Utanför ramarna
Tredje praktikveckan har jag redan kommit halvvägs på nu.
Ibland känns mitt liv lite surrealistiskt, eller oftast faktiskt, men ibland rentav intressant! Jag provar ju faktiskt just nu på livet som hemlös, vet i stort sett inte från en vecka till nästa var jag ska bo någonstans. Men en hemlös med vänner och kontakter, utan missbruksproblem! Ja, inga missbruksklassade missbruk åtminstone...
Plötsligt hade jag fått praktik i Göteborg, var tvungen att hipp hepp skutta dit och hoppas att jag fick hyra lite rum här och var, hittills har både praktik och boende fungerat! Även om jag inte kan BEGRIPA hur mänskan som äger mitt rum kan sova i en så HÅRD SÄNG varenda natt! Jag är konstant småsömnig och har ont i ryggen...
Sen efter det, i höst, ska jag plötsligt plötsligt ha praktik på Tengbom i Stockholm! Riktig fin bra praktik som tar mig ännu närmare finalen på min utbildning! Två månader minst.
Och NU får jag plötsligt snigelpost från ENGLAND, för plantskolan som jag trodde hade glömt mig, vill anställa mig i ett år och jag måste be att få komma senare pågrundav Tengbompraktiken!
Spännande liv. Jag väntar nyfiket på den rafflande fortsättningen.
Innan jag fick veta det, för en liten vecka sedan... så var jag i mitt Göteborg, på Ramberget, på Hisingen där min mor växte upp. Men kände mig märkligt frånvarande.
Jag registrerar, men jag upplever inte
är jag så trött - men vad saknas?
Om jag griper tag i det böljande gräset
med handen, känner, öppnar mig
så minns jag andra tillfällen
då jag upplevde gräs och skog
jag minns, men är långt ifrån nuet
Vad fattas för känslan av äkthet
vad lider jag av för brist?
Mina tinningar smärtar, men vinden smeker
(över berget)
dånar i frasande träd.
Ibland känns mitt liv lite surrealistiskt, eller oftast faktiskt, men ibland rentav intressant! Jag provar ju faktiskt just nu på livet som hemlös, vet i stort sett inte från en vecka till nästa var jag ska bo någonstans. Men en hemlös med vänner och kontakter, utan missbruksproblem! Ja, inga missbruksklassade missbruk åtminstone...
Plötsligt hade jag fått praktik i Göteborg, var tvungen att hipp hepp skutta dit och hoppas att jag fick hyra lite rum här och var, hittills har både praktik och boende fungerat! Även om jag inte kan BEGRIPA hur mänskan som äger mitt rum kan sova i en så HÅRD SÄNG varenda natt! Jag är konstant småsömnig och har ont i ryggen...
Sen efter det, i höst, ska jag plötsligt plötsligt ha praktik på Tengbom i Stockholm! Riktig fin bra praktik som tar mig ännu närmare finalen på min utbildning! Två månader minst.
Och NU får jag plötsligt snigelpost från ENGLAND, för plantskolan som jag trodde hade glömt mig, vill anställa mig i ett år och jag måste be att få komma senare pågrundav Tengbompraktiken!
Spännande liv. Jag väntar nyfiket på den rafflande fortsättningen.
Innan jag fick veta det, för en liten vecka sedan... så var jag i mitt Göteborg, på Ramberget, på Hisingen där min mor växte upp. Men kände mig märkligt frånvarande.
Jag registrerar, men jag upplever inte
är jag så trött - men vad saknas?
Om jag griper tag i det böljande gräset
med handen, känner, öppnar mig
så minns jag andra tillfällen
då jag upplevde gräs och skog
jag minns, men är långt ifrån nuet
Vad fattas för känslan av äkthet
vad lider jag av för brist?
Mina tinningar smärtar, men vinden smeker
(över berget)
dånar i frasande träd.
Kåldolmar
Sitter i mitt tillfälligt hyrda rum på Hisingen i ett för dagen soligt Göteborg.
Har denna söndag haft min första sovmorgon sedan praktiken började, efter en välförtjänt vilsam lördag. Idag börjar jag dagen med Kåldolmar & Kalsipper, samtidigt som jag bakar scones till sen söndagsfrukost.
Vi ska ju nämligen spela lite teater när jag återvänder till Hufvudstaden, så jag måste lyssna in mig lite på Nationalteatern, var väl snart två decennier sedan jag egentligen lyssnade på detdär...
Jag har faktiskt funderat på om jag inte ska ta och äta vegetariska kåldolmar nån lunch, bara för att verkligen sätta mig in det :P men kanske inte måste ha kallingar på mig va..?
I eftermiddag är det födelsedagsfika för min hedersmosters dotter, som är hemma från Stockholm dagen till ära. Hon ska få en present och jag ska få lite tårta, rättvisan är fullkomlig. ^,^
Och när jag ändå känner mig givmild, ska ni få gissa vad dethär är:
Nice, huh? Ni kan få se den i en ännu värre vinkel snart om ni vill :D
Framme i Götet, dagen innan praktik
Igår hittade jag trots allt en sistaminutenbiljett till Göteborg!
Så, resan gick fint och nu är man på den regniga västkusten! Luften är härlig och molnen tunga, världen här i väster är mulen men behaglig. Så nu gäller det bara att jag hittar till stadsbyggnadskontoret imorn ^^
Tills dess förbereder jag mig mentalt, bland annat genom att lyssna på Alanis Morissette, härlig gammal skiva från 1995 som jag hittade här i det rum jag ska bo i de närmsta tre veckorna.
Jag känner mig lugn. När jag väl kommit hit (ingen vet tydligen hur man hittar till denhär gatan, trots att alla jag frågade bodde i området... dessutom spöregnade det såklart) hälsade jag på min lånade sambo, packade upp, bäddade och tog en dusch. Sedan dess är det liksom bara morgondagen kvar att göra just nu, om man säger så.
Det är underbart.
Så, resan gick fint och nu är man på den regniga västkusten! Luften är härlig och molnen tunga, världen här i väster är mulen men behaglig. Så nu gäller det bara att jag hittar till stadsbyggnadskontoret imorn ^^
Tills dess förbereder jag mig mentalt, bland annat genom att lyssna på Alanis Morissette, härlig gammal skiva från 1995 som jag hittade här i det rum jag ska bo i de närmsta tre veckorna.
Jag känner mig lugn. När jag väl kommit hit (ingen vet tydligen hur man hittar till denhär gatan, trots att alla jag frågade bodde i området... dessutom spöregnade det såklart) hälsade jag på min lånade sambo, packade upp, bäddade och tog en dusch. Sedan dess är det liksom bara morgondagen kvar att göra just nu, om man säger så.
Det är underbart.
