske är detta min flyktväg

men hur ska jag ta mig upp?


Genom hålet i himlen kan jag fly

men måste jag då inte till himlen först?


Natt till 23:e januari

2004

Nu sover jag inte

Ännu en gång

Med en annan Du vid min sida


Men denna sömnlöshet är så mycket bättre

än en som går över i min vanliga ensamhet


Snart får jag sova bäst jag kan

med hela nätterna för mig själv


Fast än jag är trött

är det nu jag får njuta

när nattsömnen störs av Din skönhet.


Trots att allt går för fort

8 feb 2004

Egentligen står tiden stilla

för alltid snöfall i en färglös skymning


Det finns ingen evighet ens, inga stjärnor

kyrkans klockor ringer in nästa tystnad


Alltid ska jag stå här

i trygga svarta kängor

Aldrig avgörs mitt öde

för ingenting händer någonsin


Världen rusar vildsint vidare

i avlägsna liv någon annanstans

Tiden går så långsamt här

att vi aldrig dör.


Mellanrum

20 feb 2004

Så. Livet går vidare.
Lika ensamt, lite friare, åtminstone för stunden.
Så det är väl bra, det låter som en liten förbättring, inte sant?
Vi låter det vara en förbättring.

Hur är det med livet? Lite bättre.
Det låter trevligt.

Har ingen aning om hur jag ska komma ur min situation.

Det är så tomt runtomkring.

Men jag får väl använda utrymmet till frihet och tankar.

Som jag brukade kunna...
Varför skulle jag inte kunna klara ensamheten igen?

Det är ju bara jag, jag är här, jag är alltid här,

jag försvinner inte ifrån mig.
Inte från andra heller, såvida de inte ber mig.
Men nu behöver jag vara snäll mot mig själv.


Mitt Stjärnfall

22 feb 2004, (till David)

Blank som natten och lika tyst
rakryggad, stark som en tårepil
Varmt levande och leende
skör som frusna tårar

Önskning vid ett vintrigt stjärnfall
men ditt fall var mörkare än stjärnans
Ändå lyser du för mig
ett ljus som skapar fladdrande skuggor

Du döljer allt så väl
men din hud är genomskinlig
Din svarta sorg ser på mig
utan att avslöja något


Marshjärta

Ett hjärta av fruset snöslask

tryckt mot asfalten


Min gamla vårliga längtan

5 mars 2004

Skrik min fantasi, lilla fågel

sådär vilt mot tidig fullmåne


Kallt och friskt, genast tyst igen

en sång sprättar upp mitt bröst


Det fladdrar levande förbi ibland

för att aldrig låta mig fångas helt


Det uppfyller mig aldrig fullständigt

så som dröm och minne visar det


Jag vet, men det är så lockande tydligt

i din kvittrande hitblåsta vårsekund.


Första koltrasten

mars 2004

Äntligen hör jag det magiska

årets första koltrastsång


Blekt skymningsljus, låg cirkelmåne

gul som vaniljsås, flyter ut i kanterna


En svart ljusglimt bland svarta träd.


Nu ska jag gå vilse

ut ur skogen



1:a försök "automatisk skrift"

11 april 2004

Frossan bryter mot stranden

i vilken värld som helst

Staketet viskar

över måsarnas lungor

den brutna fågelns hals


Vad ser vi, vill du leka?

Jag andas nästan inte än

och de är alla som min jury

Ingen vill röra vid mig

våga vidrör mig du


Titta vad det regnar

vill du simma?

Vi kan, som strömmen

som ett kors av mörka stenar

eller så är det bara snårets röst


Och livet ekar

Jag består ju nästan av ett eko

hur mycket minnen ska jag älska?

För det är alltid bara minnen kvar

de värmer inte lika bra


Aldrig har kärleken varit på riktigt

lånade stunder då kölden förträngs

Våga ge mig all närhet du kan

vänta dig bara kärlek av mig

Vi kan väl leka tills det tar slut?


Lamm & längtan

12 april 2004

Sången tränger sakta genom huden
som de vita vassa tänderna
som det minsta svarta lammets blick

Läppar mjukare än Längtan
förbannelse över min längtan
och min nära vän Tomhet

Trögflytande, mörkt och utan doft
ur ingenting alls ingenstans
från många omöjliga håll

Välkommen ut i mina ådror igen
jag hoppades nästan en stund
att slippa dig, tröttande Saknad

Vit, blank porslinsskål
tom och ren från blod
för vems blod skulle rymmas där?

Hjärtat svartnar av all blyerts
kan inte slippa känna just nu
ibland är det svårt att orka

Men allting susar rofyllt kring mig
kvällen slickar mig, mina sår
det är så skönt, låt mig somna evigt.


Ståplats

26 april 2004

och sedan dess känner jag ingenting.
det är befriande. men tråkigt. 

det är förresten typiskt mitt liv.

men hur ska jag kunna leta rätt på nån ledig plats i någons hjärta?

för bästa platserna är oftast upptagna.

men kanske kan få en ståplats bakom en pelare eller nåt...

föreställningen måste ju tyvärr vara sevärd också, värd biljetten.


Lek mig

12 april 2004

Lek mig, lek mig, lek mig,

kan jag älska på riktigt igen?

Känner jag igen kärlek?


Mjuka närhet, värm min själ

Gudar vad jag fryser!


Var det såhär illa?

Jag har visst lurat mig själv.

Det var skickligt, jag försöker igen!


För du är ju så jävla vacker.

Söta Mörker.

Jag vill falla i din beröring.


Det mjukbruna i dina ögon,

den flytande värmen i ditt bröst.

Det är allt jag vill ha av dig,

låt mig känna din förlamande kropp.


Förödande närhet, den sänker mig,

likgiltig för allt utom Värmen.


Rent blod

april 2004

Det flyger som svalorna brukade
tror jag
då när det nånsin var sommar
Men allting är bergen som stupar
det ser jag
huvudstupa i vattnet

Mörker och ansvarsfri ömhet
ge mig kärlek, det finns många sorter
vi får välja den utan löften

Du kan smeka min såriga kropp, utan risk
det blodet är inte ditt ansvar

Om jag lovar att vara osårbar
vill du riva mig då?

2008-07-17 @ 12:51:34 Permalink 2002-2004 Unga Värld Kommentarer (0) Trackbacks ()

Blå Boken (Som tallarna kallar)

Dikter 1995-2001
Blå boken (Som tallarna kallar)


Ödets väg

Om ödets väg är lång och kort

blir du till slut där

och ingen annan, du och jag

men du stannar här


Du är som klockan

går och går

men här är jag

ensam står


Jag finns i mörkret

överallt

jag vill ha ljus

men stannar kvar


Musen (haiku)

En mild vind blåser

i det nattsvala regnet

mot fjärran skogar


Vargarna ylar

fyllda av mörkrets vemod

tornfalken ropar


Den falk som flyger

hela landskapet ser han

leker med vinden


Månen är så rund

den dansar med stjärnorna

ler benvitt mot mig


Morgonen nalkas

mörkret skingrar sig sakta

rimfrosten gnistrar


Fåglarna vaknar

så fria i gryningen

en ny dag är här


Så tyst faller snön

över ett fruset landskap

marken hård och vit


I den kalla snön

med ett rönnbär i tassen

nu går spåren hem.


Vintersorg

Säg vilka hjärtan brister

som inte kärlek kännt

Man lever väl på hoppet

när intet annat är


En mörk och frostig kyrkogård

där blåser sorgen kall

De mossbelupna gravar

aldrig kärlek kännt


Vår frusna värld bär sorg

det enda liv vi har

En sång om frid och värme

från forna lyckans dar.


Smältvår

Blötsnön ligger i drivor kvar

den tidiga våren smyger sig på

Fåglar kvittrar och sjunger till svar

åt smältvattnets porlande å


Nu är min tid

min härliga vår

Jag längtat, väntat och saknat dig så


Nu vill jag leva

här vill jag bo

Det finns inget liv utan våren.


En liten båt i tårar

1999, Bulgarien

Du kan gråta, du kan klaga

du kan jämra dig och be

Sorgen löser upp ditt hjärta

eller kramar det till sten

Släpp ut din sorg och glädje

låt dem blandas fritt och lätt

Sorgen stannar inte länge

under tak av sol och regn


Låt din smärta bli till glädje

dina tårar till en flod

Glädje bygger båten

med ett segel utav mod

Styr ut och bort från stranden

där svek och smärta bor

Över tåreflodens vatten

blåser vinden vart du vill.


Krig

1995

Krigstrumman ljuder

alla flyr

bort emot skogen

till en ensam myr

För att kanske där få vara ifred

Men djuren krigar också

de har smittats

av människans raseri.


Aftonvisa i Paradiset

Det är afton i paradiset

en mild vind sveper förbi

När daggen faller så sakta

sluter blommorna sig


Det är afton i paradiset

en afton så skön och så klar

Där dansar älvorna ringdans

till koltrastens silverflöjt


Min afton i paradiset

är här i syrenernas doft

Medan nymånens tunna skiva

vandrar med stjärnorna


Det är afton i paradiset

änglarna nynnar i kör

Men mitt paradis är på Jorden

där nattskärran skriker

god natt!


Jaså

Den hårde, den kalle, den likgiltige

hans känslor blåste bort i en storm

Förhärdad i själen, har sett världens ondska

blir så själv en del av den till slut


Förstår inte själv, bryr sig väl knappast

världen går under och han med den.


Sagovinter

Vackra vita vintervärld

varar som varje år

blott allt för kort


Jag ska be en gång

att vi får en sån jul

med snötäckta tak

som i sagan.


Möte

Att springa, att ropa, att hoppas!

Att stanna,

att sucka,

att vända och gå.


Efter regnet

Mörkt regnglänsande bladverk

speglas över stillnande vattenyta.

Smala solstrimmor längs mjukgrön mossa

vajande träd i kvällsvinden.

En koltrast drillar.

Tystnad.


Septembermorgon

sept 1999

Glänsande droppar mot fönsterglaset

mot en morgongrå himmel

Där flaxar en kråka

och måsarna vaknar

till århundradets sista september.





2000-tal

Hur ska jag kunna skriva år 2000?

Jag lever ju på 1900-talet.

Min diktsamling för det nya,

skrämmande stora årtusendet.

Jag kanske kan blidka det - med dikter!


Dikt under nattvalvet

2 feb 2000

Skapade av stjärnstoff går vi,

blickar upp mot nattens sky.


Fyllda utav drömmar ser vi,

månen, som från dagen flyr.


Flyr i nattens slöja,

hos ensamheten tryggt.


Himlen är av sammet,

ljuset är av liv.


Regnets dans

13 feb 2000

Falla tungt och smattrande

klinga ljust och lätt

Rassla över trädens blad

blåsas med i vinden


Kasta sig ur skyn

fri att flyga bort

Ringar över vattenytan

stilla tunnas ut.


Befriad av snö

8-9 mars 2000, midnatt

Så stilla. Så ljust i natten.


Ljudet av snöflingors dalande.

Mjukt och helande kärleksfullt,

döljer världen i lätthet.


Så är skymningsljus,

fastän midnatt.

Suddar konturerna runda.


Tyst, tomt och ödsligt,

men lugnande, leende svalt.

Viskande tröstande, rädslan försvunnen,

sinnet lättar, dansar med snön.


Tystnadens rike

14 mars 2000

Här är varken ljus eller mörker

en evig halvdager.

Där fåglar drillat ljust och lätt

kala mörka grenar.


En isgrå vinande vind

sveper bort alla minnen för sorgen.


Här härskar endast tystnad.


Fågelns sång är död.


Plui nocturne

28 avril 2000

Une nuit en decembre,

les ètoiles regardent dans ma chambre.

Ils semblent avoir des yeux,

et dehors, il pleut.


Je m'asseois dans ma fenêtre,

pendant la plui tombe.

Quelle belle nuit, que je vois,

il pleut des ètoiles!


Till lille Hådig

27 jan 2001 (död 16 nov 2000)

Honung tänker äventyr

vilar i sommarevighet

lycklig hoppas jag.


Grottan

21 dec 2000 (till siri-melodin som Ewe komponerade)

Mörka regnglänsande blad

droppar gör ringar över mitt mörka vatten

sorgens skuggor dansar

blir till speglingar över vattenytan


De fuktigt glittrande grottväggarna

stänger in mig, men jag vill inte ut


Det är tyst i min grotta

inga fåglar under jorden

Där finns inget liv

kanske är jag också död


Så ensam är min kalla grotta


Men med regnet som faller

vittrar stenen i mitt bröst


Kanske sörjandet bevekar sorgen.


Skålens hemlighet

Sorgen viker

  tillbaka in

Djur väntar

  någonting

  levande än

    och himlen det

Skålen är

  och i den

(det).


Som tallarna kallar

23 jan 2001

Nu snöar det igen

livet blir vitt

av virvlande lekande nysnö

Januari som varit vår och höst

blir till yrande vinter


Tallarnas snötyngda grenar

vinkar sakta i vinden

Kom stig in i vår snögömda värld

andas in vår friska vinter

Trampa upp en stig över snötäckta fält!


Vår emellan

25 jan 2001

Det doftar barr och mossa

bland snön som ligger kvar

Det gröna är så vackert

som i en sommarskog


Nu känns det som en tidig vår

fast vi har vintern kvar

Igår gick spår av kattassar

över orörd snö


Om träd

maj 2001

Träd är mystiska varelser

med en djup och tankfull själ

Men du tillåter dig inte alltid

deras gröna frid


Tallhem

3 maj 2001, trädgården i Enskede

Jag sitter i mitt svala rum

i den sneda kvällssolens vänlighet

Allt det drömska är min verklighet

som kvällens ljusa vind


Hela himlen är mitt blåa tak

och träden mina väggar

Fåglarna är mina tankar

koltrastens sång är min


Jag tittar upp i tallen

röd av solens varma ljus

Sätter mig där på en gren med min blick

och tittar ner i tankarna


Jag ser hur det är att sitta där

se världen från mitt skydd av grenar

En liten bit av en evighet

eller en större bit av nu.


Tankar efter en mulen dag

14 maj 2001

Så regnar det då äntligen

ur en himmel som varit grå och tung

ända sedan morgonen


Vad det prasslar över löven

och hur trastarna pratar


Droppar trummar lätt mot fönsterblecket


Nu blir jorden svart

och bladen regnmörka


Körsbärsträdens blomdoft

känns svagare i regnet

men förs ändå med utav den lätta vind

som skapas när det faller


Klart sjunger koltrasten igen

som så ofta dessa kvällar

Hans sång känns också som en doft

som sprids som körsbärsblommens


Jag slås av dess stillhets makt på mig

som alltid vid svala aftonregn


Vilken befriad känsla världen får

när det så regnar, äntligen.


Miss-sommar

Midsommar 2001

Midsommarkvällens köld är hård

stjärnorna rysa och rymma

Alla äta vid ensligt bord

djupt under trädgårdens dimma


Kattan tassar sin kalla ban

frosten är vit på soppa och barn

Frosten är vit över taken

gästerna fryser om baken.


Svart onsdag den trettonde

13 juni 2001, till lille Isla, morgonen han återgick till världen

Min älskling, lilla hamstervän

ska våra vägar skiljas här?

Jag hoppats få se Dig länge än

men man vet ju aldrig när

en litens ork tar slut

och själen smyger sig ut.


Jag vet, min vän är alltid Du

men det gör ont i mig.

Tårar väter min tankar nu

när de gå till Dig.


Trots att jag nu känner smärta

är glädjen alltid mer

att jag känner Dig, lilla goda hjärta

så mellan tårarna, jag ler.


Islig, Du min lilla sparv

fick i ditt hamsterarv

att leva glatt och runt, men kort

nu var det dags att flyga bort.


Min hamster som fått vingar

Du Dig som en molntuss svingar

att leka med Din hamsterBror

i hamsterhimlen är Du stor.


Hemkomst i junifredag

juni 2003

Så är vi äntligt hemma,

bland blåklockor och rosa klett.

En koltrast kastar sig till hälsning

som om han porlar "välkommen!"


Sedan den runda, grönögda,

du har väl saknat mig, min katt?

Så kommer sonen, mörk och snabb,

studsande i vild galopp.

Förvånas "å, är du hemma nu!"

lägger sig sedan oberörd,

vid den vita stenen, hos sin mor.


Här hemma står tiden still,

en lugn och lummigt grön berså,

som aldrig nås av världens storm,

det känns att ingenting förändras här.


Jag är borta en vecka, oändliga år,

men kommer alltid tillbaka hit.

Om en evighet, eller en stund.

Gurkörtsblommor lyser blå,

får falla mjukt mot marken.


Allting är sig likt, men nytt,

så självklart efter resan.

Det har levt vidare, magin förtätats,

trots att jag inte varit här.

Veronikor har lämnat plats åt vitklöver i hemlighet,

jordgubbar har mognat, långt ifrån mig.


Så långt borta jag har varit,

en sådan närhet har jag nu.

Naturen sluter in mig i sin grönska och sin frid.


Min längtan drar mig alltid hem.


In i en skog, över en äng, upp i en tall, över ett berg,

ner i ett hav, uppför en flod,

högt upp mot molnen, kanske solen,

rätt ner i trädgården, just hit.


Jag bor allt mest i sommaren.


Kväll bland björk och tall

1:a juli 2001

En första kväll i julis stillhet

tunna fjädermoln och gråare

månen på en blekblå himmel


Den ser på solen som går ner

i silversjöar mellan molnen

bakom vita grenar och mörka löv


Tornseglare klipper med vingarna

svarta mot himlen men glänser i guld

när de vänder vingarna mot solen


Bland björkens solfläckade grenar

speglas skuggan av en kyrka

som revs för länge sedan


Kyrkans klockor slår i minnet

i tid som hänger kvar


Ett bortglömt eko

av en sång

om måne mellan tallar

och solnedgång i björklöv.


Kvällsvilja

1 juli 2001

En fiskmås flyger fri

under stark blå himmel

och moln som aprikosmos


Det kvittrar, brusar, surrar, susar

med full doft i sommarkvällen


Kring små nyponrosor, kaprifol

vallmo, tobaksblommor och pion

högt ängsgräs, klöver och tusen små skönor


Fåglar skriker i en tung gammal björk

luften känns som en hälsodryck


Man kunde lägga sig i en säng av grönt.

och vi stänger in oss mellan fyra väggar!

Tur att man hittat på fönster.


Men tänk att sova högt bland löv

vaja i vinden och susa, fri som ett fågelrop


Att bo i en bokskog

i snett aftonljus

om det alltid var sommar.


Nattgräs

4 juli 2001

Livet känns evigt och underbart

med svalt gräs under fötterna


Min värld i vila efter dagen

med sol på himmel utan moln


Nu andas livet lugnt och starkt

de friska dofterna i vinden

Dagens trötthet och hetta försvinner

jag vaknar på nytt med kvällen


Bland högt gräs och blåklockor

är natten mjuk och trygg

Jag sträcker ut mig på rygg en stund

mot den enda stjärna som ser mig


Nu sitter jag still, nöjd och mild

på en gräsbevuxen stig

där största faran är en mygga

som surrar tätt förbi


Droppar gnistrande som stjärnor

sveper nyponrosens gröna blad

i saga och onåbart skimmer


Det råder en sådan frihet här

bland klöverblom och rosenblad

jag tror väl ingenting kan vara bättre

än ett liv här i vår sköna dal


Men gräsets svala gröna frid

drar mig till sömns i sin famn


Evighetens tankar rinner undan

i stor blå sommarnatt.

2008-07-17 @ 12:31:45 Permalink 1995-2001 Blå Boken Kommentarer (0) Trackbacks ()

Varannan tanke [trastkols visor]

Varannan tanke

16 juli 2008


Det slog mig nyss uppå den stig

som genom livet går:

När varannan tanke går till Dig

mig ingen oro når


Om faror ändå hopar sig

och allt mig sorger spår

När ödet gör sig lustelig

och flätar tyngder i mitt hår


Om dagen blir mig vämjelig

min uppgift allt för svår

Om natten tycks mig märkelig

jag mörka vägar trår


När varannan tanke går till Dig

mig ingen oro når


När världen rustar sig till krig

och minnen blir till sår

När döden blir mig allt för vig

och varje säng en bår


När tiden går så saktelig

och sorger hjärtat flår

När livets vinter blir för isig

och aldrig byts till vår


När varannan tanke går till Dig

mig ingen oro når


Vill du då alltid hava mig

i kärleks alla år

Och säga åt min oro: tig!

men älska varje tår


När varje tanke är för Dig

mig ingen oro når

2008-07-17 @ 12:19:59 Permalink 2007-2008 Trastkols Visor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Semlas morgonvisa [trastkols visor]

Semlas morgonvisa

kastaria 2008


Denna morgon som varje morgon

fågeln vaknar och sjunger med

Denna morgon som varje morgon

solen vaknar och ser min nöd


Ser att jag frusit där under fällen

ser att jag kräver ett leende  :||

2008-07-17 @ 12:19:09 Permalink 2007-2008 Trastkols Visor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vänd åter [trastkols visor]

Vänd åter

26 maj 2008


När vinden inget viskar

när inga gudar hör

när himlens tårar piskar

när alla böner dör


Vänd åter till mig, kära

då älskar jag dig än

Då vill jag ha dig nära

som var min hjärtevän


När huden doftar sommarsol

och dansen går på tå

jag minns dig i din bästa kjol

när vi dansade, vi två


Vänd åter...


När stugan är en liten borg

vars väggar allting tål

men jag inte skyddas från min sorg

den inre eldens bål


Vänd åter...


När jag är ung i sinnet

och sommarnatten mild

Är det ändå mest i minnet

som jag är fri och vild


Vänd åter...


När dagen inget vinner

på frågor som jag sport

När alla drömmar brinner

på brasan som jag gjort


Vänd åter...


När kvällen återvänder

och livet somnar in

om du den en tanke sänder

som slutat vara din


Vänd åter...


När klockor slår för slutet

och fuktig är min kind

När allting är förflutet

och andas dödens vind


Vänd åter...

2008-07-17 @ 12:17:29 Permalink 2007-2008 Trastkols Visor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vill du slå mig följe [trastkols visor]

Vill du slå mig följe

26 maj 2008


Där stod en liten gosse

vid värdshusgrinden grå

Till vargens mörka mosse

han ämnade att gå


Jag måste plocka rötter

åt min syster som är sjuk

Om man går med lätta fötter

är mossen len och mjuk


Säg vill du slå mig följe

om så bara för en dag

Oss skogens makter dölje

om vi gå i vänners lag


Sist kom en liten flicka

och hörde hur han bad

Hon gav honom att dricka

och svarte sedan glad:


Visst vill jag slå dig följe

trots att jag är svag

Inga faror överskölje

de som gå i vänners lag


Så gick de ut i skogen
och grävde fram en rot

Sin svåra uppgift trogen
att finna systerns bot


Till världens fjärran ände

de sen tillsammans gick

Men ändock återvände

och sångens hyllning fick


Så vill du slå mig följe

om än bara för en dag

All världens makter dölje

de som gå i vänners lag.

2008-07-17 @ 12:12:37 Permalink 2007-2008 Trastkols Visor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lustiga Krogen [trastkols visor]

Lustiga krogen

Låt mig berätta om en krog
dit jag gick när jag var ung
Där drack man och sjöng tills alla log
och tömde helt ledigt sin pung

Den krogens namn så lustigt löd
det roar båd fanskap och from
Där skänktes ut ett sjuhelvetes mjöd
som passar båd tunga och gom

Och flickorna där är glada som jag
nekar de så vill de dansa
Så upp nu och härja till ljusan dag
här ska ingen tveka och svansa

Hade man hål i sin ficka
och inga penningar fann
Nog finge man sig att dricka
om man så tiggde mjöd med en spann!

Smedshustruns katt fick smak på vin
och började skratta och grina
han kråmade kring med ett enfaldigt flin
han blev rentutav en pina

Och gästerna dansa och mjödet rann
i struparna på allihopa
kärlek lovades, blodet brann
inget var för hemligt att ropa

Hela byn låg i bakrus och dagen svann
så går det när ingen är hemma
När alla vill sjunga fast ingen kan
och spelmannen inte kan stämma

Ja det var allt en lustig krog
där man kände sig som en kung
Där kunde man dricka tills man dog
eller tills man tömt sin pung.
2008-07-17 @ 11:59:36 Permalink 2007-2008 Trastkols Visor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Gud, gå med de Gamla [trastkols visor]

Gud, gå med de Gamla

Hur nådigt, om vintern i brasans sken
att lyssna på faror, som övervunnits ren
Men de resor som fullföljts, utan ett ljud
som en röd ros har de vissnat, i ditt namn, o Gud

Gud, gå med de gamla, som är döda och grå
men även med mina systrar, så levande och små
När de vandrar i harspår, som ungdomens bud
som en röd ros skall de vissna, i ditt namn, o Gud.

Jag var redo nyss, med min själ i min hand
med beslutsamhets vilja och mitt hjärta i brand
Men de löften jag sådde som väntande brud
som en röd ros har de vissnat, i ditt namn, o Gud.

Gud, gå med de gamla, som är döda och grå
men även med oss andra, som redan ditåt gå
Om vi vandrar i armod, eller guldbroderad skrud
som en röd ros skall vi vissna, i ditt namn, o Gud.
2008-07-17 @ 11:52:08 Permalink 2007-2008 Trastkols Visor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tack för att sjunga [Trastkols Visor]

Tack för att sjunga
10 april 2007
 
Tänk att få sitta på ett värdshus och sjunga
- men det är ju just det jag gör!
Tänk om ni ville glömma sorgerna tunga
glädjas åt det som ni hör

Tack för era öron, tack för er blick tack för att sjunga hos er jag fick! :||

Jag har drömt om att sjunga, just för er
alla, glada eller sorgsna, som jag ser
Att ni tar in en helkanna snart, jag ber
så hinner jag sjunga mer!

Tack för era öron, tack för er blick tack för att sjunga hos er jag fick! :||

Jag kan sjunga som om jag var utan törst
låt mig bara få släcka den först!
Ja, låt mig få värma min skrovliga röst
att den sedan kan få bli eder till tröst

Tack för era öron, tack för er blick tack för att sjunga hos er jag fick! :||

Tänk att få sitta på ett värdshus och sjunga
- men det är ju just det jag gör!
Tänk om ni ville skratta, gamla som unga
- men det är ju just vad ni gör!

Tack för era öron, tack för er blick tack för att sjunga hos er jag fick!
Tack för era öron, tack för just Dig tack för er alla, tack för mig!
2008-07-17 @ 11:48:33 Permalink 2007-2008 Trastkols Visor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mulenkvälla visan [Trastkols Visor]

Mulenkvälla visan
9 april 2007

När längst bort under molnen
jag skymtar solnedgång
längs randen där en kråka flyr
är hus och tallar små

Då sjunger jag, i kvällningen
mitt hjärtas vemod gläds
jag mjuknar emot stugvärmen
och tanken bortåt nå

För allt jag vill är äventyr
men håll min kalla hand
fastän jag vänder bort min blick
jag ville vara två

Jag sjunger för att blidka er
men också hjärtats gråt
Det tycks vara kvällens öde
att alltid längta så
2008-07-17 @ 11:41:09 Permalink 2007-2008 Trastkols Visor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Skeppet Friheten [Trastkols Visor]

Skeppet Friheten
10 april 2007
 
Ett skepp
med tåg av jungfruhår
det går där vattnet är djupast
snabbare än sol över vattnet
Aldrig gå det på grund

Dess män
är starka som vindarna
skönare än stjärnorna de följer
de trotsar de vildaste vatten
Aldrig gå de på grund

Dessa män
som kan prata med vågorna
ser måsarna som sina bröder
kan dansa med sjöjungfrur
Aldrig gå de iland

Detta skepp
som är vitnat av havets salt
det bärs av sjöfåglars suckar
och seglar med sjömännens hopp
Aldrig kan det nå land.
2008-07-17 @ 11:37:19 Permalink 2007-2008 Trastkols Visor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Härolden Herman [Trastkols Visor]

Härolden Herman (oberoende alitterationer)

Härolden Herman har härliga händer
han härjar helt hänförd hos härdade horor
Hanna hörs håna hans håriga haka
han hänger sig hellre åt hulda Helena

Hör här vad som hänt halva hösten:
Han hittas het i en hämningslös härva
hakar loss hennes hundra hyskor
hoppas hiva hem hela henne
Hatad som hundan, en hostande hagga
hindrar hans hemfärd med hårdhänta handskar

Hämmad av hyvlingar och hiskliga hot
hickande harig i hast hemåt härden
Hoppas hålla sig undan halvering
håller han hart när hurtig hast
hickande höjs ett hipp hipp hurra
hyllar han hedern hos heliga höns?

Herman från hejdukars hav
Han haltar hem färdig från frestelsens fana
fruktansvärt förvirrad förresten
2008-07-17 @ 11:34:38 Permalink 2007-2008 Trastkols Visor Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sök i bloggen
Senaste inläggen
Kategorier
Arkiv
Länkar
RSS 2.0