s i r i g r a n d

Introduktionsföreläsningar kan vara det tråkigaste jag vet, men detta var ändå det ultimata straffet.

Kl 9 samlades vi för att lyssna på engelska välkomstord uttalade på bästa göteborsk-svengelska. Därefter en oerhört sövande föreläsning om [insert meningslöst dravel here] på lika gubbsvensk engelska, följt av några tips om kurser i engelska (pinsamt!!) av en tant som inte ens uttalade konsonanterna rätt.
Men var det helt nödvändigt att vi efteråt Alla tvingades stå i kö till talarstolen för att få en liten avbockning vid vårat namn? Var det verkligen det effektivaste sättet? (vad är det för gräsligt hemligt fel på folket som organiserar denhär kursen..?)

Man kan tro att detta tagit hela dagen, ja så kändes det också, märkligt nog slutade det kl 10.

Och det var ju TUR eftersom vi måste hinna befinna oss på samma ställe för att registrera oss kl 12.40!!
BRÅTTOM!!
Och sedan MER introduktionsförelsäningar kl 15! Hur skulle vi hinna det om vi inte hade håltimmar av astronomisk skala runtomkring dessa LivsViktiga evenemang?!
15-17 hade vi alltså två mysiga svenskuttalade engelska introduktioner i olika salar, det enda som egentligen var bra, det var att vi fick ett schema. I slutet av allra sista föreläsningen. Smart, annars hade man kunnat smita innan..

och VARFÖR beslutar man sig för att låta just alla de lärare som är totalsämst på engelska, hålla i en engelskspråkig masterutbildning? WHY GOD, WHY?? ingen sa något relevant, alla hummade, ummade och eeh-ade,
alla tanter log fånigt.

Jah. Så det var första fåreläsningsdagen...   >.<