Blå Boken (Som tallarna kallar)

Dikter 1995-2001
Blå boken (Som tallarna kallar)


Ödets väg

Om ödets väg är lång och kort

blir du till slut där

och ingen annan, du och jag

men du stannar här


Du är som klockan

går och går

men här är jag

ensam står


Jag finns i mörkret

överallt

jag vill ha ljus

men stannar kvar


Musen (haiku)

En mild vind blåser

i det nattsvala regnet

mot fjärran skogar


Vargarna ylar

fyllda av mörkrets vemod

tornfalken ropar


Den falk som flyger

hela landskapet ser han

leker med vinden


Månen är så rund

den dansar med stjärnorna

ler benvitt mot mig


Morgonen nalkas

mörkret skingrar sig sakta

rimfrosten gnistrar


Fåglarna vaknar

så fria i gryningen

en ny dag är här


Så tyst faller snön

över ett fruset landskap

marken hård och vit


I den kalla snön

med ett rönnbär i tassen

nu går spåren hem.


Vintersorg

Säg vilka hjärtan brister

som inte kärlek kännt

Man lever väl på hoppet

när intet annat är


En mörk och frostig kyrkogård

där blåser sorgen kall

De mossbelupna gravar

aldrig kärlek kännt


Vår frusna värld bär sorg

det enda liv vi har

En sång om frid och värme

från forna lyckans dar.


Smältvår

Blötsnön ligger i drivor kvar

den tidiga våren smyger sig på

Fåglar kvittrar och sjunger till svar

åt smältvattnets porlande å


Nu är min tid

min härliga vår

Jag längtat, väntat och saknat dig så


Nu vill jag leva

här vill jag bo

Det finns inget liv utan våren.


En liten båt i tårar

1999, Bulgarien

Du kan gråta, du kan klaga

du kan jämra dig och be

Sorgen löser upp ditt hjärta

eller kramar det till sten

Släpp ut din sorg och glädje

låt dem blandas fritt och lätt

Sorgen stannar inte länge

under tak av sol och regn


Låt din smärta bli till glädje

dina tårar till en flod

Glädje bygger båten

med ett segel utav mod

Styr ut och bort från stranden

där svek och smärta bor

Över tåreflodens vatten

blåser vinden vart du vill.


Krig

1995

Krigstrumman ljuder

alla flyr

bort emot skogen

till en ensam myr

För att kanske där få vara ifred

Men djuren krigar också

de har smittats

av människans raseri.


Aftonvisa i Paradiset

Det är afton i paradiset

en mild vind sveper förbi

När daggen faller så sakta

sluter blommorna sig


Det är afton i paradiset

en afton så skön och så klar

Där dansar älvorna ringdans

till koltrastens silverflöjt


Min afton i paradiset

är här i syrenernas doft

Medan nymånens tunna skiva

vandrar med stjärnorna


Det är afton i paradiset

änglarna nynnar i kör

Men mitt paradis är på Jorden

där nattskärran skriker

god natt!


Jaså

Den hårde, den kalle, den likgiltige

hans känslor blåste bort i en storm

Förhärdad i själen, har sett världens ondska

blir så själv en del av den till slut


Förstår inte själv, bryr sig väl knappast

världen går under och han med den.


Sagovinter

Vackra vita vintervärld

varar som varje år

blott allt för kort


Jag ska be en gång

att vi får en sån jul

med snötäckta tak

som i sagan.


Möte

Att springa, att ropa, att hoppas!

Att stanna,

att sucka,

att vända och gå.


Efter regnet

Mörkt regnglänsande bladverk

speglas över stillnande vattenyta.

Smala solstrimmor längs mjukgrön mossa

vajande träd i kvällsvinden.

En koltrast drillar.

Tystnad.


Septembermorgon

sept 1999

Glänsande droppar mot fönsterglaset

mot en morgongrå himmel

Där flaxar en kråka

och måsarna vaknar

till århundradets sista september.





2000-tal

Hur ska jag kunna skriva år 2000?

Jag lever ju på 1900-talet.

Min diktsamling för det nya,

skrämmande stora årtusendet.

Jag kanske kan blidka det - med dikter!


Dikt under nattvalvet

2 feb 2000

Skapade av stjärnstoff går vi,

blickar upp mot nattens sky.


Fyllda utav drömmar ser vi,

månen, som från dagen flyr.


Flyr i nattens slöja,

hos ensamheten tryggt.


Himlen är av sammet,

ljuset är av liv.


Regnets dans

13 feb 2000

Falla tungt och smattrande

klinga ljust och lätt

Rassla över trädens blad

blåsas med i vinden


Kasta sig ur skyn

fri att flyga bort

Ringar över vattenytan

stilla tunnas ut.


Befriad av snö

8-9 mars 2000, midnatt

Så stilla. Så ljust i natten.


Ljudet av snöflingors dalande.

Mjukt och helande kärleksfullt,

döljer världen i lätthet.


Så är skymningsljus,

fastän midnatt.

Suddar konturerna runda.


Tyst, tomt och ödsligt,

men lugnande, leende svalt.

Viskande tröstande, rädslan försvunnen,

sinnet lättar, dansar med snön.


Tystnadens rike

14 mars 2000

Här är varken ljus eller mörker

en evig halvdager.

Där fåglar drillat ljust och lätt

kala mörka grenar.


En isgrå vinande vind

sveper bort alla minnen för sorgen.


Här härskar endast tystnad.


Fågelns sång är död.


Plui nocturne

28 avril 2000

Une nuit en decembre,

les ètoiles regardent dans ma chambre.

Ils semblent avoir des yeux,

et dehors, il pleut.


Je m'asseois dans ma fenêtre,

pendant la plui tombe.

Quelle belle nuit, que je vois,

il pleut des ètoiles!


Till lille Hådig

27 jan 2001 (död 16 nov 2000)

Honung tänker äventyr

vilar i sommarevighet

lycklig hoppas jag.


Grottan

21 dec 2000 (till siri-melodin som Ewe komponerade)

Mörka regnglänsande blad

droppar gör ringar över mitt mörka vatten

sorgens skuggor dansar

blir till speglingar över vattenytan


De fuktigt glittrande grottväggarna

stänger in mig, men jag vill inte ut


Det är tyst i min grotta

inga fåglar under jorden

Där finns inget liv

kanske är jag också död


Så ensam är min kalla grotta


Men med regnet som faller

vittrar stenen i mitt bröst


Kanske sörjandet bevekar sorgen.


Skålens hemlighet

Sorgen viker

  tillbaka in

Djur väntar

  någonting

  levande än

    och himlen det

Skålen är

  och i den

(det).


Som tallarna kallar

23 jan 2001

Nu snöar det igen

livet blir vitt

av virvlande lekande nysnö

Januari som varit vår och höst

blir till yrande vinter


Tallarnas snötyngda grenar

vinkar sakta i vinden

Kom stig in i vår snögömda värld

andas in vår friska vinter

Trampa upp en stig över snötäckta fält!


Vår emellan

25 jan 2001

Det doftar barr och mossa

bland snön som ligger kvar

Det gröna är så vackert

som i en sommarskog


Nu känns det som en tidig vår

fast vi har vintern kvar

Igår gick spår av kattassar

över orörd snö


Om träd

maj 2001

Träd är mystiska varelser

med en djup och tankfull själ

Men du tillåter dig inte alltid

deras gröna frid


Tallhem

3 maj 2001, trädgården i Enskede

Jag sitter i mitt svala rum

i den sneda kvällssolens vänlighet

Allt det drömska är min verklighet

som kvällens ljusa vind


Hela himlen är mitt blåa tak

och träden mina väggar

Fåglarna är mina tankar

koltrastens sång är min


Jag tittar upp i tallen

röd av solens varma ljus

Sätter mig där på en gren med min blick

och tittar ner i tankarna


Jag ser hur det är att sitta där

se världen från mitt skydd av grenar

En liten bit av en evighet

eller en större bit av nu.


Tankar efter en mulen dag

14 maj 2001

Så regnar det då äntligen

ur en himmel som varit grå och tung

ända sedan morgonen


Vad det prasslar över löven

och hur trastarna pratar


Droppar trummar lätt mot fönsterblecket


Nu blir jorden svart

och bladen regnmörka


Körsbärsträdens blomdoft

känns svagare i regnet

men förs ändå med utav den lätta vind

som skapas när det faller


Klart sjunger koltrasten igen

som så ofta dessa kvällar

Hans sång känns också som en doft

som sprids som körsbärsblommens


Jag slås av dess stillhets makt på mig

som alltid vid svala aftonregn


Vilken befriad känsla världen får

när det så regnar, äntligen.


Miss-sommar

Midsommar 2001

Midsommarkvällens köld är hård

stjärnorna rysa och rymma

Alla äta vid ensligt bord

djupt under trädgårdens dimma


Kattan tassar sin kalla ban

frosten är vit på soppa och barn

Frosten är vit över taken

gästerna fryser om baken.


Svart onsdag den trettonde

13 juni 2001, till lille Isla, morgonen han återgick till världen

Min älskling, lilla hamstervän

ska våra vägar skiljas här?

Jag hoppats få se Dig länge än

men man vet ju aldrig när

en litens ork tar slut

och själen smyger sig ut.


Jag vet, min vän är alltid Du

men det gör ont i mig.

Tårar väter min tankar nu

när de gå till Dig.


Trots att jag nu känner smärta

är glädjen alltid mer

att jag känner Dig, lilla goda hjärta

så mellan tårarna, jag ler.


Islig, Du min lilla sparv

fick i ditt hamsterarv

att leva glatt och runt, men kort

nu var det dags att flyga bort.


Min hamster som fått vingar

Du Dig som en molntuss svingar

att leka med Din hamsterBror

i hamsterhimlen är Du stor.


Hemkomst i junifredag

juni 2003

Så är vi äntligt hemma,

bland blåklockor och rosa klett.

En koltrast kastar sig till hälsning

som om han porlar "välkommen!"


Sedan den runda, grönögda,

du har väl saknat mig, min katt?

Så kommer sonen, mörk och snabb,

studsande i vild galopp.

Förvånas "å, är du hemma nu!"

lägger sig sedan oberörd,

vid den vita stenen, hos sin mor.


Här hemma står tiden still,

en lugn och lummigt grön berså,

som aldrig nås av världens storm,

det känns att ingenting förändras här.


Jag är borta en vecka, oändliga år,

men kommer alltid tillbaka hit.

Om en evighet, eller en stund.

Gurkörtsblommor lyser blå,

får falla mjukt mot marken.


Allting är sig likt, men nytt,

så självklart efter resan.

Det har levt vidare, magin förtätats,

trots att jag inte varit här.

Veronikor har lämnat plats åt vitklöver i hemlighet,

jordgubbar har mognat, långt ifrån mig.


Så långt borta jag har varit,

en sådan närhet har jag nu.

Naturen sluter in mig i sin grönska och sin frid.


Min längtan drar mig alltid hem.


In i en skog, över en äng, upp i en tall, över ett berg,

ner i ett hav, uppför en flod,

högt upp mot molnen, kanske solen,

rätt ner i trädgården, just hit.


Jag bor allt mest i sommaren.


Kväll bland björk och tall

1:a juli 2001

En första kväll i julis stillhet

tunna fjädermoln och gråare

månen på en blekblå himmel


Den ser på solen som går ner

i silversjöar mellan molnen

bakom vita grenar och mörka löv


Tornseglare klipper med vingarna

svarta mot himlen men glänser i guld

när de vänder vingarna mot solen


Bland björkens solfläckade grenar

speglas skuggan av en kyrka

som revs för länge sedan


Kyrkans klockor slår i minnet

i tid som hänger kvar


Ett bortglömt eko

av en sång

om måne mellan tallar

och solnedgång i björklöv.


Kvällsvilja

1 juli 2001

En fiskmås flyger fri

under stark blå himmel

och moln som aprikosmos


Det kvittrar, brusar, surrar, susar

med full doft i sommarkvällen


Kring små nyponrosor, kaprifol

vallmo, tobaksblommor och pion

högt ängsgräs, klöver och tusen små skönor


Fåglar skriker i en tung gammal björk

luften känns som en hälsodryck


Man kunde lägga sig i en säng av grönt.

och vi stänger in oss mellan fyra väggar!

Tur att man hittat på fönster.


Men tänk att sova högt bland löv

vaja i vinden och susa, fri som ett fågelrop


Att bo i en bokskog

i snett aftonljus

om det alltid var sommar.


Nattgräs

4 juli 2001

Livet känns evigt och underbart

med svalt gräs under fötterna


Min värld i vila efter dagen

med sol på himmel utan moln


Nu andas livet lugnt och starkt

de friska dofterna i vinden

Dagens trötthet och hetta försvinner

jag vaknar på nytt med kvällen


Bland högt gräs och blåklockor

är natten mjuk och trygg

Jag sträcker ut mig på rygg en stund

mot den enda stjärna som ser mig


Nu sitter jag still, nöjd och mild

på en gräsbevuxen stig

där största faran är en mygga

som surrar tätt förbi


Droppar gnistrande som stjärnor

sveper nyponrosens gröna blad

i saga och onåbart skimmer


Det råder en sådan frihet här

bland klöverblom och rosenblad

jag tror väl ingenting kan vara bättre

än ett liv här i vår sköna dal


Men gräsets svala gröna frid

drar mig till sömns i sin famn


Evighetens tankar rinner undan

i stor blå sommarnatt.


RSS 2.0