Inte utan min syster


Man går ensam genom livet.


Men inte riktigt ensam, om man har en syster.



Aldrig någonsin fullständigt ensam, för vi är alltid systrar.




(om vi båda var pingviner, skulle vi ändå tycka att det var helt normalt)



Ingen aning

Låter golvet vara min rygg
och musiken alla kroppsfunktioner
ingen drömmer någonsin

Med mörker i öronen och andetag
tunga hjärtslag som i underjorden
jag känns nära för en stund

Ljuspunkter lever av egna små ord
i väntan på allt som ska komma
innan storhetens rum

Om jag låter allting klarna
jag har faktiskt ingen aning
och förbereder under tiden

Men egentligen vill jag fly
till minnesplats och framtid
där jag lever i skapandet.






Natriumgul glänta

3 nov 2008
Jag kliver in här, vid en frusen sommarstig,
gläntan som är konserverad i ett sommarljus

Det gula skenet är som ifrån sned aftonsol,
varm tanke vid en frusen konstgjord sjö.

Men dimman är som morgondis
stillheten total.
Bladens skuggor illustrerar stannad tid
helt frusen i gult aftonljus

Lyktor, vita i den svarta dammen, en måne med 24 systrar

Och jag får frysa, stanna till och andas
ur min vardagsilska, möta evighet
gult perspektiv i gråkall dimma
en ensam plats här, innanför vägens brus

En häger skriker, vingar plötsliga och grå
den kastar sig iväg utöver mörkret

Och plötsligt är det inte kallt -
en sommarnatt med ord och mörker.



>.< mongomåndag

Du vet att det är måndag när

1) det faktiskt ÄR måndag.
2) introduktionen i skolan är seg som vanligt och det visar sig att det FORTFARANDE är förberedande uppgifter inför kursens egentliga huvuddel.
3) helgen är slut.
4) du har mens.
5) kursboken du ska läsa från pärm till pärm är amerikansk, dvs full av tomt prat.
6) kaffet i ritsalen smakar misosoppa.
7) din stolsgranne på kören är en kvinna som sjunger genomträngande falskt hela repetitionen.
8) du fortfarande frustar av ilska efter en timmes promenad hem från kören.




Men du vet att måndagen närmar sig sitt slut, när du stannar upp i en natriumgul glänta och Skriver!



RSS 2.0