Röd Champinjonfot
Dikter 2004-2006
Röd Champinjonfot (Drakens mörka mage)
tillägnade mina knytt: Fido & Johan
Stadens ljudliga kvällstystnad
Vårtörst
3 maj 2004
Regndis doftar nektar
vackra är vad vi är
En kvist som tappas genom luften
från strid mellan kråka och mås
Jag vet, du är förbjuden, nästan onåbar
men sträck ut ditt goda liv mot mig
jag lämnar inget märke
Svart plåttak regnvåta
koltrastsången tät som dis
Så vill jag sjunga, och som måsars skrik
ropar det i mig.
Susa mig fri
13 juni 2004
Susa mig, Blåa, någon annan stans
utplånande försommarkyla, uppfyll mig
Min lika blåa ullpläd igen
dess värme skyddar mot allt
Precis som måsarnas avlägsna rop
inte rör de väl mig
Låt dem tycka och härska som de vill
i värsta fall känner jag dem inte
Vad jag känner är måsropande doft av natt
bladmörkt natthimmelsljus
Nu är det sommar igen, förstår du
nu tänker jag vara lycklig och kall
fri tills jag når vila i famn.
Sjuk i junifönster
29 juni 2004
Ingen ser mig
och hur oerhört det är
hur betydelsefullt och evigt
Jag kan lika gärna sitta här
eller på en västkustklippa
som erkänd av naturen
Hör jag måsar, gräsklippare, regnet
det betyder inget
ingen ser mig
Så sitter jag här, overksam
sjuk i junifönster
ser bara till att andas
Det är jag som lever
ingen ser mig
men regnets friskhet når mig.
Kanske på hemväg
29 juni 2004
Jag ser lite dåligt
genom regndiset
Men där är mitt gröna berg
fjärran skogshorisonten
Så mycket närmare mig än allt som händer
allt jag borde tänka på
Nu spräckte blixten duvorna lugn
och åskan sjöng för mig
Friheten doftar så regngrönt
kanske hittar jag mig själv igen
För kanske var jag vilse
för långt ifrån mitt gröna berg.
Regn & Jag
29 juni 2004
I juniregn är jag tidlös
för det är samma doftande ljud
Omöjligt att avgöra
vem av mig som är nu
Då ingav det mig samma känsla
samma lena, mjuka lycka
Bara renaste regnfrid
och den kluckande åskan
Jag betyder inte mer än regnet
alltså finns jag överallt
Jag vidrör alla ytor
och rinner förorenad bort
Förstår du meningen med regnet?
som ett avbrott i återhållsamheten
Jag vill vara likadan
och nå lika avlägsna platser
Få möta din panna
få stenar att vittra
Ni skulle bara kalla mig Regn
Under himlar & seende berg
29 juni 2004
Ett försök att fånga känslan
av mäktig oändlighet
Att förstå hur hela världen kan se mig
utan att märka något
Hur kan jag vara så betydelselös
och se naturen så intensivt
Min känsla är så kraftfull
att alla borde höra mig
Jag skulle inte ens behöva ropa
men när jag smyger är jag alldeles dold
Öppet avslöjar jag mitt gömställe
kanske att det gömmer mig
Jag känner den levande marken och vinden
överlämnar mig helt i dess våld
Allt påverkas av mina tystlåtna tankar
sanningen händer i mig
Om jag försvann skulle ingen få veta det
men världen vore en annan
Jag är hela världens medelpunkt
men avgör ingenting.
Vandringssägen
Höstmelodier
7 juli 2004
Höstmelodier över fälten
hårdare än vind under grova moln
Björkstrimmor kantar hagen
runt kalvar och stora stenar
Rostiga nedhuggna lövkronor
vilar i vinrött gräs
Övergivna i höstlik sommar
utan höstens förändrande styrka
Men frukterna mognar igen
blodet rinner genom sommaren
Lavar försilvrar trötta granar
saknad trygghet kommer med värken
Regnet får dränka de oroande tonerna
för det finns så lite blod
Solen lägger kinden mot nya fält
flykten går mot turkos himmelsvidd.
Resdans
7 juli 2004
Djupt under himmelens skiftande skikt
glider vi hastande fram
Spegelblankt, solskimmerlöv
diket byter omärkligt skepnad
Lador faller sönder längs vägen
ungskog lämnar havreåker plats
Värmesjuk sjö med sugande dy
solskenet plågar även mig
Men lövskogen njuter sin soliga makt
mellan stråk av tallar
Ännu en lada sjunker samman
vi lämnar den kvar på slätten
Vi passerar allt, man vill blunda
omedveten och trygg
Världen är inte som den ser ut
endast det jag älskar finns
En kyrka, en skog, en blank kanal
vi reser ändå hem.
Vändpunkt
29 juli 2004
Friheten skimrar där borta vid kanten
eller är det en ny ensamhet?
kanske en ny sorts gemenskap
Där bortanför sommaren
en verklighets planer
en allvarligt menad förändring
Att permanent resa bort
vilken underlig tanke
och kanske min färdkost tar slut
Blir resesällskapet ensamhet?
inte ens systern kan följa mig
snart ensam med ensamheten
Trots all ångest: vet att jag älskar mitt liv
blir det bättre med denna förändring?
Vinsinnig vilja
30 juli 2004
Kyrkan sjunger genom höstförmiddag
när blev augusti höst?
När sommaren försvann i regn
med allt som borde ha hänt
Ändå har vi utvecklat livet
destruktivt och med kärlek
Viktig vänskap har jag hittat
hoppas att jag är god
Vinsinnigt vansinnig vilja
jag förvirrar mig nu igen
Men visst vet jag var jag har mig
trots att jag inte har dig
Min öppna och mjuka kärlek
får aldrig något tacksamt mål
Men kanske får jag ge lite kärlek ändå
tar du emot mig ibland?
Min för länge
30 juli 2004
Jag kan ana min önskans uppfyllelse
det gör mig avgrundsrädd
trots att jag aldrig tror det
och aldrig blir min längtan stillad
Min vindvandrings frihet, dans för det vilda
på villovägar i villrådig värld
den är mig kärare än allt
har jag varit min för länge?
Jag vet jag väver starka band
jag brukar få göra dem långa
hur blir det med friheten
om banden knyts från två håll?
Men ge mig mod, se min kärlek
lova mig lycka i sammetsnatt
jag vågar inte binda dig
för jag är för evigt fri
Mitt krav är att få älska
utan skrämda ben och snaror
Ska det vara svårt att försöka?
"jag vill se om jag älska dig"
Men jag är rädd för känslors styrka
kanske att de lyckas binda mig
Då skulle vi kunna kämpa tillsammans
för vår gemensamma frihet!
Drömmens fråga
natt till sista juli 2004
Vill du att jag äter dina bröst
som om de var smultron?
Vill du att jag älskar dig
som om du var min?
Vill du att jag ser din själ
som om allt var självklart?
Vill du bestämma om mitt liv
någonsin blir som förr?
Hemma på resande fot
12 sept 2004, Flogsta
Jag saknar måsar i höstvinden
som skulle skrika i mitt ställe
Vinden lyfter tallgrenar
men inga måsvingar
Ut genom dörren
som en liten mås
På jakt efter sånger
och annat troligt
Hur länge man letar
beror på känslan
hur stark är din ångest lilla vän?
Jag hittade en bild
i min egen penna
kanske finns det fler i nästa
In i huvudet
utan återvändo
Hur länge lever vi
egentligen?
Sagoknytt
Vad ser jag i dig
är det din skönhet
besjälad av min fantasi?
Vi är ju båda mytopater
kanske passar det fantasier
att fantisera om varandra
Som om våra inre samtalar
är sådant någonsin möjligt
eller är det underbar inbillning?
Myra med myggjagare
25 aug 2004
Jag tycker om hur din mun smakar
din andedräkt är god
Din hud doftar alldeles för gott
för jag har all tid för saknaden
Du känns så vackert
din tunna midja i randigt
mina händer vill dröja vid din bröstkorg
Varför ler du alltid innan du kysser mig?
så retsamt varmt och lekfullt
Du får vara långt borta och fri
men var nära i tanken..!
Du ser väl också att vi trivs?
vi sjunger samma sånger!
Så låt oss fortsätta precis såhär
fria och lite förälskade...
Du svider i mig
14 okt 2004, till Fido
Vad du svider i mig
så solklart i mörkret
En helt omöjlig närhet
kanske klokt att förneka
Förlåt mig min älskade
för jag vill älska dig
Ska jag tvingas sova
det leder till morgonen
Jag vill inte träffa dig
du är mig för kär
Hur ska du förstå min tystnad
så lätt för dig att såra mig
Vad svag jag är
men du sänder signaler
Hur kan jag annat än tillåta
att du leker med mig
Jag satsar så fel för din skull
får inte släppa allt sådär
Nu står glädje på spel
nu har jag något att förlora
En sorts inre frid igen
sluta slå den ur mig
Hur ska jag kunna glömma dig
utan att förlora dig?
Farligt impulsiv är du, goda
jag sådär kravlöst öppen, naiv?
Ser du vad du gör med mig
förnekar du någonting?
Klyftan ropar
14 okt 2004, till Fido
Klyftan ropar så sugande
en omöjlig molngräns i djupen
Jag kan falla ut i himlen
den som fyller avgrunden
Varför vill du träffa mig?
vi säger ju ändå ingenting
Ska vi dansa sådär igen
runt ömhet på förnekad grund?
Jag vill fortfarande inte riktigt förstå
hoppas jag fortfarande vinna?
Bara en oemotståndlig dröm
sådan solglans är inte för mig.
Du är inte smärta längre
21 okt 2004
Som en gammal ljummen kärlek
imorse kysste jag farväl
känns inte viktigt nog
som om ingenting står på spel
du lovar mig inget
som alla andra
men kallar mig ändå älskling
är det därför jag inte känna riktigt?
är det därför jag tänker på annat?
min kära vackra månskensmyra
kan tänka mig framtid för oss
men mina känslor är bara varma för dig
smärtsamma hettan för en onåbar
funderar på hur det borde vara
hur vill jag förändra det här?
som om jag ljuger när jag smeker dig
du är inte den ende för mig
om det nu beror på din osäkerhet
eller om jag älskar en annan
(jag älskar er båda)
alltid kärleken till ----
4 nov 2005
Jag förödmjukar mig för Dig, värdelös, kräver ingen respekt
Snart går jag sönder, meningslös, patetisk i min trofasthet
Jag är en resa utan mål, storm i en guldfiskskål
Jag är en fågel utan röst, sång i bortblåst vind, luftslott på rivningstomt
Skönhet i mörkret, en pjäs utan publik, gryningsljus i underjorden
En oönskad gåva, kärlek utan hjärta, drömmar om [tomhet?]
Jag är en dans under stjärnor jag inte kan se
jag skriker utan ljud, vidrör Dig utan att nå Dig
Varför viker Du undan, är Du rädd att förstöra
eller vill Du aldrig ha mig?
Är Du rädd för min kärlek, eller för svek
hur kan jag lugna Dig?
Hur ska Du förstå mitt värde, om jag ger mig åt Dig obedd?
Ibland lyckas jag fly, men jag återvänder alltid till Dig.
Du är det enda verkliga för mig och min största fantasi.
Nya stadens natt
natt till 4 dec 2004, uppsala
Mulen decembernatt smälter
mellan svarta träd i allén
Över kyrkogården är himlen ljusgrå
utan lyktors kontraster
Fri och ensam i min nya stad
som ännu är utan minnen
Helt vaken ute i natten
så ofattbart trött på letandet
Jag är så nöjd i ensam natt
ute är ödslighet rofyllt
Låt mig slippa allt utom älskad natur
vill hellre vila i tystnad.
Dagsrens
9 dec 2004
Jag är så utspridd i röran
tillvaron är osäkert svävande
Jag känner så oerhört starkt
för vad vet jag inte längre
Djupa sanna vänner (finns de?)
fåfänga hopp om kärlek (för många)
Vad i helvete har jag
kan jag finna det jag söker såhär?
Klarar jag av detta verkligen
eller är jag utsliten snart?
Svik mig inte mer, jag orkar inte
är jag för utspridd redan?
Morgontårar
12 dec 2004, slut med Myran
Kärleken tröttnar som ögonen
dansen går vidare med inlevelse
Hur känns det att vara någon annan
så annorlunda mot mig?
En svart figur vandrar bort i kylan
med uträttat ärende
Det oförändrade understryks
av omtänksamma klor
När stelnar tårarna till bedövningsmedel
när slipper jag klara mig själv?
Vad kan jag offra som är viktigt nog
att ge mig något riktigt i utbyte?
(sömnbristsjuk & djävlig, utan fattningsförmåga
jag minns hur du var kär)
Drömmen slut
12 dec 2004
Min älskling med vassa naglar
du sa att rivmärkena klär mig
Jag älskade våran kärlek
mera, tror jag, än dig
Vacker och sagolikt onåbar
alldeles som du
Myra med myggjagare
du var kär för en evighet sedan
Jag visste vartåt det lutade
men inte hur brant det var
Det var ju ingen överraskning
visst känner jag mitt liv
Det hela var väl regisserat
men dock bara fantasi.
Vakna
Natt 20-21 dec 2004
Vakna, minns du mig?
vakna, värm mig
vakna, jag saknar dig
vakna, jag når dig inte
Vakna, kom ihåg mig!
Vänner:
Ni betyder så mycket för mig
att utan er
orkar jag inte tyda världen
Flickan inuti mig, hon gråter
(hon är då lycklig som kan)
Släpp in natten
Himlen är ännu blek innan mörkret
det doftar vårkvällJag är muromgärdad
vaktad av tomhet
Mitt i en cirkel av vakuum
rundat mörker skymmer sikten
Det är för varmt härinne
släpp in natten
Slå ut mig
2 jan 2005
De konstiga utslagen
när slog de ut?
Jag märker aldrig när de kommer
de kliar inte ens
Plötsligt är de borta igen
möjligen drog de sig undan innan
Förstår inte när de börjar ge sig av
vet det bara av erfarenhet
Kanske kommer de igen
för en kortare tid
Förstår du hur de fungerar
du som beter dig likadant?
Andra januari
2 jan 2005
Dessa svarta tak igen
illusion av hela vårens ljus
Nytt år, januari
ny vår, lilla hjärta
Kasta dig ut i livet igen
över de svarta taken
En blå liten hjässa mot vida himlen
den andra fläckad av moln
Vem är mest medveten om sin höjd
sin ofattbara frihet?
Kanske är det jag, fast jag är den enda
av oss, som inte kan flyga
(jag präglas av trollflöjten
evigheter senare lever jag
med minnen som om jag var där)
Utblick i fönstret
jan 2005
Ge mig regn och mörker
smek mig
Kan nästan känna smak av vatten
En flicka och en pojke kommer upp från trappan
vänder sig mot varandra, skrattar
ljudlöst bakom fönsterglaset
Så otvungna de verkar.
Hade jag varit sådan, om jag fått tillfälle?
Det luktar sådär fuktmörkt
så vindstilla att doften är svår att nå.
Läs snälla
ta min hand
Varför är det så
sanning
Makedonien, mitt
sömnpiller
En morgon i mars
stadsljus del 3
Fågelplågeri
5 mars 2005
Svart och strålande
älska mig
Jag är sjuk igen
det är vinter
Jag skriver automatiskt igen
jag lever
skrivandet är det enda av vikt
Något är fel, ta lite blod
men det är något annat som fattas
Ni är så mäktiga, jag är stum
vore så lätt att göra mig lycklig
Ensamheten faller i drivor på täcket
fågeln ligger grå och stupad
gömmer näbben i bröstfjädrarna.
Fidoföljetongen
mars 2005
Vet du hur ofta det händer
jag vågar inte berätta det
Vet du hur ofta jag tänker
och där är du igen
Det känns så naturligt
men är omöjlighet
Du är någon annans
jag är din.
26 april 2005
Du känner min smärta
förstår när jag lider
Inte orsaken, men du frågar
och vågar erkänna mitt värde
Det är inte vi, men vi är rätt
gudar, jag älskar dig ändlöst
jag får både ha dig och inte
Abstinensen tittar fram ibland
det svider i kanterna
Men glädje är du och sol
nu vågar jag tillomed säga det.
Men du övergav mig
15 april 2005, Myran
Jag faller som trådar
från en silkesmask
vriden som penselstreck
Regndiset ekar och sorlar
Milsvid
14 april 2005
milen svider
milsvitt omkring
miljoner isflagor viner omkring
kommer du ihåg dig? ta hjälp av havsbilden
minns jag mig? där är havet, ja
jag är fortfarande det kloka barnet.
Efter sista april
1 maj 2005
En kaja i gråsvart i pilen
nyvaken sorgklädd pilot
Svarta råkor bland soporna
vackra som på slagfält
Svart kopia
Ett sommarminne
under stjärnor
En barnslig dans
i novembernatt
Ett självklart vinteråterseende
sängömhet
Ett spänningsdödande samtal
hopplöshet
En lättnad.
April 2005
Spännande frustration, vad vill du med mig
Beslutet borde vara mitt, men kanske
har jag något att förlora
Du vet inte vad du vill, bestäm dig
Till dess letar jag
efter vad jag är värd.
En förstående blick utan ögon
Och det är så vackert här
bara för att det är sommar
i grusdamm på motorvägen
precis som allting är vackert
bara man är lycklig.
Havslungor
3 maj 2005
Det är därför jag älskar regndis
då känns allting havsnära
Närsomhelst kunde havet breda ut sig
ovädersvilt och piskande!
Jag cyklar hemåt genom vindarna
förbi en skimmervåt aspstam
silvergrön som kattmammans ögon
strävande uppåt över vitsippsmark
Jag vänder ryggen mot mitt inbillade hav
men glömmer att det inte finns
Rullar som en våg över böljande vägar
Hemåt genom havsandedräkt.
Fallande lada
6 maj 2005
Varför älskar jag de övergivna ladorna?
de kvarglömda, sönderfallande
De är obevakade, befriade
ingen bryr sig om att äga dem
Trygghet i minnen från tider de behövdes
ännu finns några beskyddare kvar
Nu finns de endast för minnenas skull
framtiden sjunger med stormarna
Älskar jag det ensamma mest?
känner att min omsorg behövs
Någon grips av vemodet, men passerar
hans doft lossar plankor ur trasig vägg
Vinden viner genom hålet i hjärtat
allt blir vackert i tårespegel
Men det är ju jag, som står där på fälten!
ensam, trasig och sjungande.
Skyfallen
8 maj 2005
Rasande regn, piska takryggen
vattenbefall solflammande tegelpannor
Kyrkklockan hamrar, som konkurrens
vad är starkast, gud eller regnet?
Men kyrkklangen upphör, regnet rasar
vi är ett fristående hav.
Ofrivillig saknad
15 maj 2005
Månen står över tallen sådär, nästan halv
himlen en självlysande blå
Uteljuden färdas i tysthet
jag skulle köpa mig andra tankar
Hur kan tallen likna honom?
mager och svartyvig
Precis som allting liknar honom
som är mörkt och vackert
19 maj 2005
Doft av facklor och nedbrunna ljus
i mina djupa drömmar
Varmsvarta andetag
Tankeskinger
7 maj 2005
Äppelträd med knoppar som brudslöja
blåmespar i väntande syrén
hagelskur över bröllopsgäster
allting andas kylig vår
Tallar och kala björkkronor
under låga smutsgråa moln
inunder dem spricker vårgrönskan fram
gräset dricker regn
Jag vet inte vad jag vill säga med detta
försöker mest tänka på annat
att jag älskar dig, goda regndoft
i min egen eviga vår.
Att falla i Fido, forts
Ocensurerad tisdag
5 juli 2005
Jagande värme förlamar mig
låt mig domna i minnet av dig
Jag vill glömma allt med ett fruktansvärt skrik
förlåtande smaka din kind
Förstår du att din mun skulle smaka bättre
än sorgtvinnat illamående
Som en sömnbrist från helvetet
men det är brist på dig
Ska jag söka någon annan stans
eller får jag vänta på dig?
Kan jag fly dig lite, utan risk
eller bör jag besinna mig?
Det är så svårt att ge sig hän
åt andra meningar med livet
När en av de djupaste fattas
min själ vill ge sig åt dig.
Maskrosljus
29 maj 2005
Vindvinande vår genom maskrosblad
en besk liten urtidsskog
Lindstammen svartnar mot himmelen
som blicken bränns utav solen
Du själv då, hur vågar jag närma mig alls
har jag redan kommit för nära?
Känner du mycket av beskan
behöver du mera vind?
I min själ syns ingen skillnad
spåren var till för dina fötter
Du är vårsol mot min svarta bark
jag betyder kärlek till dig
Hoppas du förstår vad jag menar
jag älskar dig mer än såhär
Vill du så låter jag bli din kropp
det är mest din själ jag vill röra
Du behöver väl tankar och enrum
ska jag ge dig ensamhet?
Hur visar man starkast sin kärlek
genom att röra eller låta bli?
Jag vill ge dig allt som du ger mig
dansande maskrosljus.
Nyponros
5 juli 2005
En nyponros vänder sitt ansikte mot mig
ser du vad jag vill vara för dig?
De värsta bristerna du ser hos mig
beror på min kärlek till dig
Jag är ju förstörd av svek och ensamhet
men jag kan bli alldeles hel
Hur kan jag annat än åtrå
den lycka din kärlek skulle skänka mig?
Att falla i Fido forts.
6 juli 2005
Du borde inte få röra mig än
inser du att du är den ende?
Det är bara du som får röra mig så
egentligen får du allt du vill
Därför borde jag vika undan
inte psykiskt, men fysiskt
Men det är så svårt att neka dig
den närhet jag själv vill ha
Jag vill så gärna vänta på dig
kan inte förneka mitt innersta
Vill inte vända mig bort från ditt ljus
men jag är trött på klosterliv
Hur ska du förstå att jag är värdefull
om jag ger mig åt dig obedd
Jag måste älska dig avhållsamt
tills du nästan våldtar mig
Tro inte att jag är din leksak
jag är inte tillåten för dig
Inte förrän vi möts på lika villkor
när smärtan blir bådas och dör.
Jorden snurrar åt andra hållet
(sommarhopp och bekräftade tvivel)
Mot Arvika
12 juli 2005
Osäker trygghet, men kärleksfull
kvar därhemma
jag är på väg
Mot trolösa lekar, glöm sorgen sommar
dansa mig vildglad
kyss mig!
Morgontankar till Tobias
18 juli 2005
Luften är tät, rusande band
som om havsvinden nådde hit
Som om du stod och såg på mig
bara hindrad av ett enda berg
Höljt i skog och gryningsdimma
mjuk dimgrönska, som dina ögon
Du känner mig på min utstrålning
har jag blivit så verklig till sist?
Jag är inte rädd, du är värme
du känns som en del av naturen
Naturen erkänner dig med glädje
ni bor i samma kropp.
På mage i gräsmattan
18 juli 2005
En svart liten fluga med grönmönstrad rygg
på en sidenvit lilja med solskensgult hjärta
Jag äter en fallen gurkörts blåhet
och älskar min plats i själen.
Kärleksväder
20 juli 2005
Det är ett sådant ljuvligt väder idag
passar min sinnesfrid
mjukmulet, gråvitt och tillåtande
Det känns som höst, som frihet
naturen gråter av lättnad
hon ger mig sitt fulla stöd
Jag har sjungit hela morgonen
egna sånger till Dig
kom, bli en del av min godhet!
Ett så älskande underbart väder idag
regnet vill smeka mig
jag ska ut och möta det gråa.
Tåg hem från Lysekil
28 juli 2005
Tanken driver förvirrat fram, tvingar skutan i kvav
seglet tvinnar sig runt mina ben, kväver mig med krav
Sömnbristen plågar mig som ångest, modfälld
jag känner mig mest som ett lik nu, uppsvälld
Du skulle väl aldrig känna såhär
aldrig ge efter för sjuk atmosfär
Tänk om du inte vill rädda mig längre, om jag inte är värdig
om du flyr min svärta, räddar dig själv, om kärleken inte är härdig
Jag vill bara sova, älskas och dö, utan att någonsin förfalla
vill ha dig förtvivlat fast och förförd, höra din längtan kalla
Du vet inte vidden av allt jag är, och banden kommer gå av.
Grönögat
28 juli 2005
Dyker ner i en skuggdunkel glänta
med hopkurad mossa i fuktsvalka
Möter en mandelformad skogstjärn
kantat av mjuka böjda gräsfransar
som att se ner i vattengröna ögon
Djupt nere glänser svarta flata stenar
mörka som ett seende hål
Det ögat ser skogen som den känns
en undervattensvärld
Darrande asplöv speglas över tjärnens hjärta
som ett silvergrönt skimmer
I vattengrönt hjärteöga.
Drömlös septembernatt
natt till 18 sept 2005, Enskede
Är världens mörker svartvitt
eller är färgerna klarare?
Minnet av månens silverbrand
genom björkens rinnande grenar
Den himlen lyste i grönt och blått
eller var den alldeles blå?
I höstens första vinterdoft
är september stjärnekall
Lever jag inte mina drömmar snart
så får jag ångra mig.
Rädslans slut
Jag saknar den käraste rädslan
rädslan för att förlora dig
Tvingad att glömma dig, allt gick över
när rädslan gick över i verklighet.
Så vågar sig Vindvandra ut igen
på sökandets hala stigar
20 nov 2005
Jag är så stabil och trygg, vet precis var jag har mig:
mitt i ett virvlande, snurrande, helt fanatiskt kaos.
Börjar bli höst
31 aug 2005
Lämna mig ifred! Älska mig!
Jag vet vad jag vill, men har för bråttom
eller är jag för noggrann?
Kanske är jag redan för gammal
jag är ung för sent i livet.
Var rädd om dig älskade syster och rädda mig
vi är ensamma tillsammans
Denna oväntade sommar
blev inte som jag ville och jag vill det inte nu
Någonting gick sönder
Jag saknar känslan av att vilja så starkt
så övertygat och oemotståndligt
Insikten gjorde ont
Nyheter för fort, låt mig vila innan jag springer ikapp
jag vill bli ren igen
Tvätta mig, Höstregn, dränk mig
för jag älskar fortfarande Naturen
Ja! Jag kan bli ren igen
Ingenting har hänt, jag är på väg.
Höstgrepp
2 okt 2005, på cykel över kyrko, Uppsala
Höstgrepp, ljuvliga värld
ett höstgrepp om min hals
Höstens fingrar kring min midja
min egen sång ur höstens mun
Våtsvart asfalt, du återvänder
min älskade, min höst
Jag ropat dig och saknat, mörker
har du haft mig kvar?
Jag nu vaknar jag igen, det blåser
regn och lövmjuk svalka
För jag måste skapa så, jag lever
med regnskratt, sorg och vindar.
Hem i Regnet
25 okt 2005
Hur kan jag beskriva
hemfärd med regnet
Min cykel är ett litet skepp
som klyver himlaspillet
Älskande mörker, brusande regn
hela hemvägen en kyss
Hösten slickar mina sår
jag drunknar i våtmild tröst
Skeppet slinter, fören stänker
i halkande törstande fart
Ensamma löv rusar kalla förbi
regnet renar som aldrig mina tårar
Allting läcker, jag rinner av regn
mina kläder är tunga som hav
Men skeppet bär mig viskande snabbt
min kropp är lätt och sval
Längs blinkande barkväggar
över mörknande mark
Har jag ett hem
hem i regnet.
Bön om frihet
18 nov 2005, Enskede
Bergen rinner, livet skvalar
ni springer alla ifrån mig
Mitt liv är evigt men ouppnåeligt
jag når det inte ensam
Solen sviker, mörkret viker
jag jagar skymten av drömmar
Vågar inte falla längre, tilliten svältfödd
vad vill ni min fria själ?
Min kropp är onödig, vill upplösas i ande
min kropp är min egen, men omfamna mig
Nattluft är ljuvare än doftande hud
naturen mer än någon kärlek
Jag vill gå som ett oskyldigt barn genom livet
livsvis och fri i min värld
Låt mig aldrig glömma Yrisiam (flykt)
låt mig leva för livet och världarna
Låt ensamma älskande Siri bli fri
låt mig bli Vilja igen!
Jag gråter idag
20 nov 2005
En fri kvinna. Vad har jag överlevt i år?
Känner mig utmattad. Döende, växande?
Besvikelser. Fritagningar av min själ.
Jag gråter idag. Vilar mig, gör så ont.
Det är väl smärtan som rinner genom ögonen?
Från magen, uppåt och ut.
Jag hatar - nej det gör jag ju inte.
Är bitter på livet, trött. Men älskar det över allt.
Ingen saknar mig som jag saknar er.
Men fri är jag, idag kan jag gråta,
det är så oerhört skönt.
Tid & otid
9 dec 2005
Vad ska jag med tid?
Tid att förfalla, förtvivla, förledas i omöjligt hopp?
Typiskt otid.
Som gör vägen tillbaka längre och svårare
men förvisso vackrare.
Tid att skriva. Med vilken sinnesfrid?
Underbara fantasi, vad den snärjer in mig
i vackra sagor, som jag aldrig riktigt tror på.
Behöver känna mig älskad nu
sedan kan jag skriva ner hela min själ.
Oändligt i sagor och berättelser
min egen mening i livet.
Och våga inte tafsa på min frihet...
Vin ska slumra...
Fri
varför älska?
vin ska slumra
ängel trots gråt
flykt mot tunga
kemi i labyrint
blunda, bli perfekt
besatt sång lider
förstå nu, brinn!
du är evig magi
virvla vilse, aldrig värd
önska ord, vit synd
(ditt blod)
sukta alltid, viska nej
förlora avsky, längta balans
känn helvete susa
Champinjonfot
Kärleksdag
10 jan 2006
Hela mitt liv, sedan jag älskat dig
har varit en enda dag
En dag med väntan på natten
med längtan att dela den med dig
Hela mitt liv, som betyder något
har jag älskat dig
Så jag börjar bli uttröttad nu
vill du någonsin sova med mig?
(innan livet, innan dagen, sträck dig efter vila)
Spindelstrumpa
fredag 13 jan 2006
Sammetsflod från halsen (lila)
jag reser med sträva tänder
Magen är flytande smärta (röd)
utstött och oönskad, stelnande
Allting stannar i väntan
en spindel på mitt knä
Nu vill jag vidare, flytta mig
till en känsla jag vill ha
Törsten är som trötthet
sammetsfloden är torr
Minnet av hans andedräkt
lockar och plågar mig.
Såg du mig
fredag 13 jan 2006
Såg du mig rätt blev jag världen
jag vill vara del utav din
Mitt inre kan sluka dig levande
slicka din solvarma kraft
men alltid ge dig fri att lysa, leka
För mycket kan jag offra för dig
vi gör mig värdelös
Hur vet jag när du, eller om, kanske aldrig
kanske en annan, kanske ingen
Allt jag vet är att jag skulle älska
dig mer än alla andra
någonsin kan älska dig eller mig
Såg du mig rätt blev jag din.
Efter helg och samtal i bil
15 jan 2006
Det är svårt att förstå hur det plågar mig
att du är så underbar
(tänk att någonsin få vara din)
Min solgud med fläckar
ju lägre du sjunker, mot min nivå
desto lättare för mig att lyfta hakan
Hur ska du bli mindre helig för mig
kan vi störta dig?
För just nu är jag stark
(jag är alltid stark)
Vi håller för evigt
(så länge jag håller)
Värdeökning?
26 jan 2006
Lysmörker flackar obestämt
ingen vet hur vi påverkas
Beroendet smeker mig, äcklar mig
gör mig förtvivlat förbannad
Matta i blått och blekskimmer
sitt hos mig, smärtsamma sol
Ingen annan ser mig heller
jag är blind och förlamad
Jag kan inte reglerna
spel ger vilsen trötthet
Men öppna kort är tydligen fel
ser ingen den andra leken?
Ni förstår väl att jag är mer än så?
men det vackraste är svårt att visa
för den som inte läser mig
Jag får väl dölja detta och visa något nytt
jag har länge skrivit mig själv.
Efter Melonia
natt från 26 jan 2006
Även om du inte vill ha mig
så respekterar du mig nu
Kan vi mötas på lika villkor
kan jag vara annat än total?
Jag måste leva som om jag vill det
lysa som om jag menar det.
Psykpromenadsymboler
Som ett vimmelkantigt litet snubbeldjur,
en villfaren förhäxning, ute på springande stigar.
Blåsvartrandiga vader och glasskall mage,
men varm utanpå.
Kalla fingertoppar mot blektrött kind,
sömnen kommer inte.
Så är det mitt knytt, min saga.
Froststjärnorna dansar, tinglar högt uppe, ljudlöst,
långt inne i örat.
Den eviga meningen klättrar längs raderna,
den stora betydelsen, mindre än något som aldrig fanns,
tar den över världen.
Tehusmånen svingar, sedan kommer regnet,
som löven faller och alla drömmar är egna.
Skuggorna tar sina hjärtan med sig,
vidare i tiden.
(Hundrafjorton dagar moln - Molnboken)
Räknar träd
Längtans rum
7 april 2006
Det evigt längtade rummet
vindsdoft och svalka, handmålat
alltid tyst, med en omodern stillhet
vuxet lockande barndomsblått
Där finge jag frid, havsrop, skogsfukt
nära till regngråa berg
klarbärsträd, revor av kaprifol
åskväder tätt över musgravar
Klippor mot envåldshärskande hav
musslor och småbenta krabbor
torr ljung och sumpfläckar, skalliga myror
grov skimrar sand under grund vattenköld
Minnenas finvävda kvällsrum
med stjärnor som syrsor i fönstret
ordens och tankarnas sångstund
ekar av vattenmålat liv
Vildsommardrivande kattblick
flyktyr av kiknande måsar
ser vindvriden martall med saltade barr
ihärdigt lovande livsvilja
Det torra gräset i mossan är mitt
tungan vill härma kolstrastdrill
regnspåren tystnar i vägdammets grå
min hals len som hans, glöm den känslan
Stig in i sommarminnets avlägsna rum
älska varje fallande ord.
Nu bär mig
9 april 2006
Sommar nu bär mig, sommarberg med snö i solen
inre skrik river sönder björkstammar
Iväg ska jag försvinna, längs vinterslitna vårvägar
spring mig fri i våren, oälskad
Vill klösa hela världens soliga fjolårsgräs
skrika snurrande i kvistar och barr
Våld och vansinne, sex storkar på ett fält
inget jävla socker, ge mig värme, vätska, vilja
Alkärr är vackra, glänsande av gråt
jag vill inte mer, rör mig aldrig
Vill dö tyst i vårsolens glänta
med läppar, doft och ögonblå minnen.
Vandringsfragment
Horndruiderna vandrar genom hagmark,
myllrande av ödlor, mjuk av får.
En milsten i skogen, mot ett halvglömt mål
ett silvernaket grenverk trasslar stigen.
Här har de vandrat ofta, väser trasten,
viskar, för att sångstunden är skymningen.
Dimvila
27 maj 2006
Dansa i dimman, ensam och kall
för att känna hur vacker jag är
Blåkalla fötter och fuktlockigt hår
självklar rörelse i sång
Vilande i dans och tysta ord
onåbart ensam i dimman
Jag ska förälska mig i en asp
och dränka mig lycklig i kärret
Dansa kall och ensam i dimman.
Träddödarleken
7 juni 2006, Liljeholmen
Träddödarleken hämtar barn
utan sår på knäna
ärrade kinder och konstgjorda skratt
ögonblickslevande vägar
Magen önskar sig vatten och frid
själen sitter i ögonen
jag är som vanligt utanför
men smärtorna känns ändå
Platserna liknar många hem
gemenskap och liv utan insyn
utsikt är heligt och jag är där
tillfället stannar i minnet
Små barn i maskrosdjungel och gräs
sol under döda träd.
Skriver mig
10 juni 2006, Enskede, trädgården
Ljust lockigt hår och genombruten stråhatt
på gräset, varför inte i solen
Kattsonen kommer med en synpunkt på livet
gräset andas fuktigt mot huden
Rödmagad skalbagge, gråryggad spindel
myskmadran vit i skymundan
Jag är som en docka, kvarglömd i gräset
som skriver för att finnas till.
(och plötsligt fanns jag!
Bara när jag skriver.
annars kunde jag vara någon annan)
Samtidigt finns det en annan flicka
med lätt krökt näsa och påhittat hår
En dansande dröm om bekymmerslös skönhet
en lyster som tilltalar alla
Men hon kan inte ha det så lätt som jag tänker
då vore hon bara ett sken.
Inte tiden?
13 juni 2006
Almregn som guldvarma snöflingor
skimrande sagoinsekter på fall
tusentals trädmöjligheter i luften
singlande bortblåsta år.
Och jag svindlar där jag står
på en sliten sommaräng
det är nog inte tiden som går
det är vi.
Det är nog inte tiden som försvinner.
Jag är
juni 2006
Min själ har många förgreningar och band,
i många egna nivåer
Jag är nu och då och framtiden, jag är hela Yrisiam.
13 år, eller tusentals, ingenting däremellan, eller 22.
Jag är en ung man, en gammal kvinna och en flicka
men aldrig en liten pojke.
Jag är bedövande tysta skrik, eviga sånger, mjuk tystnad.
Jag är träden, jag är deras älskare,
jag är lövens lätta andetag och den slitande tjutande vinden.
Jag är skymningens sjungande koltrast, men även dess frånvaro,
saknaden efter allt, när det finns eller är förbi.
Jag är regnet, dimman och kusten,
jag är drunknande män till havs.
Jag lever i framtida lycka,
men är inte lycklig här.
Löfte om vägbeskrivning
Nu äts det färsk svamp i trädgården, tänk att man kan leva sådär.
Men tänk om jag redan var där -
vad skulle jag då skriva om?
Jag lever för att skriva om platser, som redan finns eller funnits
sanningar och liv, men någon helt annan stans,
så ni kan aldrig avslöja dem.
Jag kan säga er namnet - Yrisiam -
för ni hittar det inte.
(gör ni det kommer ni knappast tillbaka)
Jag säger Thanolder, Rjindim, Haazeldim,
Vysthårn, Asthårn och Draskadin.
Jag ska visa er, skriva er dit.
Ljung, trift och måsar
havsdoft som mörkret
inte kan sluka.
Thanolder genom Enskede
20 juni 2006
Det är det där att ligga till sängs bakom fördragna gardiner
och höra måsar långt nere vid stranden.
Då skimrar genast, för den inre synen,
hela den vida utsikten i stilla kvällsdager,
blåaktig som bränningar mot klipporna.
Som om man bara skulle kunna kasta sig ut genom fönstret,
på första bästa häst, som råkade springa förbi nedanför,
i full galopp neråt, längs stadens trappor, prång och gränder.
Eller ta ett kliv upp på fönsterkarmen
och nästa steg så skyhögt och vigt att man landade med båda fötterna
i den avlägsna grå snäcksanden, under måsropen,
utan att ens tappa andan.
Jag kan nästan känna dedär måsarnas fjädrar mot huden,
det kanske är mina egna.
Snart flyger jag kanske med ropet i näbben,
snart smeker jag skymningens havsvind.
Det är så jag vill somna om kvällarna.
Långt nere brusar
22 juni 2006
Långt nere brusar, som en krigisk sägen
som tiden bortom stupet: motorvägen
Under eken drömmer Siri, om en annan värld
i skuggad backe, undan vinden
som ändå når mig som en strid
ett öppet fönster i ett tegelhus, ett huvud utan ro
aspen pratar, fågelskuggor, flicka utan tro
Där nere våldsamheten
Vet du var jag landar om jag faller ner?
på förarplats, som passagerare
eller död under tusen hjul?
("vägkroppen" borde betyda "det där överkörda som ligger på vägen, som är för sargat och dött för att man ska se vad det en gång var")
Kvinnarr
5 juli 2006
Ikväll känner jag mig som en ung kvinna,
jo faktiskt,
i narrskrud på trädgårdens gräs.
Jag känner världen andas omkring,
tornseglarnas ljudlösa flykt, utan mig.
Björken mörknar mot molngrumlad himmel,
kanske får jag sova inatt.
Ska jag någonsin läsas, vill ni drömma med mig,
får jag se mina bilder nå fram?
Just nu är jag liv, lite grann, igen
jag skriver med kvällen och andas.
Inhöstad
Ett tungt och stilla regn
drar himlen över landskapet
Jag ser det inte men jag hör
allt blir silvergrått
Vattnets mjuka tungor berättar
döljer, sorlet tilltar.
Regnask
7 sept 2006
Det regnar under trädet
hela världen är redan blöt runtomkring
men det regnar bara under trädet
Askens krona rör sig
droppar i vind efter regn
det regnar i skydd av trädet
Jag sitter i regn under trädet
som droppar på mina ord
trädet skyddar mitt eget regn
Kanske är det bara för mig
jag har ett eget regn under trädet.
Tretvinning
2 okt 2006
Så man kan uppleva världen såhär?
Idag är jag stormande sömnfri
men stark från en levande natt.
Nu vet jag hur man kan känna
precis hur rätt närhet kan vara
Tre snurrande själar i vänliga kroppar
tre vänner glömska av regler
Gemensam spänning på olika grund
tre liv invaderar varandra
Tre ofattbart vackra och fallna
tre helande krafter i samspel
Något som knappt borde hända
men helt utan alternativ
För även om det aldrig upprepas
så vet jag hur man kan känna
Hur gärna man kan möta en annans mun
och erkänna åtrå till två
Vi tre har så mycket gemensamt
en hemlighet öppen av samförstånd
Vi lugnas av det osannolika
utanför ramarna är inget förbjudet.
Heliga
2 okt 2006
Heliga är vi, utan like
kan aldrig splittras och glömma
Vi måste skydda vår vänskap
men inte förskjuta vår kärlek
Sanna är vi, fulla av liv
av rusande brinnande mod
Vi kan inte ljuga och svalna
vi får aldrig stanna och dö.
Tvillingdröm
4 okt 2006
Jag drömde om oss
eller mig som två
min egen tjänarinna
Ett försök att hata mig mindre
och längtan efter enkelhet.
Vilsen gryning
4 okt 2006
Känslan av en fristad
där jag tillåts vara ung och vilsen
Tänk om vi för evigt fick vara det
meningslösheten mening i sig
Ung och vilsen i blundande njutning
blunda för dagsljus och plikter
Glömsk av tingens ordning, förnuft
ensam, trygg som i gemenskap
Jag vakar när kajorna vaknar
under mörkret, varm, mjuk och hel
Morgondiset vitt som hennes natthud
musiken konserverad och min.
Kvar i en dröm om något verkligt
något overkligt som faktiskt hände
och aldrig mer, eller varje dag
varje vaken längtande minut
Unga älskande på egna villkor
i 90 centimeters parentes
Dedär läpparna gav efter, mötte mina
i ordets dubbla mening, är jag svartsjuk?
Men det var perfekt, det var vackert så
han var med mina båda tvillingdelar.
ingenting
5 okt 2006
ingenting och det regnar
hemväg i droppar och svart
allt är en väntan på orden
på känslor och meningsfullhet
mitt hår blöts till fuktig lejonman
en mjuk skärm av skyddande värm
blöta fötter bär osynlighet
det spelar ingen roll vart jag går
allt är på låtsas och slöseri
var är de viktiga orden?
utan dem är jag ingenting
svart är en tillfällig hemväg
jag drömmer om tid att förgylla
om styrka och inspiration
men vad väntan ger mig är detta
ingenting och det regnar.
Nattsprungen
27 okt 2006, Hågadalen
Läpparna torkar och ögonen tåras
men hela himmelen glittrar
Den lyser mörkblå genom skogen
ser mig med tusentals ögon
men röjer mig inte för världen
Förlorad i mörkret, nattsprungen
stigen är osynligt lerig
Ovanför branten går vägen, belyst
snårskog är vildvuxna piskor
Men jag tar mig uppåt, igenom
klänger i blindo bland snåren
Känner trädens kroppar mot min
de hindrar men ger mig stöd
En grind står öppen från vägen
tillbaka in i mörkret
Jag lockas, men vänder och springer
hem till orden och pennan
för att skriva med stelfrusna händer.
Höstfält
27 okt 2006
Vänd dig om, möt vinden!
Möt vinden tills ögonen tåras
vänd dig igen när den ropar
möt sedan stjärnornas blick:
Ja, jag är här, jag vill leva!
Novemberdöd
19 nov 2006
Det är en hög ljus himmel
som buren av vitmålade trälister
över tak av grå skifferglans
stilla döende novembersol
(tankar på återfödelse)
Träden kallnar och kläs av
det blir ingen större förändring
ingen spelar mina tankar
det är bara vintern som kommer
(jag sitter utanför världen)
Med starkt behov av musik
att se genom skapandet
förlamad i moltyst panik
och känsla av tiden stannat
(eller snarare livet)
Fönster är en del av mig
23 nov 2006
Fönster är en del av mig
som om utsikten var min
vad jag ser är en inre utsikt
och platser utan mig
I höstens mulna klarhet
stillnar jag som vinden
utan en plats att springa mot
med all min levande kraft
Jag ser en värld från fönstret
som inte är för mig
som jag vill ut i och uppleva
men där finns bara flykt
Nu vill jag inte fly mer
vill vända, möta mig
ta tag med all min vilja
i viljans själva grund
Annars lockar den mig inte
en värld som ignorerar mig
utan utsikt över mitt liv
min självskapande själ.
Att fågla
24 nov 2006
Underbara skogsvackra vatten
grå stenar och änders små vågsvall
Här fuktkalla höstliga träd
en hel skog på andra sidan
med en backe rödmjuk av barr
Kvicksilvervatten avbildar skogen
stenarna avbildar mig
Ytan vattras och silverhimmel
bara sidenyta utan botten
Det växer stugor på klipporna
livet är eget och smått
en gärdesgård mot järnvägens fart
som att livet kan levas i utkanten
i gränslandets sinnesnärvaro
Stilla vid minneslugnt vatten
jag kunde fastna i tiden
här är allt tyst och fullständigt levande
vattnet ropar över rälsen: Vildmark!
det fåglar i träden.
Rumsarrest?
24 nov 2006
Just nu är den staden ett fängelse
kontaktlöst utan minnen och framtid
en omkopplingsplats innan livet
jag ska stämplas och indoktrineras
Nu har jag inte tålamod längre
att följa de lugnande råden
för de vill be mig dämpa min oro
genom att andas i en plastpåse
Vilka är ni, vad gör ni, vad vill ni
varför är ni vid liv?
Ser ni meningen, är ni ens vakna
skräms ni av tomheten?
Det räcker inte med eget rum
jag har en egen vilja
som inte ryms bland studenter
utan mål bortom helgen
Ni kväver mig med ert studenliv
er flykt ifrån medvetandet
nej, jag är inte bland likar
snarare är jag bland lik.
Glasvinter
dec 2006
Genom emaljmålat glasfönster: Solen
mellan pelare: sångernas efterklang
Därute väntar vägar att vandras
i ett inre vägledande ljus.
Hallonblad
11 dec 2006
Hallonens blad lyser vita
när snåren torkar om hösten
tunna och spröda i brynet
i kyligt sned morgonsol
Jag hade glömt att det finns fåglar
men där var de! små i snåren
vingat livsprat ur näbbarna
om höst som egentligen är slut
Min hud mot luftens friskhet
som om jag var fri
när jag cyklar med vind i blick
och småfåglar i öronen.
Vandra vidare
dec 2006
Tänk att vandra vidare ren och ny
utan onda minnen
bara gråta befriad och glömma
tänk att välja sorglösheten
Men min smärta är källa till orden
utan den vore jag lögn
utan djupet, var gömdes min skönhet
med vad skulle jag jämföra glädjen?
Jag tror inte jag vore möjlig
utan bitter visshet och sorg
utan mångbottnat mörker
vore avgrunden bottenlös.
Doft eller minnen
31 dec 2006, Banyuls-sur-mer
Varför krokar och snigelvägar
varför fastna utan dig?
Varför öppna sig mot havet
Doften brusar mot horisonten
är den en inbillad doft?
Är det doft eller minnen
När käkarna värker och täcket är tungt
men luften är tidig och kall
När klockor slår fyra i sydfransk natt
och havet vill vara ifred
Vad gör jag med värkande tandkött
hur gör jag mig fri utan smärta?
Hur värmer jag mig utan att kvävas
hur fastar jag utan att dö?
Jag längtar hem till ett helt nytt hem
där jag knappt varit och nu ska bo
Dit jag samlat allt hopp och all strävan
det som ska vara min utgångspunkt
Som ett skepp, närmare ån än stationen
en mindre isolerad fristad
Närmare Solen från brunnen tid
som ännu får röra mitt inre
Men lika långt från nytecknad närhet
som inte vill meddela sig.
Havet är alltid
31 dec 2006, Banyuls
Havet är alltid detsamma
samma ljud, samma svepande gest
fallande mjukt över sanden
I ögonvrån, rasslar över småsten
solnät istället för skuggor
ett aldrig stillnande brus
Havshem smeker och viskar
om eviga världar och urtid, vind
om hur alltet förändras och fortgår
För vattensjäl, jag är lycklig
livet är inte mer än såhär
ett ljud i en svepande gest
Vad längtar jag efter - just detta!
mjukt evigt brusande liv
frihet, resor på flytande hem.
