Blå Boken (Som tallarna kallar)
Dikter 1995-2001
Blå boken (Som tallarna kallar)
Ödets väg
Om ödets väg är lång och kort
blir du till slut där
och ingen annan, du och jag
men du stannar här
Du är som klockan
går och går
men här är jag
ensam står
Jag finns i mörkret
överallt
jag vill ha ljus
men stannar kvar
Musen (haiku)
En mild vind blåser
i det nattsvala regnet
mot fjärran skogar
Vargarna ylar
fyllda av mörkrets vemod
tornfalken ropar
Den falk som flyger
hela landskapet ser han
leker med vinden
Månen är så rund
den dansar med stjärnorna
ler benvitt mot mig
Morgonen nalkas
mörkret skingrar sig sakta
rimfrosten gnistrar
Fåglarna vaknar
så fria i gryningen
en ny dag är här
Så tyst faller snön
över ett fruset landskap
marken hård och vit
I den kalla snön
med ett rönnbär i tassen
nu går spåren hem.
Vintersorg
Säg vilka hjärtan brister
som inte kärlek kännt
Man lever väl på hoppet
när intet annat är
En mörk och frostig kyrkogård
där blåser sorgen kall
De mossbelupna gravar
aldrig kärlek kännt
Vår frusna värld bär sorg
det enda liv vi har
En sång om frid och värme
från forna lyckans dar.
Smältvår
Blötsnön ligger i drivor kvar
den tidiga våren smyger sig på
Fåglar kvittrar och sjunger till svar
åt smältvattnets porlande å
Nu är min tid
min härliga vår
Jag längtat, väntat och saknat dig så
Nu vill jag leva
här vill jag bo
Det finns inget liv utan våren.
En liten båt i tårar
1999, Bulgarien
Du kan gråta, du kan klaga
du kan jämra dig och be
Sorgen löser upp ditt hjärta
eller kramar det till sten
Släpp ut din sorg och glädje
låt dem blandas fritt och lätt
Sorgen stannar inte länge
under tak av sol och regn
Låt din smärta bli till glädje
dina tårar till en flod
Glädje bygger båten
med ett segel utav mod
Styr ut och bort från stranden
där svek och smärta bor
Över tåreflodens vatten
blåser vinden vart du vill.
Krig
1995
Krigstrumman ljuder
alla flyr
bort emot skogen
till en ensam myr
För att kanske där få vara ifred
Men djuren krigar också
de har smittats
av människans raseri.
Aftonvisa i Paradiset
Det är afton i paradiset
en mild vind sveper förbi
När daggen faller så sakta
sluter blommorna sig
Det är afton i paradiset
en afton så skön och så klar
Där dansar älvorna ringdans
till koltrastens silverflöjt
Min afton i paradiset
är här i syrenernas doft
Medan nymånens tunna skiva
vandrar med stjärnorna
Det är afton i paradiset
änglarna nynnar i kör
Men mitt paradis är på Jorden
där nattskärran skriker
god natt!
Jaså
Den hårde, den kalle, den likgiltige
hans känslor blåste bort i en storm
Förhärdad i själen, har sett världens ondska
blir så själv en del av den till slut
Förstår inte själv, bryr sig väl knappast
världen går under och han med den.
Sagovinter
Vackra vita vintervärld
varar som varje år
blott allt för kort
Jag ska be en gång
att vi får en sån jul
med snötäckta tak
som i sagan.
Möte
Att springa, att ropa, att hoppas!
Att stanna,
att sucka,
att vända och gå.
Efter regnet
Mörkt regnglänsande bladverk
speglas över stillnande vattenyta.
Smala solstrimmor längs mjukgrön mossa
vajande träd i kvällsvinden.
En koltrast drillar.
Tystnad.
Septembermorgon
sept 1999
Glänsande droppar mot fönsterglaset
mot en morgongrå himmel
Där flaxar en kråka
och måsarna vaknar
till århundradets sista september.
2000-tal
Hur ska jag kunna skriva år 2000?
Jag lever ju på 1900-talet.
Min diktsamling för det nya,
skrämmande stora årtusendet.
Jag kanske kan blidka det - med dikter!
Dikt under nattvalvet
2 feb 2000
Skapade av stjärnstoff går vi,
blickar upp mot nattens sky.
Fyllda utav drömmar ser vi,
månen, som från dagen flyr.
Flyr i nattens slöja,
hos ensamheten tryggt.
Himlen är av sammet,
ljuset är av liv.
Regnets dans
13 feb 2000
Falla tungt och smattrande
klinga ljust och lätt
Rassla över trädens blad
blåsas med i vinden
Kasta sig ur skyn
fri att flyga bort
Ringar över vattenytan
stilla tunnas ut.
Befriad av snö
8-9 mars 2000, midnatt
Så stilla. Så ljust i natten.
Ljudet av snöflingors dalande.
Mjukt och helande kärleksfullt,
döljer världen i lätthet.
Så är skymningsljus,
fastän midnatt.
Suddar konturerna runda.
Tyst, tomt och ödsligt,
men lugnande, leende svalt.
Viskande tröstande, rädslan försvunnen,
sinnet lättar, dansar med snön.
Tystnadens rike
14 mars 2000
Här är varken ljus eller mörker
en evig halvdager.
Där fåglar drillat ljust och lätt
kala mörka grenar.
En isgrå vinande vind
sveper bort alla minnen för sorgen.
Här härskar endast tystnad.
Fågelns sång är död.
Plui nocturne
28 avril 2000
Une nuit en decembre,
les ètoiles regardent dans ma chambre.
Ils semblent avoir des yeux,
et dehors, il pleut.
Je m'asseois dans ma fenêtre,
pendant la plui tombe.
Quelle belle nuit, que je vois,
il pleut des ètoiles!
Till lille Hådig
27 jan 2001 (död 16 nov 2000)
Honung tänker äventyr
vilar i sommarevighet
lycklig hoppas jag.
Grottan
21 dec 2000 (till siri-melodin som Ewe komponerade)
Mörka regnglänsande blad
droppar gör ringar över mitt mörka vatten
sorgens skuggor dansar
blir till speglingar över vattenytan
De fuktigt glittrande grottväggarna
stänger in mig, men jag vill inte ut
Det är tyst i min grotta
inga fåglar under jorden
Där finns inget liv
kanske är jag också död
Så ensam är min kalla grotta
Men med regnet som faller
vittrar stenen i mitt bröst
Kanske sörjandet bevekar sorgen.
Skålens hemlighet
Sorgen viker
tillbaka in
Djur väntar
någonting
levande än
och himlen det
Skålen är
och i den
(det).
Som tallarna kallar
23 jan 2001
Nu snöar det igen
livet blir vitt
av virvlande lekande nysnö
Januari som varit vår och höst
blir till yrande vinter
Tallarnas snötyngda grenar
vinkar sakta i vinden
Kom stig in i vår snögömda värld
andas in vår friska vinter
Trampa upp en stig över snötäckta fält!
Vår emellan
25 jan 2001
Det doftar barr och mossa
bland snön som ligger kvar
Det gröna är så vackert
som i en sommarskog
Nu känns det som en tidig vår
fast vi har vintern kvar
Igår gick spår av kattassar
över orörd snö
Om träd
maj 2001
Träd är mystiska varelser
med en djup och tankfull själ
Men du tillåter dig inte alltid
deras gröna frid
Tallhem
3 maj 2001, trädgården i Enskede
Jag sitter i mitt svala rum
i den sneda kvällssolens vänlighet
Allt det drömska är min verklighet
som kvällens ljusa vind
Hela himlen är mitt blåa tak
och träden mina väggar
Fåglarna är mina tankar
koltrastens sång är min
Jag tittar upp i tallen
röd av solens varma ljus
Sätter mig där på en gren med min blick
och tittar ner i tankarna
Jag ser hur det är att sitta där
se världen från mitt skydd av grenar
En liten bit av en evighet
eller en större bit av nu.
Tankar efter en mulen dag
14 maj 2001
Så regnar det då äntligen
ur en himmel som varit grå och tung
ända sedan morgonen
Vad det prasslar över löven
och hur trastarna pratar
Droppar trummar lätt mot fönsterblecket
Nu blir jorden svart
och bladen regnmörka
Körsbärsträdens blomdoft
känns svagare i regnet
men förs ändå med utav den lätta vind
som skapas när det faller
Klart sjunger koltrasten igen
som så ofta dessa kvällar
Hans sång känns också som en doft
som sprids som körsbärsblommens
Jag slås av dess stillhets makt på mig
som alltid vid svala aftonregn
Vilken befriad känsla världen får
när det så regnar, äntligen.
Miss-sommar
Midsommar 2001
Midsommarkvällens köld är hård
stjärnorna rysa och rymma
Alla äta vid ensligt bord
djupt under trädgårdens dimma
Kattan tassar sin kalla ban
frosten är vit på soppa och barn
Frosten är vit över taken
gästerna fryser om baken.
Svart onsdag den trettonde
13 juni 2001, till lille Isla, morgonen han återgick till världen
Min älskling, lilla hamstervän
ska våra vägar skiljas här?
Jag hoppats få se Dig länge än
men man vet ju aldrig när
en litens ork tar slut
och själen smyger sig ut.
Jag vet, min vän är alltid Du
men det gör ont i mig.
Tårar väter min tankar nu
när de gå till Dig.
Trots att jag nu känner smärta
är glädjen alltid mer
att jag känner Dig, lilla goda hjärta
så mellan tårarna, jag ler.
Islig, Du min lilla sparv
fick i ditt hamsterarv
att leva glatt och runt, men kort
nu var det dags att flyga bort.
Min hamster som fått vingar
Du Dig som en molntuss svingar
att leka med Din hamsterBror
i hamsterhimlen är Du stor.
Hemkomst i junifredag
juni 2003
Så är vi äntligt hemma,
bland blåklockor och rosa klett.
En koltrast kastar sig till hälsning
som om han porlar "välkommen!"
Sedan den runda, grönögda,
du har väl saknat mig, min katt?
Så kommer sonen, mörk och snabb,
studsande i vild galopp.
Förvånas "å, är du hemma nu!"
lägger sig sedan oberörd,
vid den vita stenen, hos sin mor.
Här hemma står tiden still,
en lugn och lummigt grön berså,
som aldrig nås av världens storm,
det känns att ingenting förändras här.
Jag är borta en vecka, oändliga år,
men kommer alltid tillbaka hit.
Om en evighet, eller en stund.
Gurkörtsblommor lyser blå,
får falla mjukt mot marken.
Allting är sig likt, men nytt,
så självklart efter resan.
Det har levt vidare, magin förtätats,
trots att jag inte varit här.
Veronikor har lämnat plats åt vitklöver i hemlighet,
jordgubbar har mognat, långt ifrån mig.
Så långt borta jag har varit,
en sådan närhet har jag nu.
Naturen sluter in mig i sin grönska och sin frid.
Min längtan drar mig alltid hem.
In i en skog, över en äng, upp i en tall, över ett berg,
ner i ett hav, uppför en flod,
högt upp mot molnen, kanske solen,
rätt ner i trädgården, just hit.
Jag bor allt mest i sommaren.
Kväll bland björk och tall
1:a juli 2001
En första kväll i julis stillhet
tunna fjädermoln och gråare
månen på en blekblå himmel
Den ser på solen som går ner
i silversjöar mellan molnen
bakom vita grenar och mörka löv
Tornseglare klipper med vingarna
svarta mot himlen men glänser i guld
när de vänder vingarna mot solen
Bland björkens solfläckade grenar
speglas skuggan av en kyrka
som revs för länge sedan
Kyrkans klockor slår i minnet
i tid som hänger kvar
Ett bortglömt eko
av en sång
om måne mellan tallar
och solnedgång i björklöv.
Kvällsvilja
1 juli 2001
En fiskmås flyger fri
under stark blå himmel
och moln som aprikosmos
Det kvittrar, brusar, surrar, susar
med full doft i sommarkvällen
Kring små nyponrosor, kaprifol
vallmo, tobaksblommor och pion
högt ängsgräs, klöver och tusen små skönor
Fåglar skriker i en tung gammal björk
luften känns som en hälsodryck
Man kunde lägga sig i en säng av grönt.
och vi stänger in oss mellan fyra väggar!
Tur att man hittat på fönster.
Men tänk att sova högt bland löv
vaja i vinden och susa, fri som ett fågelrop
Att bo i en bokskog
i snett aftonljus
om det alltid var sommar.
Nattgräs
4 juli 2001
Livet känns evigt och underbart
med svalt gräs under fötterna
Min värld i vila efter dagen
med sol på himmel utan moln
Nu andas livet lugnt och starkt
de friska dofterna i vinden
Dagens trötthet och hetta försvinner
jag vaknar på nytt med kvällen
Bland högt gräs och blåklockor
är natten mjuk och trygg
Jag sträcker ut mig på rygg en stund
mot den enda stjärna som ser mig
Nu sitter jag still, nöjd och mild
på en gräsbevuxen stig
där största faran är en mygga
som surrar tätt förbi
Droppar gnistrande som stjärnor
sveper nyponrosens gröna blad
i saga och onåbart skimmer
Det råder en sådan frihet här
bland klöverblom och rosenblad
jag tror väl ingenting kan vara bättre
än ett liv här i vår sköna dal
Men gräsets svala gröna frid
drar mig till sömns i sin famn
Evighetens tankar rinner undan
i stor blå sommarnatt.