Utanför ramarna

Tredje praktikveckan har jag redan kommit halvvägs på nu.

Ibland känns mitt liv lite surrealistiskt, eller oftast faktiskt, men ibland rentav intressant! Jag provar ju faktiskt just nu på livet som hemlös, vet i stort sett inte från en vecka till nästa var jag ska bo någonstans. Men en hemlös med vänner och kontakter, utan missbruksproblem! Ja, inga missbruksklassade missbruk åtminstone...
Plötsligt hade jag fått praktik i Göteborg, var tvungen att hipp hepp skutta dit och hoppas att jag fick hyra lite rum här och var, hittills har både praktik och boende fungerat! Även om jag inte kan BEGRIPA hur mänskan som äger mitt rum kan sova i en så HÅRD SÄNG varenda natt! Jag är konstant småsömnig och har ont i ryggen...

Sen efter det, i höst, ska jag plötsligt plötsligt ha praktik på Tengbom i Stockholm! Riktig fin bra praktik som tar mig ännu närmare finalen på min utbildning! Två månader minst.
Och NU får jag plötsligt snigelpost från ENGLAND, för plantskolan som jag trodde hade glömt mig, vill anställa mig i ett år och jag måste be att få komma senare pågrundav Tengbompraktiken!

Spännande liv. Jag väntar nyfiket på den rafflande fortsättningen.

Innan jag fick veta det, för en liten vecka sedan... så var jag i mitt Göteborg, på Ramberget, på Hisingen där min mor växte upp. Men kände mig märkligt frånvarande.

Jag registrerar, men jag upplever inte
är jag så trött - men vad saknas?

Om jag griper tag i det böljande gräset
med handen, känner, öppnar mig
så minns jag andra tillfällen
då jag upplevde gräs och skog
jag minns, men är långt ifrån nuet

Vad fattas för känslan av äkthet
vad lider jag av för brist?
Mina tinningar smärtar, men vinden smeker
(över berget)
dånar i frasande träd.





Kåldolmar


Sitter i mitt tillfälligt hyrda rum på Hisingen i ett för dagen soligt Göteborg.

Har denna söndag haft min första sovmorgon sedan praktiken började, efter en välförtjänt vilsam lördag. Idag börjar jag dagen med Kåldolmar & Kalsipper, samtidigt som jag bakar scones till sen söndagsfrukost.

Vi ska ju nämligen spela lite teater när jag återvänder till Hufvudstaden, så jag måste lyssna in mig lite på Nationalteatern, var väl snart två decennier sedan jag egentligen lyssnade på detdär...

Jag har faktiskt funderat på om jag inte ska ta och äta vegetariska kåldolmar nån lunch, bara för att verkligen sätta mig in det :P men kanske inte måste ha kallingar på mig va..?

I eftermiddag är det födelsedagsfika för min hedersmosters dotter, som är hemma från Stockholm dagen till ära. Hon ska få en present och jag ska få lite tårta, rättvisan är fullkomlig. ^,^


Och när jag ändå känner mig givmild, ska ni få gissa vad dethär är:



Nice, huh? Ni kan få se den i en ännu värre vinkel snart om ni vill :D




Framme i Götet, dagen innan praktik

Igår hittade jag trots allt en sistaminutenbiljett till Göteborg!

Så, resan gick fint och nu är man på den regniga västkusten! Luften är härlig och molnen tunga, världen här i väster är mulen men behaglig. Så nu gäller det bara att jag hittar till stadsbyggnadskontoret imorn ^^

Tills dess förbereder jag mig mentalt, bland annat genom att lyssna på Alanis Morissette, härlig gammal skiva från 1995 som jag hittade här i det rum jag ska bo i de närmsta tre veckorna.

Jag känner mig lugn. När jag väl kommit hit (ingen vet tydligen hur man hittar till denhär gatan, trots att alla jag frågade bodde i området... dessutom spöregnade det såklart) hälsade jag på min lånade sambo, packade upp, bäddade och tog en dusch. Sedan dess är det liksom bara morgondagen kvar att göra just nu, om man säger så.

Det är underbart.




Veckans troliga citat



Veckans troliga citat: "VAH, ska ni OCKSÅ ha kärnvapen? VI var ju FÖRST!!"




Och så dagens telefonkö: "Du har kommit till Chefen. Jag kan inte svara just nu, så lägg på så fort du kan."




omöjliga frågor som söker svar


Kom precis på mig själv med att besluta att, eftersom det är väldigt givande, jag borde unna mig att läsa mina bekantas bloggar oftare.
Sedan tänkte jag: Ja, men närdå? På skottdagar och mina andra oceaner av min lediga tid?

Crap.

Nu ska jag till jobbet och försöka plugga japanska samtidigt som jag är trevlig och säljer kläder.





mångsysslare på speed?

YAY jag gick hem från jobbet med min Helena och pratade om allt jag håller på med för tillfället.

Jag söker praktik. På olika ställen till olika tillfällen. Samtidigt som jag jobbar på  TVÅ jobb. Samtidigt som jag pluggar lite mer än heltid. Samtidigt som jag går och simmar två-tre dar i veckan.
Samt är social rätt ofta, både på dagtid och nedbrytande kvällstid inklusive olika drycker med vissa effekter på dagenefter.
Och stör mig på att jag inte hinner skriva.
Eller städa mitt rum.
Eller träffa alla mina vänner tillräckligt ofta.
Eller sy alla kläder jag planerat att sy.
Eller fullborda alla noveller, diktsamlingar och romaner, som jag ska leta förlag till......

Eller flytta alla berg jag någonsin hört talas om...?

Helena påpekade att de flesta skulle känna sig duktiga om de jobbade på ETT jobb och ändå hann träna.

Hon har så rätt. Men jag är ändå inte nöjd. Hm. Spännande!



Det är väl aldrig så att jag har lite höga förväntningar? Eller lite märklig tidsuppfattning? Eller har fått för mig att jag går på speed och orkar med hur mycket som helst?

Eller möjligen att jag värderar mig själv utifrån mina prestationer..? Neeeeeeee..... >.<




Mattad ute

Jag kom hem från Kastaria <3 och min lilla by Glimminge sent i söndags, trött efter rätt mycket slit, lite sömn, trevliga människor och något sorts värdefullt Liv...! Nu har jag bakat konstant i tre dar igen :P

Fortfarande matt. Kan jag ta och hämta mig snart? Antar att jag fick en släng av nån liten sjuka som visst gick bland några av oss, för riktigt såhär trött och huvudvärkig får jag inte vara annars, då blir jag irriterad faktiskt.

Har praktikintervju på fredag och vill gärna vara pigg och fräsch vid det tillfället! Innan dess ska jag dessutom lämna in min arkitekturkritikartikel samt komma ikapp i japanskan, har ju lektioner imorn! Jag piggas dock upp av det faktum att jag igår fick en praktikplats i göteborg i sommar, på stadsbyggnadskontoret. Thanks :D


Är ju dock som sagt en del att fixa med innan det.

Egentligen vill jag bara ligga i gräset, sjunga och umgås med mysiga människor. Eller rent av vara ifred och skriva.

Jag mår ganska bra tror jag. Bara så utmattad...




Ge mig bara regn. Regn och nyutslagna blad.





Snart Kastaria <3

imorn åker jag till Glimminge! ooooh hem till min lilla by där jag är en genomgullig liten bagarfru! som är arbetsnarkoman och lever för bakning och grannsämja!

krångel: åka kommunalt till bromma, hämta bil och "svägerska", köra tillbaka hem för att hämta alla tunga saker som ska knölas in i bilen och sedan:

SEDAN BÄR DET AV TILL KASTARIA

jag har faktiskt hunnit se fram emot det rent av!
var så stressad förut, men bestämde mig för att ge mig tid att packa och längta. så jag hoppas det blir nice

sedan kommer jag hem och kastar bullar på er! pussssssssss





högaktuell gammal självinsikt

Jag är egentligen för läskig för att ha ett vanligt yrke.
Vad jag vill förstärka och utveckla är ju mina egenheter,
min individualitet, mina avvikelser. De är jag.
Det andra är ju bara resten av världen!

(högaktuell självinsikt från 2007)



och så en känsloyttring från årets påskpyssel:


betongflamingo





kevlarsjäl?

ok, nu mår jag officiellt dåligt.

jag är ledsen och jag tänker vara hur labil jag känner för.

Love kramade mig idag. Det var hemskt att ha huvudet mot hans bröst och höra hans hjärta slå. Hur det slog lite snabbare. Känna hans doft. Han är verkligen hemsk.
(han kan ju inte behandla mig som om inget hänt när han precis sagt att han inte vill vara tillsammans med mig)


Jag vill bli snygg, otäck och manipulativ. Och döda er alla som ni dödat mig.


puss och hej

Lågtryck och apati


Det kanske är för att jag trots allt inte hinner med mig själv. (dvs trots att jag inte längre har ett förhållande, inte går i skolan varje dag, bara jobbar 1-3 ggr/vecka)
Kanske. För jag vet att det är mördande för mig, jag har inte tid och framförallt inte ro att skriva. På riktigt menar jag. Knappt några dikter och mina älskade romanprojekt... När i hela livet ska jag hinna? När får jag leva?

Så häromdagen kände jag mig sådär genomtrött på livet igen. Bara helt trött på allt, på att inte vara glad, på att inte se att jag gör något meningsfullt. Bara helt trött och apatisk. Inte trött som i hoppafrånettstupochdö, bara Trött. Utled. Mentalt trött.
En trötthet som sprider sig ut i musklerna och ögonen, som trär rep genom hälsenorna och knyter fast dem golvet.

Men visst, jag behöver ta ledigt lite ifrån allt praktiksökande, det är heltid just nu. Samtidigt som jag måste plugga både japanska och arkitekturkritik, samt pipa till simhallen för att inte gå sönder fysiskt också. Det är bara så svårt att slappna av och ta ledigt när man vet att det är jättedags att söka, i god tid så inte de få eventuella platser som finns i denhär äckla lågkonjunkturen försvinner för mig. För jag vill inte och kan inte plugga mer nu. Ge mig praktik och mening.

När jag egentligen bara vill blocka ut världen och skriva tills jag lyser. Lyser. Ja, så skulle det bli, verkligen. Jag undrar om jag skulle bli lyckligare i England, t.ex, eller varför har jag fått för mig att söka praktik där? Jag har alltid velat prova att leva och arbeta där. Eller är det ett flyktbeteende?

Men hellre flykt och liv, än apati.


blodig torso (halvleksversionen av min korsfästelse; kristi brud)



Tack för lånet


Jag kände till min lättnad att dörren var låst. Ingen hemma. Jag kunde låsa upp och gå in. Bara jag och den lägenhet där jag varit så mycket och känt mig så välkommen.

Hittade mina saker genast och lämnade tillbaka sådant jag lånat. (men jag glömde visst min tandborste, satan) Snabbt gick det.

Men att se den nya tapeten, som jag visste att de skulle sätta upp. Vad bra det blev. Och annat som inte angår mig längre.

Tomhet. Slut och tomhet.

Skrev en liten lapp och lade på hallmattan, ungefär där nyckeln borde landa när jag kastade in den genom brevlådan.



       Tack för lånet

                       /siri




Flugpapper



Fluga på papper i solen, är stillhet

är vår och oberörd vardag

att livet finns och kryper över orden

att jag egentligen bara måste andas

(för jag orkar ingenting annat)

.



Maratonplugg och annan fin stress

Det är tydligen samma väder här som i Norrland (Uppsala).
Jag bevisar det med att jag smet från pluggandet för att köpa kummin och jäst (ska baka knäcke), kom hem för typ 20 minuter sedan och har fortfarande inte känsel i fingrarna. Eller tårna, men dem skriver jag ju åtminstone sällan med, så det stör mindre.

Annars har jag nyligen blivit varse att de (de obevekliga makterna) har flyttat inlämningsdatum för min arkitekturkritikartikel så att jag plötsligt bara har till den 9:e april på mig. Vad fint av dem. Nu måste jag maratonläsaochskriva arkitekturkritik i två veckor.

Samtidigt ska jag plugga japanska som vanligt, simma 2-3 dar i veckan, söka praktikplats som en desperat student, hinna med fler provsångsomgångar hos I'm having your doll for dinner, försöka vara social, baka bröd och överleva mentalt. Bland annat.

Oh, och fixa tandläkartid hos några juver som tror att det är lönsamt att erbjuda mig en gratis undersökning! Gratulerar där!

TillrågapåALLT så har min dator fått för sig att det är fyndigt att skitspontant byta inmatningsspråk till engelska precis när som helst och väldigt ofta, så att jag får fel tecken och inte kan skriva å ä ö. Allt sedan jag installerade japansk inmatningsfunktion. Inte HELT logiskt tycker jag?


här: stjärnarkitekten LeCorbusier som ser ut som en märklig blandning av Harry Potter och Snape.



Knegarpoäng :D

upptäckte punktering på cykeln häromdagen. alltid olägligt.

Hah! Nu har jag lagat slangen!
Med egna händer, komplett med skadeanalys, avbändning av däck och slang, lokalisering av hål, sandpappring, påsmetning av vulkaniseringslösning, tillklippning och applicering av lagningslapp, med efterföljande inknölning av slang i och tillbakabändning av däck.

vuxenpoäng / manlighetspoäng / hantverkarpoäng!

Nu måste jag nog käka några ägg och en stadig bit blodpudding. :P

yesssssssss


observera den extremt manliga posen



Mig i Dig


Arm i arm
med henne eller mig
den diffusa känslan av
var slutar du, börjar jag
att plötsligt bli hel igen

känslan av att utan Dig är jag halv
så tydligt nu när vi är här
längtan till livet som var med Dig
och var har jag varit sedan dess?

jag önskar dig allt
kraft och mod, vad du vill
önskar dig allt jag vill ha
vill att du har trygghet, frihet och mer
men kan inte undvika att sakna

att gå arm i arm
med en viktig bit av mig
den halvan av mig
som är min Syster.




spontana samtidskommentarer

Jag anser mig i allmänhet vara tillräckligt insiktsfull för att begripa, att alla har olika referenspunkter och allas våra världar är olika uppbyggda med högst skilda medelpunkter och erfarenhetsbibliotek.
Trots detta kan jag ibland inte låta bli att Häpna över vanliga människors ganska unika spontana uttalanden.

Ibland är det lustigt. Oftare stör jag mig på det. Men åtminstone senare kan jag oftast roas av det.

Så nu ska jag plåga er lite. Hahah.
(mina reflektioner inom parentes)

Sagt av en kvinna utanför Eriksdalsbadet:
- Ligger det SÅ nära Skanstull, Eriksdalsbadet?! (eh, ja, var har du bott någonstans?)

Pojke modell mellanstadiet, i bassängen:
- Det är typ VARMT fast KALLT!  (..är du helt säker..? blivande bisexuell....?)

Bubblare:

Ett barn i bekantskapskretsen:
- Gelëgrodor är så UPPFRISKANDE! :D  (ja och TÄNK vad mycket C-vitamin det måste vara i geléhallon!)

Klasskompisar på GYMNASIET, i matsalen:
- Det RYKER om MATEN! O.O   (gaaah! födda imorse??)

Lite som de gånger när man är LITE mindre kär i Lo<3e:



Eller med andra ord: man kanske inte kan vara smart jämt. (..men kanske FÖRSÖKA??)






Allt känns avlägset


Yta, plikt och oreda

Men idag är till för skrivandet.

Oavsett mina åtaganden, ansvar, studier, plikter gentemot andra, min största plikt är mot mig och mitt liv. Min egen värld.

Och nu ser jag den lysa i diset.
Mellan fuktinvävda vinterkvistar,
tunna som spindelben.
Där löper stigen spegelblank,
hal av is och smältvatten.

Jag får inte nöja mig med att skriva OM skrivandet, kommentarer till min ordlösa situation. Det jag fruktar och undviker är mina egentliga ord, som jag vill skriva sedan så länge, som jag inte vågar misslyckas med. De som kommer att göra självkommenterandet överflödigt.





Sindy - Linda & Siri goes Modelhouse

Lindis + Siri modellar = Sindy

Och jag bevisar min förmåga att se galen ut på bild.  X-D
Dethär var enligt fotografen den mest kreativa pose som någon gjort på denhär stolen. Oh well, det säger mer om folk som låtit sig plåtas på den innan...




Sindy-Lindy ska få regera över sina bilder själv, men hon KAN inte harmas över att jag lägger upp två av mina favoritbilder på henne! Hon blir så bra på bild:

    (och ja, vi har samma strumpbyxor på oss)


And my poser-bitch-pics:

         



Tidigare inlägg
RSS 2.0