end of skrivkramp?

det är vad jag hoppas,
för när jag skriver, som jag gör nu, känner jag ingen anledning att vara missnöjd med mig själv eller må dåligt över något. åh vad jag vill skriva.

nu ska jag skriva synopsis till mina romanprojekt. åtminstone de äldsta, så jag kommer loss nån gång.





Sverige igen - hemma?

sverige igen

allt jag gör verkar vara ett rop på hjälp

Jävligt märklig värld vi lever i. Jag kan inte påverka något, inte ens mitt eget liv, men plötsligt reagerar någon på något jag gör. Säger ifrån, för jag gör något konstigt, något stört, något som skadar fler än mig själv. Hon säger ifrån. Och lyssnar. Och jag blir påmind om vad som är viktigt i livet. Och vad som är vilseledande, som bara distraherar mig från mina egentliga livsuppgifter.

 

Jag vill inte vara som jag blivit.

 

 



-- Måla i mars --

Vandra i sol över is, utan brådska
med glädje: gör någon annan en tjänst
var redo att uppleva nuet

Måla tills behovet stillas, för stunden
känn som musiken du lyssnar på
spela den som om du var där

Hör vad de säger när du passerar på gatan
le när de pratar om dig
Var som om det betydde något
som om det var din dagsuppgift

Andas in denna outsinliga vår
som om det alltid kommer fler
nya vårdagar till Dig

Vidrör världen med dina ögon
som en musiker rör sina strängar

Se dig om som en livskonstnär
se det som livets stora konst
att njuta utan anledning.

interview eller inte view, det är frågan

Var precis på intervju för ett jobb på ett garden center,
verkade gå rätt bra, utom att det tog mig typ 4 timmar och 10£ return att ta mig dit
och att det verkar sjukt okreativt.

För att vara ett dead end temporary job, är det nog rätt ok, utom att de vill ha mig permanently...
Egentligen borde jag väl inse att jag kommer bli uttråkad till döds av att bara packa upp prylar, ordna dem lite fint i hyllorna och prismärka. Alltså hur världsomvälvande är de arbetsuppgifterna efter en vecka?

Och skulle jag hitta nånstans att bo i Närheten?

Funderar istället på att bli miljöpolitiker, art director, allmän miljöreklamare (kan det finnas nån marknad för det tro? det vore fint) eller nåt annat kreativt eller världsförändrande.

Förresten är engelska nyckelpigor skitknasiga. Jättepillemariska med rött på svart istället för det normala svart på rött. Jaja, whatever flicks your hamsterwings, antar jag.





florist - um, visst..?

Jaså minsann, så det säger ni. Nu är jag alltså i Basingstoke? Ungefär mittemellan den lilla ort jag nyss bodde på och London. Liiiite bättre tågförbindelser härifrån bara då! Dessutom kan man tvätta håret här, utan att mer än hälften av balsamet fortfarande sitter kvar och klistrar håret lite lagom missklädsamt mot skulten.

Nu är tanken att jag ska söka jobb.

Idag har jag fått för mig att FLORIST borde vara aningen mer glamoröst än att rensa ogräs på löpande band. Jag har också fått för mig att det faktiskt är ett jobb jag borde klara av, kreativt och lite puttinuttigt. Känns som om det finns blomsteraffärer lite varstans i världen, därför kan det vara  enkelt att skaffa nytt jobb om man flyttar, vilket jag tydligen gör, ungefär jätteofta.

Därför söker jag nu floristjobb kring Basingstoke och London. Och kring Stockholm och Göteborg, det skadar inte att söka jobb på ställen man vill bo på.

Har varit härligt uppstressad hela dagen, tur att jag gick ut på en nervlugnande promenad, annars hade jag fortfarande mått pyton nu. Jävligt fint häromkring faktiskt. Hittade, bland annat, en sittvänlig trädstam som lutade sig ut över ett litet vattendrag. Solen reflekterades mot vattenytan och skimrade drömskt över murgrönan på en liten bro, vattnet var så klart att sandbotten lyste fram. Då ville jag gråta lite, i vemod. Kändes som Västkusten, Uppsala och Frankrike på samma gång. Men jag grät inte, för jag är inte så bra på det.

Som kanske tydligt framgår av detta inlägg, är jag alltså (som vanligt?) en blandning av vemodig, äventyrslysten, mentalt trött, stressad som tusan, konstruktiv och ineffektiv. Oh, och labil?!





RSS 2.0